Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bläckfiskar - Bläckförfarande - Bläckpulver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
Bläckförfarande—Bläckpulver
608
Bild 4. OctopuB, anfallande en krabba.
ändtarmens yttersta del inmynnar en gång från
bläcksäcken, vari från en körtel en
svart-brun, pigmentrik vätska uppsamlas, som
djuret, då det förföljes, släpper ut i vattnet som en
mörk molnsky, bakom vilken det gör en
blixtsnabb vändning åt sidan. Andningsorganen
bestå av två (hos Nautilus fyra) i mantelhålan
belägna fjäderformigt förgrenade gälar.
Blod-kärlssystemet är mycket högt utvecklat med
artärer, vener och kapillärer men dock aldrig
fullt slutet. Om hjärtat och blodomloppet se
B 1 ö t d j u r. — B. äro alltid skildkönade.
Sädesvätskan inneslutes i ett slags patroner
(spermatoforer), vilka av hanen medelst en
för parningen särskilt ombildad arm
(hekto-kotylus) överföras till honan, där de sedan
urladda sig. De stora, på näringsgula rika
äggen (intill 6 mm i diameter) läggas i
klumpar eller enstaka, vanl. fästade vid
främmande föremål på bottnen, ibland
kringflytande. Utvecklingen äger rum utan något
verkligt larvstadium, ehuru många ungformer
betydligt avvika från de vuxna.
Alla b. äro havsdjur, somliga utan vila
kring-simmande (pelagiska), andra, ofta trögare,
bottendjur. Bland de förra finnas arter, som
vid förföljelse kunna liksom flygfiskar kasta
sig upp över vattenytan, så att de ibland
nedfalla på däcket av fartyg. Alla b. äro rovdjur,
som ofta ej ens försmå sina likar. — I många
länder, t. ex. i Italien, ätas b., och särskilt
de smärre kunna vara ganska välsmakande.
B. äro kända sedan de äldsta geologiska
tidsåldrarna och spelade under den paleozoiska
tiden säkerligen en dominerande roll inom
havets djurvärld. Man känner minst 9,000
utdöda former, ofta viktiga som »ledfossil»,
gentemot 400 nu levande. B. indelas i två
underklasser: Tetrabranchiata (med 4 gälar)
och Dibranchiata (med 2 gälar).
Tetrabranchiata, som har ett väl utvecklat,
yttre, kamrat skal, företrädes i nutiden endast
av pärlbåtssläktet (Nautilus), som i stället för
armar har talrika tentakler utan sugskålar
eller hakar. Bläcksäck saknas. Se
vidare Nautilus. Till denna
avdelning hör största delen av de
utdöda b., indelade i N autiloidea,
som nådde sin höjdpunkt under
silurtiden och utom pärlbåtarna
omfatta bl. a. ortoceratiter
(se d. o.), och Ammonoidea (se A
m-m o n i t e r), som hade sin
blom-string under mesozoiska tiden.
Dibranchiata, som representerar
den populära bläckfisktypen, har
ett inre skal, som även kan
saknas, samt kraftiga armar med
sugskålar eller hakar, efter vilkas
antal de indelas i 10-armade
(De-cayoda) och 8-armade (Octopoda).
Föregångare till de förra voro
de sedan trias uppträdande b
e-1 em ni ter na (se d. o.), sorn
hade ett inre, delvis kamrat skal
och 10 med hakar beväpnade armar. De
10-armade b. ha förutom de 8 lika långa
armarna 2 betydligt längre s. k. tentakelarmar,
som blott i den utvidgade spetsen bära
sugskålar; dessa kunna ofta indragas i hudfickor
och med stor träffsäkerhet utslungas för att
gripa ett byte, såsom hos den »vanliga b.»,
Sepia officinalis (1/3 m lång), som bl. a. fiskas
i Medelhavet oeh vars rikliga bläckvätska ger
målarfärgen s e p i a. Den är ett bottendjur,
som dock endast rör sig simmande; om dagen
ligger den dold i sanden. Vid vår västkust
uppträder under vintern den ^2 m långa
Lo-ligo forbesi, som följer sillen.
Jättebläckfiskarna (Architeuthis), som äro djuphavsdjur,
bli ända till 18 m långa med armar av en
mansarms tjocklek och torde ha givit upphov
till den norska sägnen om det stora
havs-vidundret »kraken»; de undgå dock ej den
främst av b. levande kaskelotvalen, vars hud
kan visa märken efter deras väldiga
sugskålar, minnen från titaniska strider i havets
djup. — De 8-armade b. sakna i motsats till
de 10-armade sidofenor och inre skal; de före
trädas främst av släktet Octopus, glupska
bottendjur, som leva på grunt vatten och
krypa omkring med hjälp av sina långa armar;
gömda om dagen mellan stenar, lura de på
sitt byte. Vid Bohusläns kust förekommer den
ända till 1 m långa Eledone cirrosa, som tycks
vara specialist på hummer och ibland fångas
i hummertinor. Hit hör även
pappers-snäckan (se d. o.). T. O.
Bläckförfarande, kopieringsmetod med
ferri-salter, som reduceras av ljuset och vid
behandling med gallussyra eller tannin giva en
bild i svart och vitt. Det nyttjas för att
mångfaldiga ritningar o. dyl. Odts.
Bläckpulver, KHC2O«,H2O, surt
kaliumoxa-lat, även kallat bläcksalt, brukas för att
borttaga bläck- o. rostfläckar. För samma
ändamål kan även användas oxalsyra eller vinsyra.
Sedan bläckfläckarna borttagits, måste tyget
noga sköljas i vatten. E-t N-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
