Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodträngning - Bloduppfriskning - Blodurinering - Blodutådring - Blodvatten, Serum - Blodvite - Blodådror - Blodöverföring el. Transfusion - Bloemaert, Abraham - Bloemen el. Blommen, Pieter van - Bloemfontein - Blois - Blok, Aleksandr Aleksandrovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
551
Blodträngning—Blok, A. A.
552
Gårdsfasad av slottet i Blois.
Blodträngning, se K o n g e s t i o n.
Bloduppfriskning, se Inavel.
Blodurinèring (hos människan). 1. H e m
a-t u r i, avgång av blod (med röda
blodkroppar) med urinen, den vanl. formen av b.,
beror på lidande i njurarna, urinvägarna el.
urinblåsan och är oftast orsakad av
njurinflammation, tuberkulos, tumör, sten el.
blås-katarr. Jfr Biåssten och
Njursjukdomar. — 2. Hemoglobinuri, då
urinen färgas röd el. brun av genom njurarna
utskilt blodfärgämne (hemoglobin), beroende
på sönderfall av röda blodkroppar. Orsaken
härtill kan vara förgiftning, sjukdomar (gula
febern, malaria, syfilis, scharlakansfeber m.
fl.), förkylning (s. k. paroxysmal
hemoglobinuri, d. v. s. kortare, aldrig livsfarliga anfall
av b., som vara några timmar till dagar). —
Om b. hos husdjur se Blodstallning.
Blodutådring, en samling av blod, som från
något brustet eller skadat blodkärl inträngt
i vävnaderna i kärlets omgivning. Exempel
därpå är det vanliga s. k. blåmäiket.
Rättsmedicinskt är b. av stor vikt. Om t. ex.
medelst ett slag huvudskålen krossas på en
levande eller på en död, bli de företeelser, som
bero på blodkärlens bristning, i bägge fallen
helt olika.
Blodvatten, Serum, se Koagulation.
Blodvite, sår, varigenom blod kommer i
dagen. B. som juridisk term betecknar sår, som
tillfogas i brottslig avsikt men ej är dödande.
Blodådror, Vener, se Ven.
Blodöveiföring el. Transfusiön,
operation, som består i att blod från en människa
överföres till en annan. Sin viktigaste
användning har denna efter stora blodförluster
och vid s. k. chock (se d. o.). B. måste
föregås av prövning av det till insprutningen
avsedda blodets inverkan på patientens eget.
Även vid kroniska blodsjukdomar kan
förbättring härigenom vinnas.
Bloemaert [blö’mart], Abraham, holl.
målare (1564—1651). Studerade i hemlandet och
i Paris, verkade huvudsakligen i Utrecht.
Må
lade mest bibliska och
mytologiska motiv i en stil, som
påverkades av italianiserande förebilder
men genom hans trägna
naturstudier och hans realistiska läggning
hölls jämförelsevis frisk. Han
utbildade och påverkade en
vidsträckt krets av lärjungar
(»Ut-rechtskolan»), bland vilka märkas
G. van Honthorst, H. ter
Brugg-hen, J. B. Weenix och B:s söner
Hen drik B. (omkr. 1601—72)
och Cornelis B. (omkr. 160.3—
efter 1683), den senare
huvudsakligen verksam som
kopparsticka-re. — Nationalmuseum äger
målningar av A. B. och II. B. II. W-n.
Bloemen [blö’-] el. B 1 o m m e n,
Pieter van, flamländsk målare
(1657—1720), verksam i Italien
1674—94, sedan i Antwerpen. Målade särskilt
hästtavlor av alla slag, även batalj- och
jaktscener. Representerad i Nationalmuseum och
i Stockholms högskolas samling. H. W-n.
Bloemfontein [blö’mfåntéin], huvudstad i
Oranjetristaten, Sydafrika, nära floden
Mod-der, 1,377 m ö. h., på en vidsträckt slätt;
39,034 inv. (1921), varav 19,367 vita.
Provinsens handelscentrum, säte för Sydafrikanska
unionens högsta domstol, colleges och
universitet (Grey university). B. har namn efter en
källa, uppkallad efter nybyggaren Jan Bloem;
blev stad omkr. 1846.
Blois [blcoa], stad i Frankrike vid mellersta
Loire, huvudstad i depart. Loir-et-Cher;
23,989 inv. (1921); biskopssäte. Ättiks- och
kakelfabriker. Under medeltiden huvudstad i
grevskapet B. (B 1 a i s o i s), ingick B. i de
orleanska besittningarna och kom med
Ludvig (XII) av Orleans till kronan. Slottet i
B. består av flera delar från olika tider; de
mest framträdande äro »Ludvig XII:s flygel»
och den omkr. 1515—25 uppförda »Frans I:s
flygel», den senare ett ståtligt, med
behagfull prakt dekorerat byggnadsverk, som hör
till den franska renässansens yppersta
frukter och vars öppna trapphus särskilt betraktas
som ett av tidens arkitektoniska mästerverk.
Blok, Aleksandr Aleksandrovitj,
rysk skald (1880—1921). B. debuterade 1905
med en diktsamling »Verser om den sköna
damen», som i ett slag gjorde honom till en
av den ryska symbolismens (»dekadansens»)
främsta krafter, en ställning, som han
hävdade genom en rad följande diktsamlingar,
där det drömda kvinnoideal, som han redan
i sina första dikter tillbett, än antar dragen
av Guds moder, än blir en inkarnation av
Ryssland. Sin verkliga berömmelse vann han
efter bolsjevikrevolutionen 1917, då han,
ehuru för egen del icke bolsjevik, gav ett
kraftigt uttryck åt sin tro på att den ryska
revolutionen, trots alla dess förvillelser, likväl har
rätten på sin sida och framtiden för sig: i den
mycket omdiskuterade dikten »De tolv» går i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
