Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgittinorden el. Sankt Salvatorsorden - Birgittinritualen - Birgittinsvenska - Birgus - Birk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Birgittinritualen—Birk
345
varför konsiliet förbjöd deras spridande i
dåvarande skick. Genom senare påvliga
resolutioner synes orden visserligen i det hela ha
återfått sina gamla privilegier, men
Baselkon-siliets dom utgjorde dock ett slag, varefter
den ej fullt repat sig, då under 1500-talet
reformationen i de skandinaviska länderna,
England och delar av Tyskland förstörde de
birgittinkloster, som där funnos. Under nyare
tiden framträdde inom orden nya, avvikande
riktningar. Inom den belgiska grenen
upp-stodo de s. k. fratres novissimi birgittini, som
erhöllo Gregorius XV :s stadfästelse men 1675
såsom schismatiker uteslötos ur orden. Marina
de Escobar (d. 1633) införde i Spanien en av
Urban VIII godkänd reformerad orden av
nunnor (la recolleccion de N. M. Sancta
Bri-gida). I början av 1800-talet utdog
fullständigt ordens manliga gren; ännu återstående
birgittinkloster äro enbart nunnekloster.
Under 1400-talet skola 27 birgittinkloster
ha anlagts; i sin helhet lära birgittinklostren
under ordens utveckling ha uppgått till ett
70-tal. De förnämsta bland dem voro — utom
de båda svenska, Vadstena och Nådendal —
Maribo (på Laaland), Mariager (i Jylland),
Munkeliv (i Bergen), Marienkron (vid
Stral-sund), Marienwold (vid Lybeck), Gnadenberg
(vid Nürnberg), Marienmönster (nu
Altomün-ster, ö. om Augsburg, vid Dachau i Bayern),
Marienwater (»Aquæ Mariæ», nära
’sHertogen-bosch, Nederländerna), Paradisus (nära
Florens), Sion (nära London) samt klostren i
Genua och Valencia. De flesta av dessa ha nu
försvunnit; av de kvarlevande märkas
Alto-münster, Victoria Mariæ i Valladolid, Aquæ
Mariæ i Uden, Mariehaart i Weert och
Maria-Sion i Devonshire.
Litt.: Binder, »Geschichte der bayerischen
Birgittin-klöster» (1896); Silfverstolpe, »Om
kyrkans angrepp mot Revelationes Sanctae
Bir-gittae» (Vitt.-akad:s handl., ny följd, XII: 4)
samt »Klosterfolket i Vadstena» (1898—99);
T. Höjer, »Bidrag till birgittinerordens
historia» (i Kyrkohist. årsskr. 1901); densamme,
»Studier i Vadstena klosters och birgittinordens
historia intill midten af 1400-talet» (1905);
densamme, »Till kännedom om Vadstena
klosters ställning som religiös institution» (i
»Historiska studier tillägnade Harald Hjärne»
1908); B. O. Aurelius, »Ur Birgittinordens
historia» (i Ord och bild 1909). Se vidare under
Birgitta och Vadstena kloster
nämnd litteratur. T. H-r.
Birgittinritualen. Ritualen för nunnornas
dagliga gudstjänst i Vadstena och övriga
birgittinkloster är känd under benämningen
Cantus sororum (»systrarnas sång») eller
någon gång Viridarium beatae virginis (»den
heliga jungfruns lustgård»). Den utgjordes
huvudsakligen av Davids psalmer, som sjöngos
igenom under loppet av varje vecka.
Därtill kommo dagligen fem hymner samt en
mängd antifoner, responsorier, versikler,
col-lectae (»böner») och absolutiones
(»välsignel
346
ser»). Endast i morgonmässan förekom
uppläsning av en längre prosatext (legenda) av
uppbyggligt innehåll. Denna text utgjordes
dagligen av tre stycken lectiones (»lektier»)
ur Sermo angelicus (i sv. övers. »Ängelens
diktamen», utg. av G. E. Klemming i »Hel.
Birgittas uppenbarelser»). I de övriga
»tiderna» (horae) hölls endast en kort
uppläsning, ett s. k. capitulum, som hade sin
bestämda lydelse för varje »tid».
De delar av gudstjänsten, som utfördes
sångvis (s. k. cantus), hade sina bestämda
melodier. Gudstjänsten utfördes av en
hori-sta, som ledde det hela, vidare av två
försångerskor, rectrices chori, kallade cantrix
och succentrix, samt tvenne versiculariae (till
utförande av versikler m. m.). Därtill kom
slutligen en lectrix, som hade att uppläsa de
nämnda »lektierna» och »capitula».
Ritualen i sin helhet är ett verk av
Birgittas skriftefader, Petrus från
Skänning e, och några vadstenabröder. För
nunnorna, som vanl. ej förstodo latin, översattes
ritualen 1510 till svenska under titeln
»Jom-fru Marie yrtegardher» av Nicolaus R a
g-v a 1 d i (»Jungfru Marie örtagård», ingår i
Sv. fornskriftsällskapets samlingar). Litt.: R.
Geete, »Fornsvensk bibliografi» (1903); T.
Nor-lind, »Vadstena klosters veckoritual» ( i
Samlaren 1907). R. G.*
Birgittlnsvenska, den språkform, som var
gemensam för skrivarna i de många
birgittinklostren i norden under medeltiden. Den
tenderade till sammansmältning av de
nordiska språken med övervikt för svenskan.
Bfrgus, se Kokostjuv.
Birk, urspr. i norden under vikinga- och
medeltiden ett från häradsjurisdiktionen
avskilt rättskipningsområde, en handelsplats,
där en särskild rätt, kallad birkeret,
bjarköyar-rettr eller biærköærætter, tillämpades. Att
dessa ord höra ihop sinsemellan samt med
namnen på staden B i r k a (se d. o.) och på
en del handelsplatser i Sverige, Norge och
Finland, kallade Björkö, Bjarköy, Birkö,
Pirk-kiö, liksom även med benämningen b i r k a
r-1 a r (se d. o.) är allmänt erkänt. Om det sätt,
varpå dessa ord sammanhänga, gå meningarna
isär. Enl. en förklaring ligger till grund för
dem alla namnet på ön Björkö i Mälaren,
benämnd efter där växande björkar. På denna
viktiga handelsplats, Ansgars Birca,
utvecklades särskilda handelsrättsliga regler, som
fingo namn efter sin ursprungsort, ön gav
namn även åt andra liknande handelsplatser
och åt handelssällskap. Enl. annan förklaring
skulle grundordet till de nordiska orden vara
ett frisiskt ord berek, med betydelsen
rättskipning, domstol. Enl. en tredje äldre
förklaring vore alla orden att härleda ur en
symbolisk användning av trädet björk vid på
dessa handelsplatser förekommande
rättskipning eller rättshandlingar. Ingen av dessa
förklaringar är slutgiltigt bevisad.
Av ovan anförda namn på rätten framgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
