Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blåhäggsläktet, Bärmispel - Blåhök - Blåjon, Blåhjon - Blå jungfrun - Blåklint - Blåklocka - Blåklockfamiljen - Blåkopiering - Blåkråka - Blåkulla (Blåkullen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
591
Blåhök—Blåkulla
592
släkte, som står nära rönnsläktet men skiljes
därifrån genom hängande klasar och
femrum-miga, blåsvarta bär. Som prydnadsväxter
odlas i Sverige A. vulgaris (från mellersta
och södra Europa), en 1—2 m hög buske
med ovala blad, och A. spicata (från
Nordamerika), ett 3—5 m högt litet träd med snett
hjärtlikt äggrunda blad, vilket även förvildats
på vissa ställen i mellersta Sverige. G. M-e.
Blåhök, se Kärrhökar.
Blå jon, Blåhjon, se Barkbockar.
Blå jungfrun, en ö, se Jungfrun.
Blåklint, se Centaurea.
Blåklocka, Campanula rotundifolia.
Blåklocka, Campanula, växtsläkte, typen
för fam. Campanulaceae, igenkänt på att
blomkronan är klock- eller skål lik och frukten en
3—5-rummig kapsel. I Sverige förekomma 10
arter, de flesta mer eller mindre allmänna på
ängar och i lundar, med stora, vackra
blommor. Allmännast är lilla blåklockan
(C. rotundifolia), som finns i hela landet; den
praktfullaste är hässleklockan (C.
lati-folia), som har upprätt, klaselik, ända till 1/2 m
hög blomställning och växer tämligen sällsynt
i södra och mellersta Sverige. Flera
sydeuropeiska b. odlas som prydnadsväxter i boningsrum
och trädgårdar, t. ex. C. garganica, en
ampel-växt med hjärtlika blad och skålformiga
blomkronor, och C. pyramidalis, som genom sin
täta förgrening bildar en smal, ända till 2 m
hög kon, fullsatt med blå el. vita blommor
En av de vackraste är C. medium (med fem-
rummig frukt), som har stora, blå, gredelina
eller vita blommor, som ofta äro dubbla eller
fyllda. För sina tjocka, köttiga, ätliga rötter
odlas rapunsel el. rapunkel (C;
rapun-culus); även förvildad i s. Sverige. G. M-e.
* Blåklockfamiljen, Campanuläceae, en till
sympetalerna hörande växtfamilj, som har
fruktämnet undersittande och 2—5-rummigt
samt ståndarna lika många som kronflikarna
och ej förenade med kronan. Omkr. 60 släkten
med bortåt 1,200 arter äro kända, de flesta
örter eller halvbuskar med mjölksaft. B. delas
i två grupper (ofta betraktade som skilda
familjer): Campanuloideae, med flersymmetrisk
krona och fria ståndarknappar, och
Lobelio-ideae, med ensymmetrisk krona och
sammanklibbade ståndarknappar. De förra tillhöra
mestadels tempererade, de senare varmare
länder. Många odlas som prydnadsväxter. Några
brukas i medicinen. G. M-e.
Blåkopiering, metod för kopiering av
ritningar, utförda på halvgenomlysande papper
eller väv. Papper impregneras i mörker med
lösning av ferriammoniumoxalat eller -citrat
och torkas, över det impregnerade papperet
lägges den ritning, som skall kopieras,
varefter den belyses, helst i starkt solljus. Genom
ljusets inverkan reduceras den i saltet
ingående järnoxiden till järnoxidul, så att vid
papperets efterföljande behandling med en
lösning av gult blodlutsalt de belysta ställena
blåfärgas genom därvid bildat berlinerblått,
medan ritningen återges i vitt. Den så
erhållna kopian kallas blåkopia. E—tN—n.
Blåkråka, Coracias garrulus.
Blåkråka, Coräcias ga’rrulus, en med
kungsfiskare och b i ä t a r e besläktad
fågel av en nötskrikas storlek, som har huvud,
hals och undersida ljusblå, rygg och skuldror
kanelbruna, övergump och små vingtäckare
violblå, övriga vingtäckare blågröna. Förr
rätt allmän i östra Sveriges lövskogar upp till
Uppland, nu mycket sällsynt. Bebor nästan
hela Europa. Insektätare. Fridlyst. Rend.
Blåkulla (B 1 å k u 1 1 e n), eg. det blå berget,
namn på berg efter dess utseende på avstånd.
B. är ett noanamn (jfr N o a), d. v. s. indirekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
