Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bokhandel - Bokhantverk - Bokhara - Bokhållare - Bokhålleri - Bokindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
706
705
Bokhantverk—Bokindustri
/
læggerforening, stiftad 1895, Norsk
provinsboghandlerforening,
stiftad 1888, och Kristi a nia
boghandler-förening, stiftad 1920; alla ha
självständiga organisationer, men medlemmarna måste
samtidigt tillhöra norska
bokhandlarförening-en. På ställen, där fullständig bokhandel icke
lönar sig, antagas s. k. bogforhandlere,
som få böcker blott i fast räkning mot
månatliga uppgörelser. 1923 voro bokhandlarna 219,
därav 38 i Kristiania (Oslo), bogforhandlerne
inalles 18. Norska bokhandeln har ett
samfällt organ i Norsk Bokhandlertidende.
I Sverige sägas de första förläggarna ha
varit boktryckaren Johann Snell och Uppsala
domkapitel, som 1484 på tryck utgåvo
»Mis-sale Upsalense», samt boktryckaren
Bartholo-mæus Ghotan och samma domkapitel, som
1487 utgåvo »Manuale Upsalense». Den förste
bokhandlaren med fast lokal var bokbindaren
och förläggaren Herman Sulke på 1590-talet i
Stockholm. Utom där och i Uppsala funnos
knappast i hela’ landet några fasta boklådor,
utan böckerna såldes på marknader av
kringresande bokbindare. Så var det under hela
1600-och 1700-talet samt in på 1800-talet. ILund
öppnade 1784 dåv. docenten, sedermera professor
J. Lundblad bokhandel. Småningom
tillkom-mo fasta bokhandelsaffärer dessutom i
Göteborg, Malmö, Gävle, Karlskrona, Linköping
och Västerås, men i stort sett var b. oordnad
i Sverige ända inemot mitten av 1800-talet. Den
man, som tog saken om hand, var dåtidens
störste svenske förläggare, boktryckaren
Zacharias Hæggström, genom vars kraftiga
ingripande Svenska
bokförläggareföreningen (först kallad Svenska
förlagsför-eningen) stiftades 1843. Dess ändamål var
bl. a. att anskaffa dugliga och pålitliga
bokhandlare i hela landet. Detta lyckades även,
varför nämnda år anses som den ordnade
svenska b:s födelseår. Föreningen fick god
tillslutning och tog så gott som omedelbart itu
med sitt viktiga uppdrag. De antagna
bokhandlarna voro inalles något över 70, därav
13 i Stockholm. Redan 1844 räknade den 36
medlemmar och 1881 icke mindre än 104. 1887
utgick en del medlemmar och bildade Nya
bokförläggareföreningen, som
fortsatte sin verksamhet samt hade eget organ,
Nya Bokhandelstidningen, intill slutet av 1912,
då den upplöstes och medlemmarna ingingo i
den gamla föreningen. Svenska
bokförläggareföreningen utger sedan 1863 Svensk
Bokhandelstidning, sedan 1866 Årskatalog för
svenska bokhandeln samt från 1866 till 1895
tioårskataloger och därefter kataloger för varje
avslutad femårsperiod. 1924 hade föreningen
58 medlemmar och 215 antagna svenska
kom-missionärer, sortimentsbokhandlare, som av
förläggarna få böckerna till försäljning i
kommission eller i fast räkning mot
redovisningsskyldighet och borgen. Det senare åtagandet
har i allm. övertagits av Svenska
bokhandelns ömsesidiga garantiför-
säkringsförening, stiftad 29 dec. 1913.
Det ömsesidiga affärsförhållandet mellan
förlag och sortiment hade obestämda konturer,
och slitningar förekommo ej sällan, varför
Svenska
sortimentsbokhandlare-föreningen stiftades 1893. Föreningen,
vars namn 1918 ändrades till Svenska
bokhandlareföreningen, har till
ändamål att avvärja missförhållanden samt
främja b:s sunda utveckling.
Den första internationella
förläggarkongres-sen hölls i Paris 1896; sådana ha hållits bl. a.
i Leipzig 1901, i Milano 1906, i Amsterdam
1910 och i Budapest 1913. Enligt en utländsk
statistik, som dock synes för låg, utgjorde
världsproduktionen 1920 omkr. 90,000 böcker.
Främst kommer Tyskland (se ovan), därnäst
England med 11,004, Nordamerika 8,422,
Italien 5,956, Frankrike 5,942, Tjeckoslovakien
4,149, Nederländerna 3,940, Danmark 3,756,
Sverige 3,020, Ungern 2,318, Finland 1,900,
Spanien 1,577, Schweiz 1,456, Norge 949,
Portugal 617 och Belgien 300.
Svenska
bokhandelskonferen-s e r med valda ombud för förläggare och
bokhandlare ha ägt rum 1893 och 1911. Vid den
sistnämnda diskuterades regler för
affärsförbindelserna mellan förläggare och
bokhandlare, som sedan antogos till efterrättelse fr.
o. m. 1913, varigenom mera fasthet och
ordning i samarbetet åstadkommits.
Bokhandlareföreningen utger fr. o. m. 1908 egen
tidning, Sortimentaren, och från 1913 Svensk
bokförteckning, en systematisk månatlig
sammanställning av nyheter i bokhandeln,
kompletterad med Svensk musikförteckning,
utgiven kvartalsvis. Bokproduktionen utgjorde
1923 omkr. 3,100 arbeten. Allmänna
skandinaviska bokhandlarmöten ha hållits i
Köpenhamn (1856), Stockholm (1866), Kristiania
(1873), Köpenhamn (1884), Kristiania (1901)
och Stockholm (1923). Litt.: Kirchhoff,
»Bei-träge zur Geschichte des deutschen
Buchhan-dels» (1851—53); C. Nyrop, »Bidrag til den
danske boghandels historie» (1870); H. Schiick,
»Om den äldsta bokhandeln i Sverige»
(omfattar tiden till början av 1600-talet; i Sv.
bokförläggareföreningens festskrift 1893) ; A.
Hå-nell, »Blad ur sorti mentsbokhandelns historia»
(i »Liber librariorum», II, 1920); G. Gyllenberg
o. A. W. Stenberg, »Finlands bokhandlare»
(1923); Schück, »Den svenska
förlagsbokhan-delns historia», I—II (1923). R. G. (A. Hånell.)
Bokhantverk, se Bok.
Bokhara, se B o c h a r a.
Bokhållare, person, som sköter bokföringen
i ett affärsföretag; oegentligt men vanligare
brukas benämningen b. om den, som
expedierar allmänheten i en handelsbod. B. är
även titel på vissa tjänstemän i några
ämbetsverk (Järnvägs-, Vattenfalls-,
Lantbruks-och Lotsstyrelserna), i riksbanken och hos
kommunala myndigheter.
Bokhålleri, dets. som bokföring (se d. o.).
Bokindustri, det verksamhetsområde, som
III. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
