Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boerkriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
645
Boerkriget
646
Boer i försvarsställning.
Stridsbild från boerkriget.
18 maj hade den tappre Baden-Powell i
Mafe-king blivit undsatt genom ett detachemang
från Kimberley i samverkan med trupper
från Rhodesia. Oranjefristaten hade genom
en proklamation av lord Roberts formligen
annekterats och som »Oranjeflodskolonien»
införlivats med det brittiska riket (28 maj).
Med huvudstädernas erövring var emellertid
boernas motståndskraft för ingen del bruten.
Först sedan en boerarmé på 4,000 man under
M. Prinsloo kapitulerat i Fristaten, Buller
framträngt från Natal och jämte Roberts
besegrat general Botha vid Bergendal och
Dal-manutha (26—27 aug.) samt en boeravdelning
på 2,000 man under Pienaar trängts över
portugisiska gränsen (sept.), var de reguljära
boertruppernas motstånd enligt engelsk
uppfattning till ända. President Krüger hade 11
sept. lämnat Transvaal och begivit sig till
Europa. Transvaal annekterades 25 okt., och
i nov. lämnade lord Roberts Sydafrika,
överlåtande krigsoperationernas avslutning till
Kitchener.
Den närmast följande tiden kännetecknades
av en mängd boeranfall mot smärre brittiska
avdelningar, särskilt järnvägsposteringar.
Härvid utmärkte sig framför allt general De Wet
i Fristaten men även De la Rey i v. och Botha
i ö. Transvaal. Och ehuru Kitchener nu
förfogade över mer än 200,000 man, måste han vid
årets slut begära ansenliga förstärkningar.
Från början av 1901 började han tillämpa en
ny krigsmetod. Han höll endast de viktigaste
punkterna ständigt besatta, samlade den
civila befolkningen i stora koncentratioLiläger
och sökte genom nedbrännande av gårdar och
annan ödeläggelse beröva boerna deras
underhåll och stödjepunkter. Därtill kom senare
den s. k. blockhusmetoden, enligt vilken landet
genom kedjor av blockhus (se d. o.) utefter
förbindelselinjerna uppdelades i distrikt, inom
vilka jakten efter boernas större avdelningar,
vapen och ammunitionsförråd fortgick. Men
våldsåtgärderna mot de civila i förening med
straffhot mot boerledarna tjänade endast att
göra boerskarornas motstånd ännu mera
förbittrat, och även sedan blockhussystemet mot
slutet av året blivit färdigt, fortsatte boerna
kampen. Under de första månaderna av 1902
företogos emellertid omfattande hetsjakter
(drives} mot de ännu under vapen varande
boerskarorna. Motståndet syntes alltmera
utsiktslöst. Därtill kom, att sjukdom och nöd
åstadkommit fruktansvärda härjningar bland
kvinnorna och barnen i koncentrationslägren.
I mars öppnades underhandlingar, och 31 maj
1902 slöts i Pretoria en överenskommelse,
enligt vilken alla i fält varande boer utlämnade
sina vapen, Edvard VII erkändes som suverän,
allmän amnesti utlovades av segrarna och
garantier lämnades för holländska språkets
tillåtlighet vid skolundervisningen och inför
domstolar. Därjämte ställdes i utsikt
representativa institutioner och slutligen
självstyrelse, varjämte invånarnas återuppbyggande av
sina till stor del förstörda gårdar
underlättades bl. a. genom anslag på 3 mill. pd st.
Därmed var boerkriget till ända, och under juni
månad nedlade de återstående krigarskarorna
vapnen. 1 nsurgenterna i Kapkolonien straffades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
