Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnmossa - Björnnabben - Björn på Håga - Björnram, släkter - Björnram, Andreas Laurentii - Björnram, Gustaf - Björnram, Hans Larsson - Björnram, Lars Olofsson - Björns fyr - Björnsjön, Stora - Björnson, Björn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
Björnnabben—Björnson
440
Björnmossa, honindivid med
sporogon.
Björnmossa, hanindivid.
de i en borstlik
spets. B. är
tvåbyggare. Den
4-kantiga
sporkapseln (jämför
vidstående
bilder) är täckt av
en stor, hårig,
gulbrun mössa
och försedd med
en enkel
tandkrans, vars
tänder upptill äro
förenade av en [-kapselmynningen-]
{+kapselmynning-
en+} täckande
hinna (epifragma).
B. är en viktig
torvbildare i
våra skogar. Den
har även någon
praktisk
användning till
mattflätning,
väggtätning
samt till
stoppning av
madrasser o. s. v.
Nordasiatiska folkstammar förfärdiga även
klädesplagg av b.
N. S-s.
Björnnabben, livräddningsstation med
raketapparat omkr. 2 km s. v. från Ölands norra
uddes fyr.
Björn på Håga, se Anund, sp. 1133; jfr
även Björn, sp. 432.
Björnram, namn på flera svenska
adelssläkter med björnramen i vapnet. Med dessa
medeltida frälsesläkter hade Gustav Vasas
krigshövitsman Lars Olofsson B. och
hans söner Andreas Laurentii B. och
Hans Larsson B. (se nedan) ingen
förbindelse, utan de tillhörde en bevisligen ofrälse
släkt. Ohållbara genealogiska kombinationer
ha sammanlänkat deras redan på 1500-talet
på manssidan utslocknade ätt även med den
1643 introducerade, ett par årtionden därefter
utgångna ätten B. från Finland. Till en
helt annan finländsk släkt hörde svindlaren
Gustaf B. (se nedan).
Björnram, Andreas Laurentii,
ärkebiskop (d. 1591), broder till Hans Larsson B.
Kyrkoherde i Umeå socken 1561 och i Gävle
1570, blev han omfattad med ynnest av Johan
III på grund av sin sympati för dennes
liturgiska planer och lär enl. en av Messenius
återgiven tradition ha varit den förste präst,
som förrättade gudstjänst efter den nya
mässordningen. Han blev biskop i Växjö 1577 och
upphöjdes 1583 till ärkebiskop. Kort därefter
utfärdade han en deklaration till förmån för
liturgien, som han förklarade sig kunna med
gott samvete antaga, enär intet i den strede
mot »den rena apostoliska tron». Han blev
då med stor hänsynslöshet angripen av
Abraham Angermannus i två anonyma skrifter, mot
vilka han utgav ett genmäle. I striden för
»Nova ordinantia» av 1575 och liturgien var
han konungens fastaste stöd. Som stiftschef
var han nitisk och har rätt till ett gott
eftermäle. O. Aft.*
Björnram, Gustaf, svindlare (1743 el. 1745
—1804). Uppges ha haft högre militära
befattningar, nyttjades till renskrivning av
handlingar rörande frimureriet och kom
genom E. Schröderheim i beröring med Gustav
III och hertig Karl, blev tolk i finska språket
1780 och fick 1781 titeln protokollssekreterare.
B. anordnade 1782 för sina höga gynnare
»andebesvärjelser» å Johannes’ kyrkogård och i
Lovö kyrka samt lyckades genom sina
task-spelarkonster till en tid dupera dem men
avslöjades och föll i onåd. Under sina sista år
levde han i armod ett enstöringsliv.
Björnram, Hans Larsson, krigare. (d.
1571), son till Lars Olofsson B. Var 1554
befallningsman i Helsingfors och skickades
1561 jämte Klas Kristersson Horn till Reval,
som de förmådde att utan motstånd giva sig
under svenskt välde. Adlades s. å. och var
amiral över en eskader, som 1562 och 1563
kryssade i Finska viken. Vid brytningen
mellan Erik XIV och hertig Johan 1563 inneslöt
B. från sjösidan Åbo, där Johan försvarade
sig. Slotteloven på Åbo slott 1563—64, var
han 1564 och 1566 sändebud till Moskva samt
blev trol. 1567 ståthållare (gubernator) över
hela Finland och 1568 överste befallningsman
på Viborgs slott. Han tyckes ej ha deltagit
i resningen mot Erik utan fogade sig villigt
i de nya förhållandena.
Björnram, Lars Olofsson,
krigshövitsman (d. trol. 1572). Tjänade först Sten Sture
d. y. samt var sedan en av Gustav Vasas
första och dugligaste anhängare. Han anslöt
sig till honom redan i Dalarna, blev i april
1521 hövitsman för ena hälften av hären och
tog verksam del i erövringen av Västerås.
Sedan stred han med framgång vid Uppsala,
i södra Uppland och utanför Stockholm, där
han blev svårt sårad. B. användes sedermera
av konung Gustav alltjämt inom
förvaltningen. Han var bl. a. fogde i Norrland, i Dalarna,
i Österbotten (1531—39), i Västerås, i
Hälsingland (1550—54) och i Västerbotten (1555—56).
Han var även medlem av Erik XIV :s högsta
nämnd. — Namnet Björnram torde ha i
senare framställningar överförts på honom från
hans tvenne adlade söner.
Björns fyr, på ett skär i Bottenhavets s.
del, omkr. 4 km n. om fastlandet vid v. sidan
av öregrundsgrepen; ej att förväxla med
Svenska Björns fyrskepp (se d. o.).
Björnsjön, Stora, se Stora
Björnsjön.
Björnson, Björn, norsk teaterman (f. 1859),
son till Björnstjerne B., genomgick
skåde-spelarskolan i Wien och debuterade 1880 hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
