Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bo Jonsson (Grip) - Bojovitj, Peter - Bojsen, Frederik (»Frede») - Bojumbræen - Bok (träd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
Bojovitj—Bok
686
Bo Jonssons gravsten i
Vadstena klosterkyrka. De båda
Grip-vapnen äro Bos och
hans son Knuts, vapnet med
14 cirklar (»besanter»)
fördes av Knuts i samma grav
jordade hustru, Ermegard
Bülow.
centralfigur i landets politiska liv. Såsom
medlem av rådet blev han snart oppositionens
ledare mot konung Magnus Eriksson,
lands-förvisades jämte andra ledande stormän och
torde ha varit den
främst drivande vid
de underhandlingar,
som medförde, att
Albrekt av
Mecklenburg (se. d. o.)
1363 inkallades och
utropades till svensk
konung. B. blev 1369
Albrekts »väldige
ämbetsman»
(»offi-cialis generalis»)
och befäste sin
ställning som
stormännens ledare bl.
a. genom att åt sig
skapa den oerhörda
förmögenhet, som
grundlagts genom
arv men vars
uppkomst särskilt
gynnades av B:s
hänsynslösa sätt att
utnyttja krigstidens
rubbningar i
ägoförhållandena. Sam
tidigt drev B. exporthandel, skaffade sig
in-dräktiga domarämbeten (lagman i Östergötland
1366) och bistod konungen med lån. Efter
den Albrekt avtvungna konungaförsäkran
1371 och sin egen utnämning till drots 1375
var B. landets egentlige härskare, hade större
delen av riket i förläning och var i besittning
äv den största godsrikedom, som någonsin
innehafts av enskild man i Sverige. Han blev
lagman i Finland omkr. 1379, byggde och
fullbordade slotten Raseborg och Korsholm,
byggde Gripsholm, beviljade frälse, fällde
ko-nungsdom och tillgodosåg framför allt sina
ekonomiska intressen, ofta på det mest
rätts-kränkande sätt (genom tvångsköp o. dyl.).
Beryktat är även det på en frälseman, Karl
Nilsson (Färla), förövade dråpet i
stockholmsfran-ciskanernas kyrka, för vilket B. i varje fall
bär ansvaret. Trots allt var dock
rättstillståndet bättre på hans tid än under det nya
inbördeskriget efter hans död. Om B:s
andliga intressen vittnar, att han lät överflytta
Alexandersagan (se d. o.) till svensk vers.
Varm vän av kyrkan, gjorde han dit
rikliga donationer, framför allt till Vadstena
kloster, där han enligt förordnande begrovs.
En finansman av första ordningen, var B. dock
märkligast genom sin politiska begåvning och
konsekvensen i sitt aristokratiska system,
som han genom sitt testamente (av 1384)
sökte främja även efter sin död genom att
anförtro länens och de flesta godsens
förvaltning åt ett kollegium av biskopar och
frälsemän. Biogr. (av S. Engström) i Sv. biogr.
lexikon, V. B. H-d.
Bojovitj, Peter, serbisk general (f. 1858).
Blev 1876 officer i serbiska armén, deltog i
krigen mot Turkiet 1876—78, mot Bulgarien
1885—86 och i Balkankrigen 1912—13, då
han efter slaget vid Kumanovo blev
general. Under världskriget fick B. från sept. 1914
befälet över 1 :a armén men avgick nov. s. å.
Vid den rekonstruerade serbiska arméns
förflyttning från Korfu till Salonikifronten
övertogs överbefälet av B., som nov. 1916 deltog i
frammarschen och besättandet av Monastir.
I sept. 1918 blev B. fältmarskalk och deltog
kort därpå i det anfall, som ledde till
Bulgariens underkastelse. M. B-dt.
Bojsen, Freder i k (»F red e»), dansk
politiker (f. 1844). Efter att ha deltagit i
kriget 1864, grundade B., som 1864 blivit teol.
kand., 1865 på Rödkilde vid Stege på Möen en
grundtvigiansk
folkhögskola, som han
ledde 1865—70 och 1905
—09. Folketinget
tillhörde han 1869—1901,
var först led. av »den
nationella vänstern»
men slöt sig 1870
till »den förenade
vänstern», då den bildades
av de dittills inbördes
stridiga
vänstergrupperna, samt spelade
snart en betydande roll
inom partiet. 1872—90 var han ordf, i
finansutskottet och utövade stort inflytande där.
Han medverkade 1880 väsentligt till den nya
härordningens och 1881 till den militära
strafflagens antagande. Vid vänsterns
splittring 1877 gick B. över till den moderata
gruppen och blev efter brytningen mellan Berg
och Hörup 1884 jämte Berg huvudledare för
»den danska vänstern». Från 1890
genomförde B. i spetsen för gruppen »den
underhandlande vänstern» i samförstånd med
landstinget och regeringen flera viktiga frågor,
bl. a. lagen om ålderdomsunderstöd och
fattigvårdslagen. 1894 lyckades han genom
överenskommelse med högern och landstinget
genomföra den första ordinarie finanslagen
sedan 1884. Denna förlikning ledde till Estrups
avgång men ock till en sprängning av B:s
parti. Då detta vid de följande valen
ytterligare minskades, drog sig B. 1901 tillbaka
från politiken. Han har utgivit »Möens
histo-rie» (4 bd, 1905—18). Ths.
Bojumbræen, norsk glaciär. Se J o s
te-dals b r æ e n.
Bok, Fägus silvätica, av fam. Fagaceae
(Amentaceae}, utan tvivel näst eken vårt
ädlaste träd, utmärkt genom sin resliga,
ända till 30 m höga stam, som täcks av en
alltid slät, gråvit bark. Bladen äro äggrunda,
nästan helbräddade, hårkantade, av mycket
fast konsistens och mörkgrön färg. Hängena*
äro gulaktiga, nästan klotrunda och
framkomma samtidigt med bladen. Nötterna (bok-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
