- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 3. Bergklint - Bromelius /
349-350

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birka - Birka (Jämtland) - Birkagården - Birkarlar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

349

Birka—Birkarlar

350

»De dödas hage». Gravfält vid Birka. Teckning av
Gunnar Hallström.

ha slagits i denna stad redan under
800-ta-let. K. Stjerna har sökt bevisa, att B.
anlagts av frisiska köpmän från Rhentrakten,
troligen Dorestad. H. Schück har på goda
grunder bestritt denna hypotes och anser,
att B. var en rent svensk stad, besökt även
av främmande köpmän. Här fingo de av
konungen eller hans ställföreträdare »frid»
för den marknad, till vilken de rest. På ön
bodde konungens ställföreträdare, »giældkyræ»,
som upptog arrendeavgiften av den bofasta
befolkningen och landöret av »gästerna», de
främmande köpmännen. Konungen själv synes
ofta ha bott på det mitt emot Björkö liggande
Adelsö. Om olika försök att förklara namnets
härledning se B i r k. Enligt några forskare
skulle den svenska handelsstaden på Björkö
vara den plats, efter vilken andra liknande
handelsplatser fått sitt namn, t. o. m. ön
Be-rezanj vid Dnjeprmynningen, där nordborna
plägade landa under sina färder till Bysans
(berèza = björk). — Om utgrävningarna av B.
se Björkö. — Litt.: G. Hallström, »Birka»,
I (1913), med uppgifter om äldre litt.; K.
Stjerna, »Lund och Birka» (Hist. tidskr. för
Skåneland, III); H. Schück, »Birka» (1910);
uppsatser i Namn och bygd av E. Wadstein
(1914 och 1924), E. Wessén (1923) och A.
Bugge (1918); A. Ernst, »Nogle bemærkninger
om de ældste Hedebymönter» (Numism.
förenings medlemsblad 1924, n:r 12); A. Schück,
»’Köpborgar* och ’hamnstäder’» (Fornvännen
1924). T. A.

Birka, se Jämtlands läns folkhögskola.
Birkagården, en institution för
folkbildningsarbete och social verksamhet,
upprättades okt. 1912 av Nat. Beskow (se d. o.) och
fröken Ebba Pauli (se d. o.). Företaget,
som delvis följer mönstret av de eng.
sett-lementen (se d. o.) och bl. a. har till syfte att,
utan att ställa sig på någon konfessionell
ståndpunkt, arbeta för personlig och social
kristendom i evangeliets anda, är uppkallat
efter den nordligaste delen av Vasastaden i
Stockholm, den s. k. Birkastaden, inom vilken
verksamheten är förlagd. Det upprätthålles
medelst årliga och tillfälliga gåvor samt har

på senare år åtnjutit anslag från staten och
kommunen. Medarbetarna, till antalet omkr.
100, lämna i de flesta fall sitt arbete utan
ersättning. Verksamheten är numera
förlagd till Karlbergsvägen 76 och 86. Ett tiotal
medarbetare bor inom lokalerna.

Arbetet fortgår från 15 sept. till slutet av
maj med ett uppehåll vid jultiden och är
fördelat efter de olika åldrarna i barnkrubba,
kindergarten, eftermiddagshem, lek- och
arbetsstuga för gossar och för flickor,
söndagsskola, goss- och flickklubbar, folkhögskola.
Deltagarna i alla dessa avdelningar erlägga
en mindre terminsavgift. Folkhögskolan
uppehälles av B. och Arbetarnes
bildningsförbunds stockholmsavdelning gemensamt. Till
B. har även anknutits B:s bokförlag.

I B. hålles var lördag familjeafton, som
även besökes av utomstående, varvid
föredrag över ämnen från vitt skilda områden
hållas och sång och deklamation förekomma.
Om söndagarna samlas i B. skaror av åhörare
till predikningar eller föredrag över religiösa
och etiska frågor. Under somrarna förmedlar
B. en tids vistelse på landet för ett stort antal
barn, för flickorna i en stuga på Tallholmen
i Mälaren. E. L-r.

Birkarlar kallades de västerbottniska
storbönder, som hade privilegium på handeln med
lapparna (Nordlander). De omtalas i skrift
första gången 1328, nämligen i en
överenskommelse, bl. a. om handeln bland lapparna,
mellan hälsingar och Bircharlaboa (i samma
handling även kallade Birkarla och
Birkarla-boa). Av ett bekräftelsebrev från 1358 på
denna överenskommelse framgår, att äldre
privilegier än de av 1328 funnits, och
sannolikt torde deras privilegium på handeln bland
lapparna sträcka sig ytterligare flera
århundraden tillbaka i tiden. Namnet b. har från
1600-talet ofta satts i förbindelse med Birkkala
socken i Finland; vanligare är numera
härledningen från handelsplatsen Birkö vid Torne älvs
mynning (»Birkö-karl», besökare av denna
handelsplats) eller direkt från fsv. birk, som då
förmodats betyda handel, ehuru det ej uppvisats
i denna betydelse. (Jfr B i r k.) Ur b:s handel
utvecklade sig efter hand en rättighet att
upptaga skatt av lapparna, vilken rättighet också
erkändes av kronan, som för den upptog en
bestämd avgift (i pälsverk) av b. På
1400-talet omtalas b., vilka »ägde» lappar.
Lapparna ägdes och skiftades som annan egendom,
så att b :s rättigheter ej voro territoriellt
begränsade. Dock tillhörde ej alla lappar b.
Åtskilliga voro »konungslappar» och skattade
direkt till kronans fogde, »lappfogden».
Småningom började kronan hålla efter b. Gustav
Vasa klagar över att »de rike b.» köpte upp
all spannmål och sedan utprånglade den bland
bönderna till dyraste pris. 1528 fördubblades
deras skatt till kronan. På 1550-talet
upphörde deras befattning med att upptaga
konungens uppbörd av lapparna. I början av
1600-talet avskaffades fullständigt deras gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:12:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdc/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free