Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blyglans el. Galenit - Blyglas - Blyglete - Blyhydroxid - Blykamrar - Blykarbonat - Blyklorid, Blykromat - Blylegeringar - Blylödning - Blymineral - Blynitrat, Blyoxid - Blyplåster - Blyplåstersalva - Blysa - Blysalpeter - Blysalva - Blysickativ - Blysilikat - Blysocker - Blysrum - Blysubacetat, Blysuboxid, Blysulfat, Blysuperoxid - Blysulfid - Blysvamp - Blysöm - Blyth - Blüthner, Julius - Blyträd - Blytt, Axel Gudbrand - Blytt, Mathias Numsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583
Blyglas—Blytt
584
ofta som gångar i olika bergarter, varvid b.
åtföljes av zinkblände, kvarts, kalkspat och
andra karbonat, flusspat m. fl. mineral.
Karakteristiska äro också malmkroppar av b. i
karbonatbergarter (kalksten och dolomit).
Blymalmen i Sala gruva utgjordes sålunda av
malmkroppar av silverhaltig b. i dolomit. I
karbonatbergarter uppträda bl. a. också de
stora blyglansförekomsterna i Förenta
staterna (se B 1 y m i n e r a 1). Genom kemisk
omsättning överföres b. i naturen ej sällan till
blykarbonat el. c e r u s s i t (se d. o.) samt till
blysulfat el. a n g 1 e s i t (se d. o.). Naturlig
och på konstgjord väg framställd blysulfid
har på senaste åren fått stor användning som
kristalldetektor i radioapparater. Se vidare
Radioteknik. G. A-ff.
Blyglas, blyhaltiga glassorter, se G 1 a s.
Blyglète, se B 1 y o x i d under
Blyföreningar 1.
Blyhydroxld, se Blyföreningar 1.
Blykamrar. 1. Se Svavelsyra. — 2.
De beryktade heta fängelserummen under
blytaket på Dogepalatset i Venezia; de
förstördes 1797.
• Blykarbonat, se B 1 y v i 11 under
Blyföreningar 1 och C e r u s s i t.
Blyklorld, Blykromät, se
Blyföreningar 1.
Blylegeringar. H å r d b 1 y,
blyantimonlege-ring med 10—20 % antimon, ofta med
tillsats av tenn och koppar. Brukas som
lager-metall, stilmetall (se d. o.) m. m. — Hage
1-metall. För gjutning av hagel försättes bly
med 0,2—0,8 % arsenik. Denna sättes till blyet
vid smältningen som arsenikdisulfid, realgar,
som av blyet sönderdelas under bildning av
arsenik och blysulfid. Arsenikhaltigt bly är
lättare gjutbart och blir hårdare än rent bly.
— Tennrika tennblylegeringar användas som
lagermetall (se d. o.). För samma ändamål
framställas legeringar av bly med kalcium,
barium, natrium och kadmium. E-t N-n.
Blylödning, se Svetsning.
Blymineral. Som sällsynthet påträffas
gediget bly i naturen i Långbans gruva i
Värmland. övriga b. äro, förutom blyglans (se
d. o.), blykarbonat el. c e r u s s i t (se d. o.),
blysulfat el. a n g 1 e s i t (se d. o.), vilka,
när de förekomma i brytvärd mängd,
utnyttjas som blymalmer. Andra b. äro p y r
o-m o r f i t, klorhaltigt blyfosfat, och m i
mete s i t, klorhaltigt blyarseniat, varav en
varie-tet förekommer i avsevärd mängd vid
Lång-ban. Vidare blymolybdat el. w u If eni t (»gul
blymalm»), blykromät el. k r o k o i t (»röd
blymalm»), blysilikat av olika sammansättning
m. fl. Bly åtföljes i naturen nästan alltid
av zink och silver. Stora anrikningar av
bly (jämte zink) förefinnas vid Broken hill
i Australien, i Förenta staterna (Mississippi,
Missouri och Ohio samt i Colorado [Leadville]
och Utah [Tinticdistriktet]), i Spanien (Sierra
Morena o. s. v.), i Tyskland
(Freibergsdistrik-tet i Sachsen), i Mexiko (norra och mellersta
delarna), Belgien, England (Cornwall) o. s. v.
I den tillgängliga delen av jordskorpan utgör
bly 0,002 %. G. A-ff.
Blyniträt, Blyoxid, se Blyföreningar 1.
Blyplåster utgör huvudbeståndsdelen i s. k.
häftplåster och grundmassa i en mängd
sammansatta plåster (se Blyföreningar 2).
Blyplåstersalva, se Blyföreningar 2.
Blysa, för belysning i örlogsfartygens
krutdurkar använd lykta eller elektrisk lampa. Av
hänsyn till eldfara insättes b. i ett särskilt
rum, blysrummet, med fönster mot
krutdurken.
Blysalpeter, se Blyniträt under
Blyföreningar 1.
Blysalva beredes genom att man
sammansmälter olika fettämnen och tillsätter blyoxid;
se vidare Blyföreningar 2.
Blysickatlv, se S i c k a t i v.
Blysilikat, se Blyföreningar 1.
Blysocker, se Blyacetat (under
Blyföreningar 1) och Blyföreningar 2.
Biysrum, se B 1 y s a.
Blysubacetät, Blysuboxld, Blysulfät,
Bly-superoxld, se Blyföreningar 1.
Blysulfid, se Blyglans.
Blysvamp. Om i lösning av blyniträt eller
blyacetat nedsättes ett zinkbleck, utfälles
metalliskt bly som en svampig massa, benämnd
blysvamp, eller som trädformiga aggregat
av kristaller, b 1 y t r ä d. E-t N-n.
Blysöni, se Blyförgiftning.
Blyth [blai el. blåiö], stad i n. ö. England,
grevsk. Northumberland, vid Nordsjön och
mynningen av den lilla floden B.; 31,833 inv.
(1921). Stor kolexport, skeppsvarv m. m.
Blüthner, Julius, tysk pianofabrikant
(1824—1910); grundade 1853 firma i Leipzig,
vilken nu är en av de främsta (intill 1904
63,000 instrument). Utgav tills, m. H.
Gret-schel »Lehrbuch des Pianofortebaues» (1872;
3:e uppl. 1909).
Blyträd, se B 1 y s v a m p.
Blytt, Axel Gudbrand, norsk botanist
(1843—98), son till
M. N. B., professor i
botanik vid Kristiania
univ. 1880. Fortsatte
och avslutade 1877
faderns stora verk
»Norges flora». Han väckte
vidsträckt
uppmärksamhet genom »Den
norske floras
invandring i afvexlende törre
og regnfulde perioder»
(1876).
SeBlytt-Ser-nanderska klimatperioderna.
Blytt, Mathias Numsen, norsk
botanist (1789—1862), far till A. G. B., professor
i botanik vid Kristiania univ. 1837. Utgav
1861 första delen av det stora verket »Norges
flora» (fortsatt av sonen). Led. av sv.
Vet.-akad. 1858.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
