Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blåbärsrik - Blå böcker - Blåduvor - Blåeld - Blåelse, Tvättblått - Blå floden - Blågran - Blå grottan - Blågröna alger el. Cyanofycéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
587
Blå böcker—Blågröna alger
588
odling särskilt lämpliga sorter. Dessa blåbär
fordra för sin trevnad kemiskt sur jord,
innehållande multnande växtrester, riklig
fuktighet och god dränering. De planteras ut helst
tidigt på våren, så snart tjälen gått ur jorden,
varvid åtminstone två sorter sättas i närheten
av varandra för att möjliggöra
korspolline-ring. De amerikanska storfruktiga sorterna
förtjäna prövas även i Sverige. R. Fl.
Blå böcker (eng. blue books), sådana tryckta
samlingar av aktstycken eller redogörelser för
offentliga, vanligen utrikespolitiska eller
finansiella, förhållanden, som av ett lands
regering utgivas och framläggas för
folkrepresentanterna; namnet kommer av omslagets
vanliga färg och användes först i England. Under
senare år, särskilt efter världskriget, ha ofta
andra färgbeteckningar (grå, gula, röda, vita
o. s. v.) i olika stater nyttjats för dessa s. k.
böcker; olika färgbeteckningar kunna även
brukas för olika slag av dylika samlingar med
hänsyn till innehållets art. I Sverige
betecknas stundom såsom blå böcker, ehuru icke
officiellt, svenska Utrikesdepartementets olika
serier av aktstycken, som av trycket utgivas.
Någon verklig motsvarighet till utlandets
»blå böcker» finns ej hos oss. — Jfr Blå
boken. Rid.
Blåduvor, en växt, se Stormhattsläktet.
Blåeld, E’chium vulgäre, en till fam.
Borra-ginaceae hörande strävhårig, ända till
meterhög, tvåårig ört med lansettlika blad.
Blommorna äro svagt ensymmetriska, rätt stora och
vanl. vackert blå; sitta i långa, axliknande
blomställningar. B. växer på torra ställen i
Sverige från Skåne till Norrland. G. M-e.
Blåelse, Tvättblått, blå, i vatten mer
el. mindre lösliga färgämnen, som vid tvätt
och stärkning tillsättas vattnet för att täcka
den gula färgton, som tvättsaker eljest lätt
antaga, medelst en rent vit el. svagt blåaktig
nyans (s. k. komplementfärg; se Färg). De
till b. mest använda färgämnena äro
ultramarin och en del tjärfärger. B. förekommer
i handeln som kulor (ultramarin) samt även
i lösning. G. H-r.
Blå floden, se Bahr el-asrak.
Blågran, se Gran.
Blå grottan på Capri, en berömd och mycket
besökt grotta på n. kusten av ön Capri i
Medelhavet, utanför Neapelbukten. Den bergart,
i vilken grottan av havet urholkats, är
kalksten från övre jura el. undre krita. Grottans
längd är 54 m, dess största bredd 30 m och
takets höjd över vattnet ända till 12 m;
vattnet i grottan är 15 m djupt, och den är blott
tillgänglig i små båtar från havet genom en
smal port i klippan, endast 1^3 m hög ovan
havsytan och föga djup. Ett stycke under
havsytan finnes emellertid en annan och
vidare öppning, genom vilken grottan till
största delen får sin belysning. Vid ljusets gång
genom vattnet genomsläppas blott de blå (och
de violetta) strålarna, medan de övriga genom
absorption utsläckas. Allt i grottan skimrar
Blå grottan på Capri.
därför i azurblå färgtoner, vackrast vid
middagstid. Föremål, som nedsänkas i vattnet,
synas silverglänsande. Den stora öppningen
är mynningen till en av romarna känd och
besökt strandgrotta, som senare genom
nivåförändringar sänkts under havsytan, den mindre
uthöggs under antiken för att bereda lättare
tillgång till grottan, som emellertid först efter
landsänkningen fick sin blåa belysning. B.
återupptäcktes 1826 av diktaren Kopisch
under en simtur. Litt.: Knebel, »Höhlenkunde»
(1906).
Blågröna alger el. Cyanofycéer kallas
de till klassen Cyanophyceae (även kallad
Schizophyceae) hörande algerna (jfr Alger).
Sitt namn ha de på grund av att de jämte
grönt klorofyll innehålla
ett blått färgämne, f
y-kocyan (jfr
Algfärgämnen), som ger dem en
blågrön, ärggrön,
gråviolett eller rödaktig
färgton. De höra till de allra
enklaste av alla
klorofyllförande växter. De äro
dels encelliga, dels
fler-celliga, enkla eller
sparsamt greniga trådar med
cellväggar, som lätt
för-slemmas. Hos vissa arter
förekomma regelbundet
två slags celler, nämligen
utom de normala även
enstaka s. k.
gränscel-ler (h e t e r o c y s t e r),
som äro större men fatti-
gare på innehåll. Många bilda av slem omgivna
kolonier, som t. ex. sky f all s alge n
(No-stoc commune) och det i sötvatten levande
sjöplommonet (Nostoc pruniforme), vilkas
kolonier kunna bli flera cm i genomskärning.
Med avseende på cellulär struktur äro de
mycket primitiva, i det att såväl egentlig cellkärna
som tydliga kromatoforer saknas. Ingen
sexualitet är känd hos de blågröna algerna, och
de överensstämma i det hänseendet med de
dem sannolikt närbesläktade bakterierna, vilka
Nostoc-art med
hetero-eyster (h) och sporer
(sp) ; B en spor vid
begynnande groning, C en
ur densamma utvuxen
ung algtråd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
