Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bonaparte, Louis (Ludvig) - Bonaparte, Louis Napoléon - Bonaparte, Lucien - Bonaparte, Maria Lætitia, f. Ramolino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
783
Bonaparte, L. N.—Bonaparte, M. L.
784
Stamtavla över
Carlo Maria B. (1746-85), gift 1764
het, och de skildes åt redan 1807, men till
följd av Napoleons motstånd kom laglig
skilsmässa till stånd först 1815. Av de i
äktenskapet födda tre barnen var Napoleon III
(se d. o.) yngst.
Bonaparte [bånapa’rt], Louis
Napo-1 é o n, fransk kejsare (1808—1873), son till
Louis B., se Napoleon III.
Bonaparte [bånapa’rt], L u c i e n, furste av
Canino och Musignano (1775 21/3—1840 30le),
yngre broder till Napoleon I. Under sin
ungdom i Marseille en våldsam revolutionär
klubbtalare, fick han genom
Robespierres
inflytande en
magasinsföre-ståndarsyssla. Hans
jakobinska tänkesätt
försvunno emellertid,
då Napoleons makt
började växa. Genom
dennes inflytande
utnämnd till
krigskommissarie vid franska
nordarmén och senare
på Korsika, samlade
han på båda ställena
en ansenlig förmögenhet. Som president i de
500 :s råd visade han 18 brumaire en kallblodig
beslutsamhet och rådighet, som stod i skarp
kontrast till Napoleons egen tveksamhet och
förvirring, och betryggade därigenom kuppens
framgång. Lucien blev nu inrikesminister,
men hans självrådiga och oavhängiga lynne
bragte honom på spänd fot med brodern. Han
avlägsnades 1800 till Madrid som ambassadör
och gjorde sig där känd som en stor
konstsamlare. Hans politik misshagade alltjämt
Napoleon, och hans giftermålsförhållanden
förvärrade missämjan. Gift 1795 med en
vacker värdshusvärdsdotter, Christine Boyer,
gifte han efter hennes död (1801) om sig med
den vackra men illa kända bankiränkan
Alexandrine Jouberthon 1803, med vilken han
redan hade en son. Lucien var den ende i
Frankrike, som vågade trotsa Napoleon; han
vägrade att efterkomma upprepade
anma-ningar om skilsmässa, ehuru Napoleon satte
en sådan som villkor för all vidare
befordran. Formligen utesluten från arvsrätt till
kejsartronen, ämnade Lucien 1810 söka
tillflykt i Förenta staterna; på väg
dit uppfångades han av en engelsk
kryssare och vistades sedan i London
till freden 1814, då han for till Rom
och av påven erhöll titeln furste av
Canino. Under olyckans dagar
försonades bröderna, och efter Waterloo
sökte Lucien rädda tronen åt den lille
konungen av Rom. Vid de allierades
intåg i Paris måste han fly,
tillfångatogs av österrikarna men frigavs
genom påvens bemedling. Sina senare
år tillbragte Lucien i Rom och på
slottet Canino, sysslande med lärda
studier. Han utgav 1836 sina »Mémoires».
— Lucien var den märkligaste av
Napoleons bröder, högt begåvad men
till naturen lättsinnig. Intresserad av konst
och vetenskap, uppträdde han själv som förf.,
dock utan större framgång. Hans yngre
dotter i första giftet, Christine Égypte (1798—
1847), var 1818—24 g. m. svenske
kammarherren greve Arvid Posse. Bland barnen i
andra giftet märkas Charles Lucien B. och
Pierre B. (se dessa). Litt.: T. Jung, »Lucien
B.» (3 bd, 1882—83).
Bonaparte [bånapa’rt], Maria Lætitia,
f. R a m o 1 i n o, Napoleon I:s moder (1750—
1836), 1764 g. m. Carlo Maria B. Tillhörde en
gammal, jämförelsevis förmögen korsikansk
adlig släkt. Hon ägde
sällsynt skönhet och
ett skarpt förstånd och
förstod, då hon vid 35
års ålder blev änka,
att trots armod och
olycksöden sörja för
sina åtta överlevande
barns uppfostran. 1793
måste hon fly från
Korsika och levde i
yttersta fattigdom i
Tou-lon och Marseille, tills
den näst äldste so-
nens, Napoleons, lysande bana skaffade henne
gynnsammare levnadsförhållanden. Vid
kejsardömets upprättande 1804 erhöll hon titeln
»Madame mère» (kejsarmodern), egen hovstat
Roland (1858—
1924), fransk
prins, geograf.
G. 1880 m.
Marie Félix Blane.
Marie (f. 1882).
G. 1907 m. Georg,
prins av Grek
land.
Joseph (1768—1844), konung av
Neapel 1806-08, av Spanien 1808
—13. G. 1794 m. Julie Clary.
Zénaide (1801—
54). G. 1822 m.
Charles B.
Charlotte (1802—
39). G. 1825 m.
Charles
Napoleon Louis B.
Napoleon I (1769—1821),
fransmännens kejsare 1804—14 (15).
G. m.
1. (1796)
José-phine Tascher
de la Pagerie,
änka efter
Alexandre de
Beauharnais
(1763—1814).
2. (1810)
Marie-Louise, ärke-hertiginna av
Österrike (1791
— 1847).
»Napoleon II»
(Franz Joseph
Karl, 1811—32),
•konung av
Rom», hertig av
Reichstadt.
Lucien (1775—1840), furste av
Canino och Musignano.
G. m.
1. (1795)
Christine Boyer.
2. (1803)
Alexandrine de
Ble-schamp (förut
g.
Jouberthon).
Élisa (1777—1820),
furstinna av
Piom-bino och Lucca
1805—09,
storhertiginna av Toscana
1809—14.G.1797 m.
Felice Pasquale
Bacciochi.
Charles (ls03—
57), furste av
Canino o.
Musignano, zoolog.
G. 1822 m.
Zénaide B.
Louis Lucien
(1813—91),fransk
prins o. senator.
Pierre Napoléon
(1815—81) .fransk
prins G. 1853 m.
Justine
Éléo-nore Ruflin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
