Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bokindustri - Boklund, Johan Kristoffer - Boklus - Bokmal - Bokmåleri - Boknfjorden - Bokning - Bok- och musikhandlarnes pensions- och understödsförening - Bokollon - Boksburg - Bokskorpion - Boksköldlus - Bokslut - Bokspinnare - Bokstavsinspiration - Bokstavslås - Bokstavsrim - Bokstavsräkning - Bokstavsskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
707
Boklund—Bokstavsskrift
708
omfattar bokens framställning under
industriell drift; man innesluter gärna däri även
boktryckeriet närstående fack: bokbinderi,
litografi, kemigrafi och kartongfabrikation.
Boklund, Johan Kristoffer, målare (1817
ls/7—80 ®/ia). Studerade vid konstakademierna
i Köpenhamn och Stockholm, uppehöll sig
därefter i München 1846—54 och i Paris 1854
—55. Återkommen till
Stockholm 1855, blev
B. 1856 professor vid
Konstakademien där
och lärare i dess
nybildade målarskola och
i dess kvinnliga
avdelning, som tillkom
samtidigt på hans
initiativ. Han ryckte upp
den akademiska
undervisningen, blev 1867
direktör för denna, var
därjämte från 1866
in
tendent för det då nya Nationalmuseums
konstavdelning och från 1867 hovintendent och
föreståndare för Karl XV :s tavelsamling. Han
var även konungens lärare i målning. B:snära
ställning till denne gav honom stora
möjligheter att kraftigt och oegennyttigt verka till
konstnärernas bästa; bl. a. förmedlade han ofta
konungens konstinköp. I Stockholms
konstnärsliv under Karl XV :s tid var han en av
centralfigurerna. Hans mångahanda sysslor
och uppdrag verkade i längden skadligt på
hans egen konstutövning. Efter sin hemkomst
från München och Paris var han i Stockholm
den främste representanten för Coutures på
den tiden moderna och omstridda
målnings-sätt, blev berömd för sin behagliga kolorit och
för en elegans i penselföringen, som ingen av
de hemmasittande målarna ägde. I München
hade han mestadels målat kostym- och
arkitekturbilder från Tyrolen, i Paris figurer i
naturlig storlek, i Stockholm blev jämte
porträtt svensk historisk genre hans
huvudområde (många motiv från Gustav II Adolfs tid).
Hans alstring är av högst växlande värde,
hans bästa alster — även från avtynandets
tid — äga friskhet i behandlingen och
koloristisk känsla. B. är representerad i
Nationalmuseum, Stockholms högskola,
Konstakademien, Göteborgs, Lunds, Malmö museer och
i slottssamlingarna. Om B:s dotter Inga Tyra
Carola B. (f. 1864) se Grafström, I. T. C.
— B:s son Axel Harald (1868—1924) var
arkitekt i Malmö. Bland hans arbeten äro
stationshuset i Trälleborg och slottet Teleborg i
Växjötrakten (båda i samarbete med arkitekten
Lindvall), privathus i Malmö m. fl‘. Han
redigerade Byggnadstidningen (1908 ff.). G—g N.
Boklus, A’tropus pulsatöria, en till
ordningen Corrodentia och fam. Atropidae
hörande insekt. Den är 1,5—2 mm lång, gulvit,
saknar bakvingar och har framvingarna antydda
genom små fjäll. Förekommer allmänt
inomhus, i gamla böcker, herbarier m. m. I. T-dh.
Bokmal, äldre benämning på insekten
bok-lus (se d. o.).
Bokmåleri, se Handskrift o. Miniatyr.
Boknfjorden, den sydligaste av Norges
stora Västlandsfjordar, n. om Stavanger. Den
är fylld av en mängd betydande öar, såsom
Mosterö, Rennesö, Finnö samt Stora och Lilla
Bokn, samt förgrenar sig starkt och sänder
flera armar, såsom Sandefjorden och
Lyse-fjorden, långt in i landet..
Bokning, äldre term för större
malmstyckens sönderslagning till en för uppsättning på
smältugn lämplig storlek. Verb: Boka.
Bok- och musikhandlarnes pensions- och
understödsförening, grundad 1853 av Abr. Hirsch
m. fl., har till uppgift att bereda pensioner åt
»förlags- el. sortiments-, bok- el.
musikhandlare» ävensom deras biträden. Föreningens
tillgångar uppgingo 1924 till omkr. 1,100,000
kr.; antalet utgående pensioner var 140.
Bokollon, se Bok.
Boksburg, stad i Transvaal, Sydafrika, ung.
25 km ö. om Johannesburg, inom
Witwaters-rands guldfält; 12,416 vita inv. (1921).
Betydande guld- o. kolförekomster. Svensk
missions-station (fribaptister).
Bokskorpion, Chélifer
cancroldes, litet
spindeldjur, som tillhör
ordningen klokrypare
(se d. o.). B. hittas ej
sällan bland gamla
böcker, i herbarier eller
insektsamlingar, där den
livnär sig av kvalster,
boklöss o. dyl. I.T-dh.
Boksköldlus, se Sköldlöss.
Bokslut, se Bokföring.
Bokspinnare, Dasychira pudibu’nda, kallas
en till fam. Lymantriidae hörande fjäril.
Honans framvingar ljusgrå med små brungrå
punkter och två tvärlinjer i samma färg;
hanen något mörkare; vingbredd 32—50 mm.
Larverna förtära främst bokens blad men
angripa även andra lövträd. B. har ett par
gånger i s. Sverige uppträtt härjande. I. T-dh..
Bokstavsinspiration, se Ingivelse.
Bokstavslås, se Lås.
Bokstavsrim, dets. som allitteration (se d.o.)„
Bokstavsräkning, den metod inom
matematiken, som består i införandet av symboler
för talen. Första gången man finner
bokstäver som symboler är under 200- och 300-talet
e. Kr. hos Pappos och Diofantos. Något
senare förekomma de hos hinduerna. Den, som
först i något rikligare mått kunde göra
metoden fruktbringande, var fransmannen Viète
(1540—1603), som med framgång
tillämpade-den inom algebran och ekvationsläran. Också
göres b. ofta i begränsad bemärkelse liktydig
med dessa båda områden av matematiken
(se-Al ge b ra). T. B.
Bokstavsskrift, den skrift, som består av
särskilda tecken (bokstäver) för särskilda
språkljud. Jfr Alfabet.
Bokskorpion, Chelifer
cancroides.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
