Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bjelke, Jens - Bjelke, Jörgen - Bjelkenstjerna - Bjelo, Bjelyj, Bjelaja, Bjeloje - Bjeloje ozero - Bjelopolje - Bjelosersk - Bjelostok - Bjeluga - Bjelyj ostrov, Vita ön - Bjelzy (Balti) - Bjerkén, Pehr af - Bjerknes, Carl Anton - Bjerknes, Vilhelm Friman Koren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
Bjelke, J__Bjerknes
400
sikten). Var Norges störste godsägare på sin
tid och stod från 1614 till sin död som Norges
kansler i spetsen för rättskipningen. Han var
1633—41 befallningsman över Bergenhus och
J641—46 över Stavangers län. Biogr. av Y.
Nielsen (1872).
Bjelke, Jörgen, norsk-dansk krigare (1621
—96), son till Jens B.
Generalkrigskommis-sarie 1657, övertog han befälet i Trondhjem,
fördrev svenskarna ur Jämtland och intog
Frösö skans men måste sedan draga sig
tillbaka för att möta ett svenskt infall i
Bohuslän. 1658 utnämndes B. till
generallöjtnant över milisen i Norge och fördrev efter
krigsutbrottet s. å. svenskarna ur Trondhjems
län samt stred 1659 framgångsrikt mot
svenskarna vid Halden och i Bohuslän. Blev 1660
riksråd och 1675 ståthållare på Själland och
överkommendant i Köpenhamn. Han var nära
förbunden med K. Ulfeld, senare med
Griffen-feld. Sedan denne 1676 fängslats, föll B. i
onåd och avlägsnades från alla sina
befattningar. Hans självbiografi går t. o. m. 1670
och utgavs 1890.
Bjelkenstjerna, se Bielkenstierna.
BjeTo, B j eT y j, B j e’l a j a, B j eT o j e,
ry., vit (i geografiska sammansättningar, t.
ex. BjeTyj o’strov, »Vita ön»).
Bje’loje o’zero, »vita sjön», insjö i n. v.
Ryssland, guv. Tjerepovets; 1,125 kvkm, 122
m ö. h. Största djup 10 m. Avflyter genom
Sjeksna till Volga. Tillflöden: Kovzja och
Kema. Längs s. och ö. stranden går
Bjelo-zerskiska kanalen (66 km) mellan Sjeksna och
Kovzja. Från Sjeksna leder Alexander von
Württembergkanalen (76 km) österut till
Ku-binskojesjön och Dvina. B. förbindes därjämte
med Onega genom Kovzja—Mariinkanalen—
Vytegra (se Mariinska
kanalsyste-m e t). B. har vit märgelbotten och får efter
stormar ljus färg, därav namnet. Fiskrik.
BjelopoTje, stad i n. ö. Ukraina, guv.
Char-kov; 15,928 inv. (1920). Tegelfabrikation,
gar-verier.
Bjelose’rsk, stad i n. v. Ryssland, guv.
Tjerepovets, vid Sjeksnas utflöde ur Bjeloje ozero;
5,799 inv. (1920). Fiske, tjärbränning,
tillverkning av helgonbilder och vaxljus. B.
grundlädes 862, var under flera århundraden
huvudort i ett furstendöme, tills det 1486
förenades med Moskva.
Bjelosto’k, se Bialystok.
Bjelüga, se Valar.
Bje’lyj o’strov, Vita ön, en ö i Ishavet,
skild från halvön Jalmal (Sibirien) genom
Ma-lyginsundet. 1,585 kvkm enl. Strelbitsky. ön
höjer sig knappt 3 m över havsytan; består
av fin sand, bevuxen med mossor och lavar.
BjeJzy, rum. B al t i, stad i Bessarabien
(Rumänien) vid Dnjestrs biflod Reut; 22,000 inv.
(1919). Stora boskapsmarknader.
Bjerkén, Pehr af, kirurg (1765—1818).
Var son till den framstående läkaren Pehr
af B. (1731—74), som adlats 1773 och förut
skrivit sitt namn B i e r c h é n. B. var endast
kirurgie studerande, då han 1788 förordnades
till sjukhusläkare vid arméns sjukhus i
Göteborg. Han ådagalade där en så stor
skicklighet, att han 1789 beordrades till armén i
Finland, där stor brist
rådde på dugliga
fältläkare. Han blev 1792
med. lic. i Uppsala och
studerade 1793—96 i
London. Efter
hemkomsten fick B. snart
allmänt anseende som
kirurgisk auktoritet.
Han blev febr. 1808
förste fältläkare vid
norra finska armén,
organiserade där
under svåra förhållanden
sjukvårdsarbetet och
var outtröttlig i att mitt under kanonelden
företaga nödiga operationer. B. blev juni 1809
överfältskär vid Serafimerlasarettet i
Stockholm samt vann både där och i sin enskilda
praktik sällspord berömmelse för diagnostisk
skärpa och skicklighet vid operationer. Led.
av Vet.-akad. 1809.
Bjerknes, Carl Anton, norsk
matematiker o. fysiker (1825—1903). Studerade i
Kristiania och 1855—57 i Paris och Göttingen,
bl. a. under Dirichlet, och utnämndes 1866 till
professor i tillämpad
matematik vid
universitetet i Kristiania.
Från 1869 innehade
han professuren i ren
matematik vid samma
universitet. B. gjorde
på sin tid mycket
uppmärksammade hydro-dynamiska undersökningar. Vid studiet av
inom en vätska
rörliga vibrerande
kroppar upptäckte han
vissa attraktions- och repulsionsfenomen, vilka
visade påtaglig likhet med dem, som gälla på
det elektriska och magnetiska området. B:s
upptäckter gåvo anledning till vissa
förhoppningar, att man skulle lyckas förklara
gravitationen utan tillhjälp av en på avstånd, utan
direkt förmedling, verkande kraft, och hans
undersökningar inspirerade andra fysiker till
fortsatt studium. Den definitiva
värdesättningen av dessa arbeten torde ännu få anses
återstå. Hans son V. F. K. Bjerknes har
redigerat en fullständig redogörelse under titeln
»Vorlesungen über hydrodynamischeFernkräite
nach C. A. Bjerknes’ Theorie» (1900—02). " B.
Bje’rknes, Vilhelm Friman Koren,
norsk fysiker och meteorolog (f. 1862), son
till C. A. B. Efter studier i Paris och Bonn
blev han 1893 tillförordnad lärare och 1895
professor i mekanik och matematisk fysik
vid Stockholms högskola, led. av sv. Vet.-akad.
1905 S å. övertog han den efter S. Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
