Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blankoväxel, Blankoaccept - Blanksej - Blanksmörja - Blanksvärta - Blankvers - Blanqui, Jérôme Adolphe - Blanqui, Louis Auguste - Blantyre - Blanzeflor - Blasco-Ibáñez, Vicente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
Blankoväxel—Blasco-Ibänez
480
Blankoväxel, Blankoaccept, växel, som
utställaren, endossenten eller acceptanten
påtecknat före dess fullständiga utskrivning,
innan t. ex. datum, belopp, förfallodag eller
övriga namn ifyllts.
Blanksej, se Torskfiskar.
Blanksmörja användes för att giva läder
ett färgat, glänsande överdrag, vilket avser
att verka konserverande på lädret och skydda
det mot förstörande inflytande av vatten och
smuts. Den tidigare allmänt använda
blanksvärtan för svart läder framställes av
melass, bensvart, vid tillverkningen behandlad
med svavelsyra, bolus och andra mineraliska
jordfärger, mineralolja eller tran samt
järn-vitriol. Denna blanksvärta har på grund av
frätande egenskaper och sämre
blankningsför-måga alltmera undanträngts av nyare b.,
vanligen benämnda skokrämer, vilka samtliga
innehålla vaxarter, mestadels karnaubavax.
Det tillverkas två typer, nämligen vatten fri,
vanligen terpentinoljehaltig, och vattenhaltig
med tvålemulsion. Den första typen innehåller
mestadels vaxarter, montanvax, paraffin,
tjär-färgämne (svart, brunt eller gult), terpentinolja
och ofta något bensin samt eventuellt luktämne,
såsom citronelolja eller terpineal. Den andra
framställes genom hopkokning av vaxarter,
såpa eller tvål och t j är färgämne, utrörda i
vatten, med en pottaskelösning. E-t N-n.
Blanksvärta, se Blanksmörja.
Blankvers, versslag, bestående av fem
jam-ber, alltid orimmat. Det infördes i den
engelska poesien av Surrey, som nyttjade det i
episk diktning, och utbildades vidare framför
allt av Milton. Sedan Marlowes och
Shake-speares tid har b. varit den så gott som
undantagslöst härskande versformen på den
engelska skådebanan. I Tyskland har b. likaledes
använts i stor utsträckning, framför allt i
skådespelet, särskilt av Lessing, Schiller och
Goethe. I svensk poesi förekommer b. mindre
ofta och är i allmänhet icke så väl rytmiserad
som i England. R-n B.
Blanqui [bläki’], Jéröme Adolphe, fransk
nationalekonom (1798—1854). B. blev efter
lärarverksamhet i Paris direktör för
handelshögskolan där 1830 och professor i industriell
ekonomi vid Conservatoire des arts et métiers
1833. Han stod en tid socialismen
(saint-simo-nismen) nära; verkade sedermera för
frihandel. Huvudarbete: »Histoire de 1’économie
politique en Europé» (5 dir 1837—42).
Blanqui [bläki’], Louis Auguste, fransk
revolutionsman (1805—81), bror till J. A. B.
Slöt sig tidigt till karbonarismen (se d. o.),
deltog i resningarna 1827 och i
julirevolutionen 1830 samt stämplade sedan som medlem
i en mängd hemliga sällskap först mot
kungadömet, så mot 1848 års provisoriska regering
och 1849 mot nationalförsamlingen, därefter
mot Napoleon III:s kejsardöme, häktades vid
olika tillfällen och ådömdes stundom
mångårigt fängelsestraff men återupptog alltid efter
ffrigivandet sin propaganda. Efter andra kej-
sardömets fall 1870 sökte B. införa den
socialistiska republiken. Han deltog i resningarna
mot nationalförsvarsregeringen, arresterades
och dömdes 1872 till deportation, vilket straff
av hälsoskäl
förvandlades till livstids
fängelse. Till följd av en
presskampanj till hans
förmån frigavs han
1879, varpå han genast
återupptog sin
agitatoriska verksamhet, bl.
a. i tidningen Ni Dieu
ni Maltre. Vid sin död
hade han tillbragt
omkr. hälften av sitt
liv i fängelse. B. var
en fanatiker, som med
klasskampen som vapen ville införa ett
kommunistiskt samhällsskick. Litt.: Geffroy,
»L’en-fermé» (1897).
Blantyre [bläntaPe], huvudort i brittiska
Njassaland, Sydöstafrika, över 6,000 inv. (omkr.
300 européer), i s. delen på Shirehöglandet;
står i järnvägsförbindelse med de portugisiska
Chinde (vid Sambesi) och Beira. Väl byggd
handelsstad, ett flertal missionsbyggnader.
Urspr. en anläggning av Skotska kyrkans
mission (1876), har B. uppkallats efter
Li-vingstones födelseort, den skotska byn B.
nära Glasgow.
Blanzeflor, se Eufemiavisorna.
Bla’sco-Ibånez [-icoa’njäp], Vi c en te, spansk
romanförf. (f. 1867), en av den moderna
spanska skönlitteraturens mest betydande
representanter. Har levat ett äventyrsrikt liv
som tidningsman,
deputerad och politisk
agitator, många gånger
fängslad eller i
landsflykt, som nybyggare i
Amerika etc. och har
under tiden med febril
hastighet producerat
det ena framstående
litterära verket efter
det andra. Hans första
alstring skildrade
födelsebygdens folk och
seder (»Arroz y tar-
tana», 1894, »Flor de Mayo», 1895, »LaBarraca»,
1898, »Canas y barro», 1902, i sv. övers. »Vass
och dy», 1910 m. fl.). Med romanen »La
cate-dral» (1903; sv. över^. 1924) med motiv från
den minnesrika Toledokatedralen, som väckte
stort uppseende, inledde han en serie sociala
tendensromaner (»La Bodega», 1905, »La
Horda», 1905, »El intruso», 1904, m. fl.). 1914
utkom »Los Argonautas», inledande en serie
romaner, avsedda att skildra Spaniens
»andliga kolonier», de spansktalande folken i
Sydamerika. B:s senaste romaner »Los cuatro
jinetes del Apocalipsis» (1916; »Apokalypsens
fyra ryttare», 1923) och »Mare nostrum»
(motiv från Medelhavet, 1918) beteckna ett nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
