Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bismarck (Bismarck-Schönhausen), Otto Eduard Leopold von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Bismarck, O. E. L. von
376
ringarna, men vid dennas sida ville han,
närmast för att kväsa småfurstarnas
dynastiska särintressen, sätta ett allmänt tyskt
parlament med direkta val. Genom detta
program hade Preussen betydligt överbjudit
Österrike och i själva verket utestängt detta
från att vidare syssla med förbundsreformen.
Den holsteinska tvistens fortsättning skulle
giva B. orsak att återupptaga frågan.
Sedan Kristian IX bestigit tronen i
Danmark och »novemberförfattningen»
publicerats (1863), krävde Tysklands liberala opinion
enstämmigt, att de »tyska bröderna» i
Holstein och Slesvig skulle befrias från Danmark
och hertigen av Augustenborg insättas som
deras legitime härskare. B. åter ville vinna
de båda hertigdömena för Preussen. Han
lämnade därför arvföljdsfrågan åsido men
fordrade jämte österrikiska regeringen, att
novemberförfattningen skulle upphävas. Då danska
regeringen avslog, började båda makterna i
januari 1864 det krig, som medförde, att
Danmark genom freden i Wien 30 okt. s. å.
nödgades avträda Slesvig, Holstein och Lauenburg
till Preussen och Österrike. De vunna
områdena voro för Österrike utan någon praktisk
betydelse, varför det ville antingen avyttra
sin rätt i dem till Preussen eller överlåta dem
till augustenborgarna. Bägge förslagen
avvisades av Preussen, men tvisten bilades för
tillfället genom fördraget i Gastein 14 aug.
1865, enligt vilket Holstein tillsvidare skulle
förvaltas av Österrike, Slesvig av Preussen,
varjämte Preussen mot en lösesumma
förvärvade Lauenburg.
B. var emellertid redan besluten att
framkalla full brytning med Österrike. Rysslands
välvilja kunde han påräkna som gengäld för
de tjänster han gjort tsarriket under
polackernas uppror 1863. Napoleon III, med vilken
han sammanträffade i Biarritz okt. 1865,
förstod B. att övertyga, att ett inom
Nordtyskland mäktigt Preussen endast kunde vara till
Frankrikes gagn, samt torde även ha
före-speglat honom franska landförvärv på det
belgiska hållet. Genom Frankrikes välvilliga
neutralitet kunde han vinna direkt understöd
av Italien, som ville befria Venezia. För att
också vända Tysklands nationella opinion till
Preussens förmån lät B. april 1866 vid
förbundsdagen i Frankfurt påyrka framläggande
av frågan om Tysklands framtida författning
för ett allmänt tyskt parlament, utgånget ur
direkta val efter allmän rösträtt. Österrike
såg häri ett direkt hot mot sin ställning inom
Tyskland och svarade 1 juni genom att
inbjuda förbundsdagen att fatta beslut om
Holstein och Slesvig. Sårad härav lät konung
Vilhelm, som i det längsta velat undvika krig, nu
B. få sin vilja fram; 6 juni började preussiska
trupper ockupera Holstein. Raskt följde nu drag
och motdrag. När Hannover, Sachsen och
Kur-Hessen vägrade skilja sig från Österrike,
inryckte preussiska trupper i dessa stater, och
21 juni förklarade Preussen krig mot Österrike.
Efter den snabbt vunna avgörande segern
vid Königgrätz (Sadowa) 3 juli måste B.
bekämpa dels konung Vilhelms och de
segerglada generalernas erövringsplaner, dels
Napoleon III:s lust att inblanda sig i
förvecklingen i förhoppning om en landvinst väster om
Rhen. Medelst svävande utlåtelser höll B.
Napoleon i ovisshet om sina verkliga
avsikter och avvann honom samtycke till
Preussens förstoring i Nordtyskland. Samtidigt
förmådde han konung Vilhelm att samtycka
till de moderata fredsvillkor, som betingades
genom preliminärfreden i Nikolsburg 26 juli
och bekräftades i den definitiva freden i Prag
23 aug. Österrike erkände Tyska förbundets
upplösning, avstod från varje statsrättslig
förbindelse med Tyskland och gav sålunda
Preussen fria händer vid det nordtyska
reorganise-ringsarbetet, samtyckte till Preussens
nordtyska landförvärv samt avträdde sina
rättigheter inom Slesvig och Holstein (dock skulle
Nordslesvig genom fri folkomröstning kunna
besluta och ernå sin återförening med
Danmark — en klausul, som de båda
traktatmakterna vid sitt förbund år 1879 enades om att
upphäva). Med de krigförande sydtyska
staterna slötos samtidigt freder i Berlin. När sedan
Napoleon formligen begärde Preussens
medverkan till Luxemburgs införlivande med
Frankrike, var det för sent, och han blev kallt avvisad.
Ännu innan den yttre freden var fullt
tryggad, förmådde B. konung Vilhelm att söka
avveckla konflikten med lantdagens
representanthus. Detta lyckades, och med stor
majoritet beviljade representanthuset i september
medel för krigsutgifterna samt ansvarsfrihet
för konfliktårens statshushållning. Enär
likväl de mest avancerade liberala fortsatte sin
opposition mot B., inträdde nu en sprängning
inom partiet: högra flygeln bildade ett
natio-nalliberalt parti, som kraftigt bistod B. i hans
arbete för det tyska enhetsverket.
Den 1 juli 1867 kunde Nordtyska förbundet
träda i kraft. Som förbundskansler ledde B.
den nya förbundsstatens yttre och inre
politik, samtidigt med att han kvarstod som
Preussens ministerpresident. Målmedvetet
förberedde han de sydtyska staternas anslutning
genom att upprätta ett allmänt tyskt
tullparlament för behandling av tullföreningens
an-gelägenheter och genom militära avtal med de
sydtyska staterna, vilkas stridskrafter vid krig
skulle samverka med Nordtyska förbundets.
Sedan Napoleon grundligt överlistats 1866,
hade förhållandet till Frankrike blivit
kritiskt, och B. var förberedd på och rent av
önskade konfliktens utbrott. Den
hohenzol-lernska kandidaturen till Spaniens tron ledde
till utbrottet. Spanska regeringen hade
nämligen i hemlighet erbjudit den lediga kronan åt
prins Leopold av Hohenzollern, som dock med
gillande av konung Vilhelm, såsom huset
Hohenzollerns huvudman, tvenne gånger gav
avböjande svar. Genom hemliga agenter
förmådde dock B. spanska regeringen att åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
