Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blindanstalter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blindanstalter
507
(1884) och vid Tomteboda utanför Stockholm
(1899), vardera beräknad för 40 lärjungar.
För äldre blinda, numera blott manliga, är
hantverksskolan i Kristinehamn (1884) avsedd.
Den har f. n. 65 lärjungar. Av dessa äro dock
17 blindinstitutets elever, som få sin
avslutande hantverksundervisning där. Vid skolan
finnes en materialdepå för blinda. Samtliga
dessa anstalter äro statens. Fröken A.
Wikström — själv blind — grundade en
sedan 1923 statsunderstödd hantverksskola för
blinda kvinnor i Uppsala, som räknar omkr.
15 lärjungar. Drottning Sofias stiftelse (se
d. o.) i Vänersborg (1886) övertogs 1922 av
staten, då dess vårdanstalt i Lund för blinda
med komplicerat lyte öppnades. Den mottager
blinda, som utom av blindhet lida även av
annat lyte, t. ex. dövstumhet, sinnesslöhet
eller epilepsi. Arbetshem finnas i Stockholm
och Nynäshamn, ett ålderdomshem för kvinnor
på Norrbacka utanför Stockholm (1888) med
21 skyddslingar. Ett barnhem för blinda har
institutets direktion upprättat i Nynäshamn
(1915). Jfr De blindas förening,
Föreningen för blindas väl och
Kronprinsessan Margaretas
arbets-nämnd för de blinda.
Danmarks blindinstitut grundades 1811
i Köpenhamn och blev 1858 statsinstitution.
Det räknar omkr. 100 lärjungar. En förskola
finnes vid Kalundborg, öppna verkstäder för
män och ett arbetshem för blinda kvinnor i
Köpenhamn. — Norge fick först 1861 ett
blindinstitut, i Kristiania. När obligatorisk
blindundervisning 1886 stadgades, öppnades
ett andra institut i trakten av Trondhjem.
Båda äro sedan 1898 statsanstalter och ha
sammanlagt omkr. 90 lärjungar. Särskilda
hantverksskolor för vuxna män och kvinnor
finnas även. — I Finland anlades den
första blindskolan i Helsingfors 1865, och den
följdes 1871 av en annan i Kuopio, avsedd
uteslutande för finsktalande. Båda äro
statsanstalter. Föreningen De blindas vänner
(1887) verkar för äldre blindas bästa.
I alla övriga civiliserade länder finnas
numera anstalter för uppfostran av blinda barn,
ehuru i allmänhet ej i tillräckligt antal.
Instituten äro nästan alltid internat, med
lärjungeantal från ett tiotal till några hundra.
Då det visat sig otjänligt att i samma
anstalt sammanföra mycket olika åldersklasser,
ha förskolor inrättats för yngre barn, den
första 1862 i Hubertusburg, Sachsen, samt
fortsättningsskolor (även avsedda för dem,
som blivit blinda efter skolåldern), i vilka
senare huvudvikten vid utbildningen lägges
vid musik, såsom i Royal normal college and
academy of music for the blind, grundat
1872 i London, och i flera franska skolor,
eller vid hantverk, såsom i de skolor, som
anlades i Preussen efter 1813—14 års krig för
de hundratals soldater, som därunder
förlorat synen, och efter 1877—78 års krig av
liknande anledning av den stora Mariaför-
508
eningen i Ryssland. För världskrigets
krigs-blinda ha många utbildningsanstalter anlagts,
störst S:t Dunstans hospital i London, i vilka
de lära de vanliga blindyrkena samt läsa och
skriva. Helst vill man dock föra dem
tillbaka till de yrken och arbetsplatser de haft
före kriget, vilket i en del fall lyckats
förvånande bra. Mycket svagt begåvade barn
bilda stundom vid instituten egna klasser,
men sinnesslöa, döva, epileptiska eller lama
blinda — en talrik grupp — böra helst
avsöndras till särskilda anstalter.
För mången blind börja emellertid
svårigheterna på allvar först när han skall på egen
hand draga sig fram med hjälp av de
färdigheter han vunnit i skolan. Redan Klein hade
fått ögonen öppna härför och inrättade 1825
»Versorgungs- und Beschäftigungsanstalt für
erwachsene Blinde». Hem, i vilka blinda män
eller kvinnor mot billig betalning få bostad,
kost, verkstadsplats m. m., äro upprättade än
av någon institutsstyrelse, än av särskilda
föreningar. Männen ha emellertid ofta svårt
att underkasta sig de ordningsregler, som ett
dylikt hem kräver, värför man stundom
föredrar att låta dem själva skaffa sig bostad
men lämnar dem tillträde till öppna
verkstäder, vilkas vanligen seende föreståndare
leda arbetet och sköta affärsverksamheten. I
Sachsen har man med mycken framgång bildat
smärre kolonier av blinda arbetare.
Sällsynt torde vara, att en blind
hantverkare eller musiker kan lägga av en
tillräckligt stor sparad penning till sin ålderdom.
Därför kommer ålderdomshemmet, där han
kan tillbringa sina gamla dagar i kretsen av
likar, som den naturliga slutstenen i en god
organisation, men antalet sådana
ålderdomshem är ännu ganska ringa.
Historik. Den äldsta anstalten med syfte
att taga särskild vård om blinda är »Höpital
des Quinze-Vingts» i Paris, grundlagd 1260 av
Ludvig den helige för soldater, som blivit
blinda under hans första korståg, men denna hade
uteslutande karaktären av en
försörjningsinrättning. 1785 grundade V. Haüy med
understöd av »Société philanthropique» den äldsta
undervisningsanstalten för blinda, det ännu
bestående »Institut national des jeunes
aveu-gles» i Paris. Under en utrikesresa
inrättade Haüy i Petersburg en blindskola och
förstod intressera en ung lärare vid
universitetet i Berlin, Zeune, för blindundervisning.
Zeune grundade 1806 en blindskola i Berlin,
numera flyttad till förstaden Steglitz, och den
blev moderskolan till en mängd institut. I
Liverpool och Edinburgh upprättades redan
på 1790-talet hantverksskolor för blinda.
1808 upprättades det kejserliga
»Blinden-erziehungsinstitut» i Wien. Till de äldsta
inrättningarna av detta slag höra också
blindanstalterna i Amsterdam (1808), Dresden,
Zürich (1809), Bryssel (1819) och Barcelona
(1820). Det första amerikanska institutet
ordnades 1832 i Boston.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
