Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodfläckar - Blodfärgämne - Blodförgiftning - Blodgång - Blodhirs - Blodhostning el. Blodspottning - Blodhund - Blodiglar - Blodkaka - Blodklöver - Blodkol - Blodkris - Blodkropp - Blodkroppsräkning - Blodkräfta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
Blodfärgämne—Blodkräfta
540
ning av röda blodkroppar (i färska b.), dels
den kemiska och framför allt den känsliga
spektroskopiska påvisningen av blodfärgämne.
För att skilja mellan fläckar av
människo-och djurblod nyttjas den s. k. biologiska
metoden. Om en kanin får upprepade
in-sprutningar av människoblod, erhåller dess
serum förmågan att precipitera dylikt
blod, d. v. s. att i klara lösningar av
människoblod, men ej av andra blodslag, framkalla
en fällning. Genom att hos olika kaniner
in-spruta människoblod, hästblod, nötblod o. s. v.
skaffar man sig en rad för olika arter
specifika precipiterande sera, med
vilkas hjälp man kan fastställa b:s art. De
senaste årens forskningar ha ådagalagt, att
mellan olika människors blod finnas bestämda
olikheter, i det att röda blodkroppar från
vissa personer sammanklumpas (a g g lu t i n e.
r a s) vid beröring med serum från vissa
andra personer, samt att mänskligheten med
hänsyn härtill kan uppdelas i 4 stora grupper.
I en del fall är det nu möjligt att fastslå, ej
blott att en fläck härrör från människoblod,
utan också att den härrör från en person,
tillhörande en viss blodgrupp. E. W-f.
Blodfärgämne, se Blod, sp. 531.
Blodförgiftning, se P y e m i och S e p s i s.
— Uttrycket b. brukas stundom i dagligt tal
med orätt om rätt många febrila
sjukdomstillstånd av olika slag.
Blodgång, abnorm blödning utåt från de
kvinnliga underlivsorganen. Även blödning
från ändtarm och urinrör kallas b. T. R.
Blodhirs, se H i r s.
Blodhostning el. Blodspottning, ett
sjukdomssymtom, som vanligen beror på en
blödning i lungorna, oftast framkallad av
lungsot men ibland även av hjärtlidande. En
mycket häftig och betydlig blödning från
lungorna kallas blodstörtning. Den sjuke
har att i främsta rummet iakttaga den
fullkomligaste stillhet. Alla medel, t. ex.
intagning av grovt salt eller av narkotika,
avbindning av extremiteterna, insprutning av
gelatin- el. av trombocytpreparat (hemoplastin),
äro osäkra utom event. blodöverföring eller
hoppressning av den blödande lungan
(pneu-mothorax) vid stora blödningar. Tillg.
Blodhund, se Hundraser.
Blodiglar, iglar, som nyttjas för
medicinska ändamål, främst m e d.i c i n s k a b.,
Ili-rudo medicinalis. Då de vilda b:s antal
minskats, har man i senare tid odlat dem i stora
dammar. Det blod, som en b. suger från en
människa eller ett djur, levrar sig ej utan
förblir länge flytande såväl i igelns
tarmkanal, som ifall det uttömmes därur. Detta
beror därpå, att igeln, när den suger blod,
till detta avger ett egendomligt ämne
(hiru-din), som på något ännu okänt sätt hindrar
det s. k. fibrinfermentet (trombinet) från att
inleda blodets levrande. Hos oss användas b.
numera föga (endast vid några
ögonsjukdomar). Se vidare Iglar och Koagulation.
Blodkaka. Avtappat blod levrar sig snart
(se Koagulation). Det vid levringen ur
blodet avskilda fibrinet drar sig så småningom
samman och kommer härvid att innesluta
blodkropparna. På detta sätt avskiljas från
varandra den röda blodkakan och det
klara, gulaktiga blodvattnet el. b 1 o
d-serum. Vid många sjukliga tillstånd synes
b. överdragen av en vitaktig hinna,
»späck-huden» (cru’sta inflammatöria), som
uppkommer därigenom, att blodkropparna sjunka
hastigare än under normala förhållanden. B:s
övre del blir härvid fri från blodkroppar och
bildar ett lager av rent fibrin över den röda
delen. Det tappade blodets förhållande har
spelat en stor roll för danandet av äldre tiders
föreställningar om sjukdomsorsaker.
Iakttagelser över b:s utseende var ett av den äldre
medicinens viktigaste diagnostiska hjälpmedel.
Litt.: R. Fåhræus, »Blodet i liikekonstens
historia» (i Natur och kultur, 1924). J. R-m.
Blodklöver, se Klöversläktet.
Blodkol, se Blodlutkol.
Blodkris, se Blodbrist.
Blodkropp, se Blod.
Hur blodkropparna te sig i
blodkroppsräknings-apparaten.
Blodkroppsräkning. Under ett stort antal
sjukdomar inträffar, att mängden röda eller
vita blodkroppar på varje kbmm blod avviker
från det normala antalet. Undersökning av
blodkropparnas mängdförhållanden har därför
stor praktisk betydelse. Räkningen sker efter
utspädning med koagulationshindrande, event.
färgande vätskor medelst pipetter och glasrör
(Thoma-Zeiss, Ellerman) i glaskammare
(Tho-ma-Zeiss, Bürker). Synfältet för medelstark
mikroskopförstoring är för räkningens
underlättande indelat i kvadratiska rutor, det
direkt funna antalet blodkroppar
multipliceras med utspädningen och anges per kbmm,
t. ex. 5 mill. röda, 7,500 vita, 200,000
trom-bocyter. Blodets halt av färgämne,
hemoglo-bin, mätes med speciella apparater
(Auten-rieth, Sahli) och angives i procent av den
normala, vilken således betecknas med 100.
Blodkräfta, se S a r k o m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
