Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boissy d’Anglas, François Antoine de - Boit, Charles - Boïto, Arrigo - Boivie, Pehr Gustaf - Boj - Bojadór - Bojana - Bojar - Bojardo, Matteo Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
681
Boissy d’Anglas—Bojardo
682
Boissy d’Anglas [bcoasi’ dägla’(a)], F r a
n-C o i s Antoine de, greve, fransk politiker
(1756—1826). Var advokat, då han invaldes i
nationalförsamlingen, där ban tillhörde högra
centern. Som led. av konventet tillhörde han
»träsket», stod girondisterna nära och röstade
mot konungens död. 1 dec. 1794 blev han led.
av välfärdsutskottet. Han var konventets
president 1 prairial år III (20 maj 1795), då
pöbeln inträngde i mötessalen och mördade
konventsledamoten Féraud. Genom sitt
kallblodiga lugn att stanna kvar på
presidentplatsen räddade B. situationen, tills en
avdelning av nationalgardet hann anlända.
Under direktoriet var han medlem av de 500 :s
råd men blev efter statskuppen 18 fructidor
(4 sept. 1797) dömd till deportation; han
lyckades dock undkomma. Av kejsar Napoleon
gjordes B. till greve och senator samt av
Ludvig XVIII till ledamot av pärskammaren,
där han tillhörde den liberala oppositionen.
Boit [bcoa], Charles, emaljmålare (1662
—1727), född i Stockholm, son till en
invandrad fransman. Kom tidigt till England,
där han vann stort anseende som porträttör,
flyttade sedan till Paris och verkade även
i andra huvudstäder på kontinenten. Utom
porträtt målade han grupper, allegorier ni. m.;
i sitt arbete visar han mera skicklighet och
smak än konstnärlig ursprunglighet. H. W—n.
Boito [båi’tå], A r r i g o, ital. tonsättare
och skald (1842—1918). Född i Padova,
utbildade han sig till musiker vid
konserva-toriet i Milano; på 1860-talet framträdde han
även som skald och
studerade med iver
Wagners musikdramer.
Hans redan 1868
skrivna opera »Mefistofele»
erhöll en
genomgripande framgång först efter
en grundlig
omarbetning 1875 (Stockholm
1883). B. ägnade sig
sedan åt att skriva
libretton för andra
italienska kompositörer,
däribland de båda be-
och »Falstaff» för Verdi och
»Gioconda» för Ponchielli, men sysselsatte sig
därjämte även med ett större musikdrama,
»Ne-rone», på vilket han arbetade ända till sin
död. Först 1924 uppfördes detta verk med
exempellös prakt å Scalascenen i Milano. B.
är en av Wagners främsta fullföljare i
Italien, ehuru han i sin musikaliska stil håller
sig tämligen fri från den tyske mästarens
recitativ och rika polyfona ackompanjemang.
Han älskar mera den korta skissen, som
kastar en bjärt belysning över handlingen. —
Litt.: H. Key, »A. B.» (1919); »Il Nerone
alla Scala» (1924). T. N.
Boivie [bä’vo], Pehr Gustaf, pedagog
(1780—1860), rektor vid Hudiksvalls
trivialskola och sedan vid Uppsala katedralskola
(1830—45). Hans svenska språklära (1820;
2:a uppl. 1834) blev under mer än ett
fjärdedels århundrade mycket använd vid våra
läroverk.
Fig. 1.
Fig. 2.
Boj. 1. Flytande, förankrat sjömärke,
vanligen av kouisk el. halvsfärisk form, målas
ofta i bjärta, avstickande färger för att lätt
draga seglarens uppmärksamhet till sig och
förses oftast på sin övre del med särskilda
s. k. topptecken (se fig. 1). För farleders
ut-prickning användas röda och svarta bojar.
Om klockbojar, ljudbojar och 1 y
s-b o j a r se Utprickningssystem.
2. A n k a r b o j, se d. o.
3. Förtöjningsboj kallas boj, som
är avsedd för förtöjning av fartyg och
fördenskull är försedd med en el. flera ringar (se
fig- 2).
4. Livboj (Livräddningsboj), se
Livräddningsväsende. ö—g.
5. Ett grovt, tvåskaftat ylletyg, vanligen
tillverkat av shoddy (sed. o.). Färgas i starka,
ensartade färger; brukas till möbeltyg,
draperier o. dyl. G. H-r.
Bojadör, se Kap B o j a d 6 r.
Bojäna. gränsflod mellan Albanien och
Jugoslavien, från Skutarisjön till Adriatiska
havet. 22 km lång, segelbar. Drin sänder
sedan 1859 en arm, Drinazia, till B.
Bojär (trol. av slav, boj, strid, kamp),
krigare, ädling, rysk beteckning för dem av
jord-ägaradeln (dvorianstvo), som särskilt höjde sig
och bildade en sorts med civil och militär
myndighet utrustad oligarki kring furstens
person. Titeln el. rättare värdigheten av b.
var aldrig ärftlig, ehuru den ofta erhölls i
flera släktled. Peter I upphävde den för
re-genten genom sin makt ofta besvärliga
bojar-institutionen. Den siste ryske bojaren, furst
Ivan Trubetskoj, dog 1750.
Boja’rdo, Matteo Maria, greve av
Scan-diano, ital. skald (omkr.
1434—94). B.
tillhörde den vittra och lärda
krets, som samlades vid
furstesläkten Estes hov
i Ferrara. Hans
förnämsta verk är den
stora riddardikten
»Or-lando innamorato»
(den förälskade
Roland; god uppl. av
Foffano 1906—07), vars
ämne hämtats från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
