Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blekingseka - Blekkalk - Blekning - Blekselleri - Bleksot, Kloros - Blenda (Blända)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
Blekingseka—Blenda
502
Blekingseka, se Eka.
Blekkalk, se K 1 o r k alk.
Blekning, det förfaringssätt, varigenom
naturliga eller konstprodukter, t. ex.
fibermaterial, fett, vax o. dyl. i större eller mindre
grad befrias från färgande substanser för att
få ett tilltalande utseende eller göras
lämpliga för avsett ändamål.
Den äldsta blekningsmetoden torde vara
den, som utnyttjar solljusets blekande
förmåga, varvid materialet under någon tid,
ibland ända till ett halvt år, i det fria
ut-sättes för direkt solbelysning. Solljusets
blekande verkan tillskrives vanl. uppkomsten av
ozon och vätesuperoxid, men även andra icke
klarlagda fotokemiska reaktioner torde
medverka. Numera brukas nästan uteslutande b.
med kemiska blekningsmedel, bestående av
oxidations- eller reduktionsmedel, som ofta
nyttjas i samband med alkali. Kemisk b. kan
genomföras avsevärt snabbare och bekvämare
och lämnar i de flesta fall ett bättre resultat
än solblekningen. De vanligaste kemiska
blek-ningsmedlen äro klorkalk, natriumhypoklorit,
klor, ozon, vätesuperoxid, natriumsuperoxid,
natriumperborat, kaliumpermanganat,
svaveldioxid, natriumbisulfit och -hydrosulfit.
Särskilt betydande omfattning har b. av
fibermaterial inom textil- och
pappersindustrien. För b. av ull och silke (animaliska
fibrer) brukas svaveldioxid i gasform eller
lösning, kaliumpermanganat eller
vätesuperoxid antingen som sådan eller framställd vid
b. av natriumsuperoxid eller perborat. Vanl.
nyttjas svaveldioxid, ehunr fibrerna i aljm.
efter någon tid gulna, enär de vid b.
uppkomna färglösa föreningarna icke fullständigt
lösas i vatten och därför delvis kvarstanna i
fibrerna och småningom sönderdelas, varvid
den urspr. färgen återkommer, fastän svagare.
För att få hållbar b. bör därför
oxidations-medel användas. Souplesilke blekes med
utspätt kungsvatten och efterföljande
behandling med svaveldioxid.
Vegetabiliska fibrer blekas i allm. med
klorkalk eller natriumhypoklorit i samband
med alkalibehandling. Lättast blekes bomull,
som först kokas (bykes) med alkalilösning och
därefter behandlas med klorkalk- eller
hypo-kloritlösning samt sköljes i vatten, utspädd
syra och slutligen ånyo i vatten. Lin i form av
garn eller vävnad blektes förr uteslutande
genom solbelysning (gräsblekning). Numera
bleker man på kortare tid genom omväxlande
behandling med lösningar av alkali (kokning)
och klorkalk eller natriumhypoklorit samt
solbelysning, varvid fås 1/4, 1/2, 3/* eller helblekt
lin, beroende på huru många gånger dessa
operationer upprepas. Pappersmassa blekes med
klorkalk eller hypoklorit i s. k. blekholländare.
Fett och oljor blekas genom avfärgning med
benkol, kiselgur el. dyl. (fysikalisk blekning)
eller också på kemisk väg, t. ex. med
hydro-sulfid, bivax vanl. genom solbelysning.
Pälsverk, fjädrar o. dyl. blekas med
vätesuperoxid el. svaveldioxid, halm för halmhattar
med svaveldioxid el. superoxider. S. K-r.
2. Ett förfarande, som användes i fråga om
vissa köksväxter, bl. a. sparris, selleri och
sallat. Genom att ljuset på ett eller annat sätt
utestänges från växterna, bli framskjutande
blad och skott vita eller gulvita i st. f. gröna,
och dessa blekta växtdelar ha en mildare smak
och sprödare byggnad än sådana, som
utbildats i ljus. B. utföres vanl. så, att jord el.
sand upplägges över växterna, varigenom de
efter hand uppskjutande bladen och skotten
eller åtm. deras undre delar blekas. C. G. D.*
Blekselleri, se Selleri.
Bleksot, K 1 o r ö s, är en form av blodbrist
hos (yngre) kvinnor med början i puberteten,
gärna recidiverande, ofta förväxlad med tidig
tuberkulos eller med magsår. Orsaken har
ansetts vara en bristande utveckling av eller
aktivitet i blodbildningen (benmärg och
lymfkörtlar), för vilket talar bl. a., att denna
genom järnbehandlingen mäktigt stimuleras.
Symtomen äro alabastervit hudfärg
(undantag: s. k. blomstrande b.), trötthet,
morgon-sömnighet, dålig aptit, huvudvärk, svindel,
hjärtklappning, i svårare fall fotsvullnad och
benägenhet för blodpropp. I blodet är
färg-styrkan (hemoglobinet) vanligen måttligt
nedsatt (antalet röda blodkroppar och lymfocyter
något minskat, antalet trombocyter icke alls;
de enskilda röda blodkropparna äro små och
bleka), inga tecken på ökat blodsönderfall,
allt motsatsen till elakartad (perniciös)
blodbrist. Botemedlet är intagande av järn i stora
doser (Warfvinge), enklast ferrum reductum
(i tabletter ända till 1 g om dagen). B. är
f. n. sällsynt (kanske beroende på idrottslivet
hos den kvinnliga ungdomen eller på
järnbehandlingens popularitet). Tillg.
Blenda (Blända) är hjältinnan i en
småländsk sägen, enligt vilken hon i spetsen för
en skara värendskvinnor nedgjorde en dansk
här. Denna hade, enligt en sägenuppteckning
från 1680-talet, inbrutit i Småland, medan
den manliga befolkningen var borta i härnad
jämte »Göta konung Alle». B. inbjöd
danskarna till gästabud, förplägade dem och lät
sedan kvinnorna döda dem under sömnen.
Alle gav kvinnorna till lön flera privilegier,
främst rätt till lika arv med männen. — Det
var för att styrka dessa faktiskt förefintliga,
helt visst från gammal tid stammande
privilegier, som under den »götiska»
fornforsk-ningens tid på 1600-talet denna sägen om B.
blev framdragen och utsmyckad, särskilt av
fornforskaren Petter Budebeek (se d. o.). I
tryck omtalas sägnen i korthet något tidigare,
1672, av Stiernhöök, som dock ej nämner
namnet B. Flera försök ha med tvivelaktig
framgång gjorts att bevisa sägnens historiska
sannolikhet., Om dess samband med Värends
härads arvsrätt se Schlyter, »Juridiska
afhand-lingar», II (1879). — Sägnen om B. har
poetiskt behandlats av E. J. Stagnelius. V. S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
