Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boehn, Max von - Boelcke el. Bölcke, Oswald - Boëllmann, Léon - Boerfolket - Boerhaave, Hermann - Boerkriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
Boelcke—Boerkriget
642
hade att bjuda motstånd mot de allierades
häftiga anfall s. ö. om Amiens. Han blev
sedan åter chef för 7 :e armén; tog jan. 1919
avsked. M. B-dt.
Boelcke [böT-] el. B ö 1 c k e, O s w a 1 d, tysk
flygofficer (1891—1916), som under
världskriget vann stor berömmelse för mod och
skicklighet. Nedsköt 40 flygmaskiner. Störtade och
omkom 28 okt. 1916. Även på sv. utgåvos
»Kapten Bölckes stridsrapporter» (1917).
Boellmann [båä’lman], Léon, fransk
orgelvirtuos (1862—97), kompositör av
orgelstycken samt orkester- och kammarmusikverk.
Boerfolket [bör-], eng. boers [bö’øz], av holl.
boer [bör], bonde, den del av Sydafrikas vita
befolkning, som härstammar från de
holländska och, snart hollandiserade, franska
kolonister, som slogo sig ned där på 1600-talet
och sedermera uppblandades med tyska,
portugisiska och andra folkelement. Nu vanlig
svensk form är boerna (tvåstavig), som
utträngt den egentligen språkriktigare b o
e-rerna (trestavig). Om b:s antal, språk,
näringar, religion, seder o. s. v. se artiklarna
Sydafrika och Sydafrikanska
unionen. Om b:s historia från den första
kolonisationen 1652 se Sydafrika, historia.
Genom b:s redan på 1700-talet påbörjade
väpnade flyttningståg (treks) inåt landet
upp-kommo bortom Oranje- och Vaalfloderna på
1800-talet tidtals av England oberoende
boerrepubliker (Oranjefristaten,
Transvaal el. Sydafrikanska republiken m. fl.);
genom boerkriget (se d. o.) 1899—1902 lades
dessa åter under brittiskt välde och ingå
numera i en till brittiska riket hörande,
självstyrande dominion, Sydafrikanska
unionen (se d. o.). V. S-g.
Boerhaave [bö’rhäfe], Herm ann, holländsk
läkare och naturforskare (1668 31/i2—1738
23/o). B., som var son till en lantpräst nära
Leiden, studerade först teologi och senare
filosofi för att
slutligen övergå till
medicinska studier. Efter
avslutad examen slog
han sig ned som
praktiserande läkare och
lärare i Leiden, vid
vars universitet B.
1709 blev prof, i
medicin och botanik. B.
förvärvade snart ett
stort internationellt
anseende som läkare
och blev slutligen sin
tids förnämsta auktoritet inom läkekonsten.
Han var även en lysande lärare, som bland sina
lärjungar bl. a. räknade Linné under dennes
vistelse i Holland. B. var som människa
anspråkslös och hjälpsam. Han understödde med
de rika medel, som hans läkekonst inbragte,
även vetenskapen, bl. a. utgav han
Swam-merdams skrifter. B. har sin betydelse ej så
mycket genom självständiga forskningar som
snarare genom det sätt, på vilket han
sammanställt och teoretiskt bearbetat sin tids
medicinska och biologiska vetande. Hans
förnämsta verk är »Institutiones medicae» (1708),
länge den mest använda läroboken i medicin.
B. var en praktiskt anlagd natur, som tog
avstånd från alltför abstrakta idéer.
Grundliga biologiska kunskaper utgöra emellertid
enligt B. grundvalen för medicinen. B. sökte
att i möjligaste mån ge mekaniska
förklaringar av företeelserna. Han bevisade genom
försök, att muskelns sammandragning är
beroende av nerven. Nervimpulsen beror enligt
B. på ett fluidum, som från hjärnan
strömmar ut i de kanalformiga nervtrådarna.
Med avseende på sin uppfattning om
sjukdomsorsakerna stod B. under inflytande av
äldre tiders uppfattning av blodets betydelse
för dessa, men samtidigt tillämpade han i sitt
betraktelsesätt Harveys lära om
blodomloppet och Malpighis upptäckt av kapillärerna.
Inflammationer uppstå t. ex. enligt B.
därigenom, att blodströmmen genom kapillärerna
hämmas. Detta kan bero antingen på en
förträngning av dessa eller därpå, att blodet
blivit mer tjockflytande. Genom en ökad
friktion mot kärlväggarna höjes
temperaturen, och feber uppstår. Den vid åderlåtningen
under många sjukliga tillstånd uppträdande
späckhuden (se Blodkaka) representerar
enligt B. det ämne, som vållar blodets
förändringar. J. R-m.
Boerkriget, striden om herraväldet i
Sydafrika 1899—1902 mellan den brittiska
kronan å ena sidan och de båda boerrepublikerna
Transvaal och Oranjefristaten, understödda av
en boerresning i vissa delar av Kapkolonien,
å den andra.
Närmast framkallades kriget genom
konflikten mellan den härskande klassen i
Transvaal och i republiken bosatta s. k. uitlanders
eller nyinflyttade kolonister, till största delen
av brittisk härkomst, åt vilka boerregeringen
av omtanke om sin maktställning ej ville
giva medborgarrätt men som i sina
politiska krav stöddes av brittiska regeringen.
Se härom närmare Sydafrika, historia.
Boernas sammanlagda väpnade styrka
torde vid krigsutbrottet (9 okt. 1899) ha
uppgått till inemot 38,000 man; i kriget
beräknas något över 50,000 av de båda
republikernas invånare ha deltagit. Därtill kompio
senare ungefär 10,000 boer i Kapkolonien
och omkr. 2,500 utländska frivilliga. De
brittiska trupperna voro vid krigets början
boerna väsentligt underlägsna i antal liksom
över huvud i stridsduglighet för ett
sydafrikanskt fälttåg, och engelsmännens läge
var därför de första veckorna högeligen
kritiskt. Boerna öppnade fientligheterna (okt.
1899) genom ett kombinerat infall från
Fristaten och Transvaal i n. Natal, varjämte
Mafeking i Bechuanaland samt Kimberley
inneslötos av deras belägringstrupper.
Engelsmännens längst norrut i Natal framskjutna
III. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
