Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blasco-Ibáñez, Vicente - Blaserad - Blasfemi - Blasieholmen - Blasieholmskyrkan - Blasius - Blason - Blasonering - Blast - Blastogen - Blastoidea - Blastomerer, Klyvningsceller - Blastula - Blatchford, Robert - Blatta, Blattidae - Blauds piller - Blaugas - Blavatsky, Helena Petrovna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
Blaserad—Blavatsky
482
skede i hans författarskap; den förra, som är
ett slags stridsskrift mot germanismen, vann
en oerhörd spridning under världskriget. B.
har bl. a. även skrivit ett arbete om Argentina
och (1924) en stridsskrift mot Alfonso XIII.
B. är åtminstone i sitt första skede till det
yttre påverkad av Zola och ae franska
naturalisterna; själv dyrkar han framför allt V.
Hugo som sin mästare. Hans romaner
utmärka sig för frodig fantasi, brio, glänsande
färgprakt och ovanlig förmåga att livfullt
skildra särskilt de lägre klassernas känslor
och liv. , K. A. H.
Blaserad (fr. blasé), övermätt, liknöjd.
Blasfemi (av grek. bla’sfemos), hädelse. Adj.:
Blasfemis k.
Blasieholmen, stadsdel i Stockholm. Var
urspr. en från Norrmalm genom
Näckströmmen skild holme, och den del av B., där nu
Nationalmuseum ligger, förenades först på
1850-talet med egentliga B. (var förut en
särskild holme, Kyrkholmen). B:s äldsta kända
namn är Käpplingeholmen; där ägde 1389 rum
de s. k. Käpplingemorden (se d. o.). På
Vasatiden blev B. station för flottan och kallades
då Skeppsholmen; det nuv. namnet blev
rådande efter 1640 och plägar härledas från
borgaren Blasius Dundi. På 1700-talet och
fram på 1800-talet var B. omtyckt
boningsplats för aristokratien och diplomatien. Om
byggnader å B. m. m. se S t o c k h o 1 m. Litt.:
F. U. Wrangel, »B. och dess inbyggare» (2:a
uppl. 1914).
Interiör av Blasieholmskyrkan.
Blasieholmskyrkan i Stockholm byggdes
1865—67 efter ritning av arkitekten G.
Sjöberg för medel, huvudsakligen insamlade av
G. E. Beskow (se d. o.). Är ej
territorialför-samling; för inga civila längder. Direktionen
supplerar sig själv och tillsätter präst. Jfr
F. Björk, »B:s femtioårsjubileum» (1920).
Bläsius, katolskt helgon, biskop i
Kappado-kien, led martyrdöden 316. Legenden
berättar, att han genom sina böner räddade från
döden en gosse, som fått ett fiskben i halsen.
Anropas därförjjyid halssjukdomar.
Blason [ sä’], fr., vapensköld, se Heraldik.
Blasonèring, vapenbeskrivning, se H e r a
1-d i k.
Blast, rotfrukternas blad, utgör en
betydlig del av rotfruktsskörden, från omkring
hälften (sockerbetor, morötter) till omkring
en tiondel (rovor) av rötternas vikt. Den
utgör i friskt tillstånd ett mycket begärligt och
lättsmält foder med hög halt av äggvita i
förhållande till kvävefria ämnen (100—150 g
smältbar äggvita per foderenhet) och är därför
ett värdefullt foder. Men emedan blasten är
starkt vattenhaltig och innehåller oxalsyra,
verkar den laxerande, särdeles då den börjat
skämmas eller är nedsmutsad. Den bör därför
endast i måttliga mängder och i friskt
tillstånd ges som foder; vad som ej hinner
användas grönt, nedlägges till pressfoder (surfoder),
då det genom jäsning övergår till ett
smakligt och hälsosamt foder. H. J. Dft.
Blastogèn (av grek. blasto’s, grodd) kallas
en ny egenskap, som uppstår genom en direkt
verkan av faktorer på könscellerna. Se
Ärftlighet; jfr även Somatogen. J. R-m.
Blastoldea, en avdelning fossila fastsittande
ekinodermer, närmast besläktade med
krinoi-déerna och cystidéerna. De bestå av en
cylindrisk stjälk och en blomknoppsliknande
»kalk». B. uppträdde först i översilurisk tid,
nådde sitt maximum och utdogo under
stenkolsperioden.
Blastomerer, Klyvningsceller, de
celler, som uppstå genom äggets delning.
Bla’stula, det stadium av
fosterutvecklingen, som följer efter äggklyvningen. I sin
enklaste form består b. av ett epitellager, som
omsluter ett vätskefyllt rum, blastulahålan,
blastocölet. Se vidare Embryologi. J.R-m.
Blatchford [bläTJfod], Robert, engelsk
socialistisk skriftställare (f. 1851). Var 1871
—78 soldat och underofficer (tog avsked som
sergeant) och har från 1884 ägnat sig åt
journalistik och politisk agitation. B. grundade
1891 den socialistiska tidningen The Clarion,
i vilken han ännu medarbetar. Han väckte
1894 stor uppmärksamhet genom sin
samhällskritiska broschyr »Merrie England» (sv. övers.
1899). B. har även skrivit soldatlivsskildringen
»Tommy Atkins» (1896) och den mot
främ-lingsinvasionen riktade skriften »Britain for
the british» (1902). Under världskrigets första
år agiterade B. livligt i tal och skrift bland
arbetarmassorna för krigspolitiken och den
frivilliga rekryteringen.
Bla’tta, Blattidae, se Kackerlackor.
Blauds piller [blås-], ett av de mest använda
järnpreparaten mot blodbrist och bleksot. 100
piller innehålla enligt farmakopén 6,5 g
ferro-sulfat. Namnet härrör från en fransk läkare,
P. Blaud (1774—1858).
Blaugas, se 01 j egas.
Blavatsky [blava’tski], Helena Petrovna,
teosofiens stiftarinna (1831—91). Född i
Jeka-terinoslav, var hon dotter till en tyskfödd
överste von Hahn och härstammade på
mödernet från släkten Dolgoruki. Vid 17 års ålder
III. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
