Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bois, Guillam du - Bois de Boulogne, Boulogneskogen - Boisdeffre, Raoul de - Bois de Vincennes, Vincennesskogen - Bois-durci - Boise - Boisguillebert, Pierre de - Bois-le-Duc - Boisot, Lodewyk van - Boisrobert, François de - Boissard de Boisdenier, Joseph Ferdinand - Boisserée, Sulpice och Melchior - Boissier, Edmond Pierre - Boissier, Gaston
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
679
Bois de Boulogne—Boissier
680
Hans målningar ha oftast en dunkel helton,
varur grönskan skimrar fram, och präktig
framställning av luften. De påminna mycket
om tidigare arbeten av Jacob Ruisdael.
Företrädd i Nationalmuseum. H. W-n.
Bois de Boulogne [bcoa’ da bolå’nj], B o
u-1 ogn es ko gen, park i Paris (se d. o.),
mellan Seine och v. fästningsmuren.
Boisdeffre [btoadä’fr], Raoul de, fransk
militär (1839—1919). Blev 1878 förste
militärattaché i Petersburg och 1887
brigadgeneral, inledde vid ett besök i Ryssland 1890
förberedande förhandlingar med ryska
militärmyndigheter och undertecknade 17 aug.
1892 jämte ryske generalstabschefen Obrutjev
ett förslag till fransk-rysk militärkonvention,
vilket genom diplomatisk skriftväxling dec.
1893—jan. 1894 erhöll bindande kraft av
alliansfördrag. 1892 blev B. divisionsgeneral och
1894 chef för stora generalstaben. Som sådan
motarbetade han revision av domen över
Drey-fus (se Dreyfusprocesse n), understödde
ivrigt överstelöjtnant Henry i dennes
agitation men avgick 1898, när Henry avslöjats
som bedragare. V. S-g.
Bois de Vincennes [bcoa’ do väsä’n], V i
n-cennesskogen, park i Paris (se d. o.).
Bois-durci [bcoa’-dyrsi’], fr., »härdat trä»,
ett ämne, varav vissa i handeln förekommande
parisiska galanterivaror utföras. B. liknar
ebenholts och utgöres av en under starkt
tryck hoppressad sågspånsmassa, försatt med
blod och ett svartbetsande färgämne. G. H-r.
Boise [bffFzéi], huvudstad i Idaho, U. S. A.,
vid Snake rivers biflod B. river; 21,393 inv.
(1920). I närheten guldgruvor och heta källor,
vilkas vatten nyttjas till uppvärmning av
husen. Ullhandel. — Boise river tages
starkt i anspråk för bevattningsändamål. Se
Arrow rockdam men och Idaho.
Boisguillebert [b<oagilbä’r], Pierre de,
fransk nationalekonom (1646—1714),
ämbetsman i Rouen. Kan sägas vara Frankrikes
förste framstående nationalekonom och en
direkt, fastän ytterst osystematisk, förelöpare
till fysiokraterna. Jordbrukets bästa med dess
förutsättning, höga spannmålspris, är
hörnstenen i hans (liksom i deras) åskådning. Han
föranleddes därför att rikta häftiga angrepp
på det rådande franska merkantilsystemet,
som förtryckte lantbruket för att främja
industri och handel. E. Hkr.*
Bois-le-Duc [bo>a-lo-dy’k], fr. namn på
ne-derl. staden ’s-Hertogenbosch (se d. o.).
Boisot, Lo de w y k van, holl. amiral (d.
1576). Var en av Nederländernas ryktbaraste
män i frihetskriget mot Spanien. I jan. 1574
vann han seger över spanska flottan i
närheten av Bergen op Zoom men förlorade därvid
ena ögat. S. å. sprängde han en stor flotta på
Scheldefloden. Europeisk ryktbarhet vann han,
då han efter dammarnas öppnande förde sina
galärer och pråmar fram emellan träd och hus
över åkrar och ängar, som satts under vatten,
och undsatte det nästan uthungrade Leiden
Boisrobert [bcoaråba’r], Frangois de,
fransk författare, abbé (1592—1662). Tog som
Richelieus litteräre rådgivare (1634)
initiativet till Franska akademien genom att ställa
det litterära kotteri, som sedan 1629 samlats
hos en privatlärd, under kardinalens beskydd
och låta inregistrera det som officiell
institution. Bland B:s verk, mest komedier,
tillhörande den spanska genre, som införts i
Frankrike av Rotrou och bröderna Corneille, må
nämnas »La belle plaideuse» (1654), varur
själve Molière lånat en och annan scen. Kj. S-g.
Boissard de Boisdenier [bcoasä’r do [-bcoado-nie’],-] {+bcoado-
nie’],+} Joseph Ferdinand, fransk målare
(1813—66). Behandlade religiösa och
historiska ämnen. Huvudsakligen känd genom
»Episod från återtåget från Ryssland» (1835;
museet i Rouen), en gripande framställning
av två sårade soldater, som kvarlämnats i
snön på stäppen, medan truppernas tåg
skymtar i f järran. G—g N.
Boisserée [bcuasore’], Sulpice (1783—
1854) och Melchior (1786—1851), bröder,
tyska konstforskare. Genom uppköp av tysk
målarkonst från medeltiden, dels från de under
den franska tiden upphävda klostren i
Rhen-landet, dels i Nederländerna, Sachsen och
Böh-men, lade de grunden till kännedomen om och
intresset för denna konst. Deras samling, som
omfattade mer än 200 målningar, inköptes 1827
av Ludvig I av Bayern och tillhör sedan 1836
till större delen Pinakoteket i München.
Sulpice B. väckte genom sitt praktverk över Kölns
domkyrka (1822—31; ny uppl. 1842) intresse
för byggnadens fullbordan (se Köln). II.W-n.
Boissier [bcoasie’], Edmond Pierre,
schweizisk botanist (1810—85). Företog
talrika resor och utgav i 6 bd »Flora orientalis»
(1867—88) samt anlade den berömda
botaniska trädgården i Valleyres nära Genève.
Boissier [bcoasie’], Gaston, fransk
klassisk filolog (1823—1908). Var från 1846
lycei-lärare, började 1861 sin verksamhet som
universitetslärare, blev något senare prof, i
latinska litteraturen vid Collège de France,
invaldes 1876 i Franska akademien och var
från 1895 dess ständige sekreterare. Mest
bekant av B:s arbeten är »Cicéron et ses amis»
(1865, 13:e uppl. 1905); f. ö. märkas »La
religion romaine d’Auguste aux Antonins»
(1874, 5:e uppl. 1901), »Promenades
archéo-logiques. Rome et Pompéi» (1880, 6:e uppl.
1898), »La conjuration de Catiline» (1905),
»L’Afrique romaine» (1893, 4:e uppl. 1909),
»Tacite» (1903, 4:e uppl. 1912) m. fl. B.
hyllades 1903 med en festskrift, »Mélanges
Boissier», med uppsatser i latinsk filologi av
författare från skilda länder. — I svensk
övers, finnas »Cicero och hans vänner» (1915
—16) samt flera uppsatser ur Revue des deux
mondes, bl. a. »Slafvarne i Rom och tjufvarne
i Paris» (1870). B:s om grundliga och
självständiga studier vittnande arbeten utmärka
sig för en ovanligt klar, elegant och
fängslande framställningsform. H. Sgn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
