Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blod - Blodalbumin - Blodbok - Blodbrist, Anemi - Blodbråck - Blodcirkulation - Bloddroppe - Blodfink - Blodfläckar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537 Blodalbumin—Blodfläckar 538
framför allt förökade vid bakterieinfektioner,
de eosinofila vid närvaro av djurparasiter, de
basofila vid injektioner av artfrämmande
serum. Lymfocyterna äro enligt Carrel
nödvändiga för tillväxt och differentiering. — Jfr
även Blodkroppsräkning,
Blodomlopp, Blodprov. J. R-m.
Blodmängden uppskattas hos
människan till omkr. 5 liter. Den bestämmes
gas-analytiskt efter inandning av koloxid eller
medelst (intravenös) insprutning av
gummilösning och refraktometrisk undersökning (se
Refraktometri) eller genom (intravenös)
insprutning av ett indifferent färgämne
(vi-talrött), som momentant fördelas likformigt
i blodmassan och under några minuter, innan
en avsevärd utsöndring genom njurarna
börjar, kan kolorimetriskt bestämmas (se K o 1
o-r i m e t r i). Blodmängden är under
fysiologiska förhållanden synnerligen konstant och en
storhet av elementär vikt för livets
uppehållande, för vävnadsspänningen och för
cirkulationen. En minskning, t. ex. vid blödning,
ersätter kroppen snabbt spontant genom
inströmning i blodet av vävnadssaft. På
konstgjord väg åstadkommer man detsamma genom
insprutning av koksaltlösning eller
blodöverföring, vilka i akuta fall verka ögonskenligen
livräddande; under världskriget användes
särskilt även gummilösning, som på grund av
sin starka kolloiditet stannar länge i
kärlsystemet. Införes mer än behövligt eller är
kroppens vätskeförråd sjukligt ökat, sker en
motsatt strömning från blodet ut i
vävnaderna, särskilt muskler och underhud, s. k.
vattensvullnad el. ödem. En verklig
stadigvarande ökning av blodmängden, plethora
vera, har såsom sjukdomstillstånd varit
omtvistad. En intorkning av blodet uppkommer
t. ex. vid starka kräkningar. En stark
minskning av den för cirkulationen disponibla
blodmängden har framhållits som egentliga
dödsorsaken vid bukhinneinflammation. Tillg.
Om blodets rättsmedicinska betydelse se
Blodfläckar.
Blodet i folktron. På alla primitiva
stadier uppfattar man blodet såsom själva
livssubstansen, en uppfattning, som på ett
naturligt sätt uppstått ur iakttagelsen, att
människans livskraft svann hän med det
bortrinnande blodet. »Blodet är själen» (5 Mos. 12:
23), denna gammalisraelitiska uppfattning
återfinnes hos alla antikens folk och ligger till
grund för många seder och bruk även i våra
dagars folktro. Allt b. är farligt och mäktigt,
fullt av dolt liv. Det gäller därför å ena sidan
att akta sig för dess hemlighetsfulla kraft:
icke endast hos israeliterna utan hos flera
andra folk, såsom araberna, romarna,
Nordamerikas indianer m. fl., var allt förtärande
av b. förbjudet. Samma rädsla för b:s
farlighet ligger också till grund för många säregna
slaktningsmetoder, t. ex. de judiska (jfr 3
Mos. 17). Men å andra sidan gäller det också
att tillvarataga och tillgodogöra sig den
livs
substans, som finnes i b. Många primitiva
folk dricka sina fienders b. för att tillägna
sig deras livskraft. Samma grundidé har
givit upphov till bruket att dricka offerdjurets
b. eller bestänka offerdeltagarna eller olika
föremål, t. ex. husets dörrposter, med
offerblodet. Genom att dricka en människas b. får
man en del av hennes själ i sig och blir så
besläktad med henne (se B 1 o d s f ö r b u n d).
I folktron användes b. som botemedel mot
många sjukdomar, i synnerhet gikt och
epilepsi. Litt.: L. Sträck, »Das Blut im Glauben
und Aberglauben der Menschheit» (8:e uppl.
1900); Frazer, »The golden bough», I (3:e
uppl. 1914). E. B-ra
Blodalbumin, se A 1 b u m i n.
Blodbok, varietet av bok med röda blad.
Blodbrist, Anemi, kallas bristen på röda
blodkroppar eller på blodfärgämne
(hemoglo-bin). Utom bleksot (se d. o.) äro de två
huvudformerna 1) sekundär anemi, orsakad
av blödning eller sjukdom med blödning;
2) perniciös (elakartad) anemi. Den
förra är i utveckling och behandling beroende av
blödningarnas storlek och frekvens, resp, den
urspr. sjukdomens art, mag-, lung-,
underlivsblödning, njurlidande, kräfta,
infektionssjukdom etc. Den senare är en progressiv sjukdom
med allt starkare minskning av antalet röda
blodkroppar (som emellertid äro förstorade
och väl färgade), leukocyter och trombocyter
samt även, fast mindre, av blodfärgämnet.
Symtomen äro halmgul hudfärg, sveda på
tungan, nedsatt matsmältning, småningom
inträdande stark mattighet med svindel och
öronsus, tecken på starkt blodsönderfall
(uro-bilin i urinen, som är mörkfärgad). Ofta
inträder en eller flera förbättringar,
remissio-ner, av de flesta symtomen, särskilt vid
behandling med arsenik eller blodinsprutningar,
vilka emellertid liksom alla andra
behandlingar (borttagande av mjälten, desinfektion
av tarmen, intagande av glycerin, utrensning
av infektionshärdar i tänder, tonsiller och
blindtarm) visat sig endast hjälpa till en tid.
På senaste tid har sjukdomen ställts i nära
samband med Bacterium-coli-infektioner
(Sey-derhelm). Behandlingen avser sålunda vid
båda formerna av b. att stimulera de
blodbildande organen, i första hand benmärgen, till
ökad verksamhet (järn, arsenik,
blodöverföring) ; när denna funktionsstegring uppträder
häftigt, kallas den blodkris, varvid
massor av unga, ännu ej färdigbildade
blodkroppar uppträda i blodet. Tillg.
Blodbråck, blodutgjutning i pungen hos
mannen, vanligen beroende på blödning inuti
ett vattenbråck (se d. o.). T. R.
Blodcirkulation, se Blodomlopp.
Bloddroppe, växt, se Fuchsia.
Blodfink, se Vävarfinkar.
Blodfläckar. För det rättsmedicinskt
betydelsefulla konstaterandet, att fläckar, t. ex.
på klädespersedlar el. vapen, härröra från
blod, begagnar man dels mikroskopisk påvis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
