Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birkarlar - Birkas - Birkebeinar - Birkedal, Uffe - Birkedal, Vilhelm - Birkedommer - Birkeland, Michael - Birkeland, Olaf Christian Bernhard - Birkelånga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Birkas—Birkelånga
352
ensamrätt till lappmarkshandeln. Det
bestämdes, att endast så många finge idka handel
med lapparna, som fogden bestämde, och de
fingo endast på bestämda marknadsdagar och
marknadsplatser handla med lapparna. På
marknadsdagarna skulle emellertid fogden först
upptaga skatten av lapparna och för kronans
räkning uppköpa så mycket skinn han
önskade. I samband med anläggningen under
1600-talets första årtionden av de
västerbottniska städerna tillhöllos b. att flytta in från
landsbygden till dessa och bo där »såsom
andra köpstads- och handlingsmän». Genom
dessa bestämmelser var birkarlainstitutionen
såsom sådan upphävd. I offentliga handlingar
omtalas b. senast i ett kommerskollegiebrev
av 1632. — Litt.: J. Nordlander, »Om
bir-karlarne» (i Hist. tidskr. 1906—07). S. L.*
Birkas, svensk folkhögskola och
lantmannaskola i Nuckö, Estland, upprättad 1920 och
sedermera ekonomiskt understödd av
Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet.
Se vidare Estlandssvenskar.
Bi’rkebeinar, »björkbenar», politiskt parti
under de inbördes krigen i Norge under
1100-och 1200-talet. De fingo sitt namn därav, att
de — som en längre tid måste uppehålla sig i
ödemarkerna — i brist på kläder lindade
björknäver om sina ben. Partiet stiftades
1174. Sedan dess förste ledare, tronkrävaren
Eystein Meyla, 1177 stupat i striden vid
Re (nära Tönsberg), måste b. bege sig till
Värmland, där de togo Sverre Sigurd
s-s o n till konung. Under hans ledning
tillväxte partiet hastigt, och Sverre tågade till
Norge, där han länge med växlande
framgång kämpade om makten (se Sverre).
Från 1184 var han ensam härskare där, men
nya partier uppstodo alltjämt. Först 1194
lät han kröna sig som konung. Men redan
1195 uppstod hans farligaste motparti, kallat
b a g 1 e r (se d. o.). Striden mellan bagler
och b. fortsattes även efter Sverres död 1202,
tills förlikning ingicks 1208 och baglerna 1218
som konung hyllade Sverres sonson, Håkan
Håkansson. Denne besegrade 1240 den siste
motkonungen, Skule Bårdsson, och gjorde
därmed slut på inbördeskrigen. (L. D.)
Birkedal, U f f e, dansk präst (f. 1852), son
till Vilh. B. Som kyrkoherde i Ribe (1884—
93) gick B. under påverkan av Morten
Pon-toppidans författarskap över från
grundtvigia-nism till nyrationalism. Efter att ha försökt
sig som radikal tidningsredaktör och
folkhög-skoleföreståndare, var han 1900—18 präst för
»Det fri kirkesamfund» i Köpenhamn, vars
medlemmar genom Höjesterets dom 1907
uteslötos ur Danmarks folkkyrka.
Birkedal, Vilhelm, dansk präst (1809—
92). Påverkades i ungdomen estetiskt av
Oehlenschläger och religiöst av J. P.
Myn-ster samt studerade teologi för Martensen.
Som kyrkoherde på Jylland (fr. 1840) och i
Ryslinge på Fyn (fr. 1849) blev han ryktbar som
en av danska kyrkans yppersta predikanter.
I riksrådets folketing (1864—66) slöt han sig
till »den nationella vänstern» och talade
kraftigt mot fredsslutet 1864 och mot
grundlagens ändring i konservativ anda. En
söndag sommaren 1864
avslutade han den
vanliga kyrkobönen med
orden »Gud give
konungen (Kristian IX)
ett danskt hjärta, om
det är möjligt». Den
därav föranledda
undersökningen fick inga
omedelbara följder, men
när B. i folketinget
1865 skarpt angrep
såväl konungen som
ministären och dess
poli
tik, blev han avsatt. Hans församling ville dock
icke avstå från honom, och utan att utträda
ur folkkyrkan fortsatte B. att hålla
gudstjänst först i en lada, sedan i en genom
frivilliga sammanskott uppförd kyrka,
Nasareth-kyrkan i Ryslinge. Denna sammanslutning
blev Danmarks första »valgmenighed» (se d. o.).
B. tog 1885 av politiska skäl avsked. Han
utgav predikosamlingar, uppbyggelseskrifter,
julkalendern »Folkelig julegave» (1872—80)
samt »Personlige oplevelser i et langt liv»
(3 bd, 1890—91). Jfr biogr. över B. av L.
Nye-gaard (3 bd, 1895—1911), J. Monrad (1915) och
P. Lauritzen (1916).
Birkedommer, da., se B i r k.
Birkeland, Michael, norsk historiker (1830
—96). Blev 1863 byråchef för
kyrkodeparte-mentets arkivkontor och vid dess förvandling
1875 till ett självständigt verk Norges förste
riksarkivarie. Bland hans historiska arbeten
märkas »Selskabet for Norges vel 1809—1829»
(1861), »Det norske postvæsen i dets oprindelse»
(1887) m. fl. B. var en ivrig skandinav och
en av de ledande högermännen (stortingsman
för Kristiania 1880—85).
Birkeland, Olaf Christian Bernhard,
norsk fysiker och uppfinnare (1867—1917),
real-kandidat 1890 och professor i fysik vid
Kristiania univ. från 1898. B. utförde experimentella
undersökningar av de
hertzska vågorna och
om katodstrålarnas
gång i magnetfält, de
sistnämnda för att
åskådliggöra den
hypotes han uppställt, att
norrskenet bildas av
från solen utgående
ka-todstrålar, vilka i det
jordmagnetiska fältet
bilda olika lysande
formationer (se N o r
r-s k e n). B. har
till
sammans med S. Eyde utarbetat den norska
metoden för framställning av salpeter ur luft
(se Kväve). A. L-m.
Birkelånga, se Torskfiskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
