Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bonde, Knut Philip - Bonde, Krister - Bonde, Tord Karlsson - Bondefred - Bondeförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
Bonde, K___Bondeförbundet
800
samt från 1856 överstekammarjunkare. Han
publicerade 1849—52 flera skrifter, som
förfäktade modern handelspolitik. B. anlitades
för hemliga underhandlingar med Napoleon
III under Krimkriget och för andra
utrikespolitiska uppdrag men övergick, då han ej
erhöll väntad placering inom diplomatien, till
liberal opposition; hade nära förbindelser med
Crusenstolpe. B. erhöll 1865 Fållnäs
fideikommiss och ägnade sig sedan mest åt
privatekonomiska företag. Han blev ordf, i Svenska
slöjdföreningen 1863 och var led. av Andra
kammaren 1870—71. Jfr biogr. (av C.
Hallen-dorff) i Sv. biogr. lexikon, V. B. H-d.
Bonde, Krister, friherre, riksråd,
ämbetsman och diplomat (1621—59), son till
riksrådet friherre Karl B. Genom faderns
ämbetsställning fördes B. in i
bergverksför-valtningen, han blev assessor i Bergsamtet
1642 och landshövding i Bergslagerna (Nora
län 1645, Nora län och Närke 1648).
Lantmarskalk vid 1652 års riksdag, intogs han
1653 i riksrådet; s. å. övergick han som
assessor till Kommerskollegium. Enligt F. F.
Carlson var det B., som gav uppränningen
till Karl X:s reduktionsförslag i fråga om
»omistande» gods vid 1655 års riksdag, medan
han däremot från början torde ha varit
motståndare till fjärdepartsräfsten. Kunnig i
engelska och hemmastadd i handelsärenden,
sändes han 1655 till protektorn Oliver
Crom-well och avslöt med honom året därpå en
handels- och sjöfartstraktat som tillägg till
och närmare förklaring av Whitelockes
fördrag av 1654. Däremot hade B. ringa
framgång i sin strävan att vinna protektorns stöd
mot holländarna vid Karl Gustavs polska
krig, då Cromwell småningom övertygade sig,
att det icke lände till Englands båtnad som
handelsmakt att bereda Sverige en
övermäktig ställning i Östersjön. Vid Erik
Oxenstiernas död 1656 efterträdde honom B. som
president i Kommerskollegium och avgav 1658 en
senare tryckt berättelse om tillståndet i de
nyvunna skånska provinserna. Bortryckt i
förtid av en i hären på Själland härjande
sjukdom, var B. en av Karl X Gustavs mest
dugande förtroendemän. — Litt.: Carlbom,
»Sverige och England 1655—aug. 1657» (1900);
S. R. Gardiner, »The commonwealth and
pro-tectorate», III (1901). G. W—k.
Bonde, Tord Karlsson, marsk (d. 1456),
sonson till Tord Röriksson B. (se B., släkten)
och kusin till konung Karl Knutsson, vid vars
tronbestigning 1448 han blev riddare.
Medföljde på kröningsresan till Trondhjem 1449
och var då riksråd. Deltog i Karl Knutssons
skånska fälttåg 1452, överrumplade och
återtog s. å. Lödöse från danskarna, fängslade
den förrädiske Ture Turesson Bielke på
Axvall och blev efter honom slottsherre där och
hövitsman över Västergötland s. å. samt marsk
omkr. 1453. Efter två års stillestånd med
Danmark bröt striden ut på nytt, och B.
förstörde 1455 det av danskarna i södra Små-
land uppförda fästet Danaborg. Vintern 1455
—56 inbröt han i Viken (nuv. norra Bohuslän),
uppförde fästet Karlsborg
(trol. vid Åbyfjorden) och
lyckades försvara det mot
en överlägsen norsk här.
Emellertid lönnmördades
han av sin egen
underbefälhavare, den danskfödde
Jöns Bosson, som ansetts
vara ett verktyg för sina
landsmän. B :s bortgång
var en stor förlust för hans
kunglige kusin och bidrog i hög grad till det
uppflammande nationalhatet mot danskarna.
Bondefred kallades en överenskommelse om
upprätthållande av grannsämja och
vänskaplig samfärdsel, som emellanåt ingicks mellan
bönderna i de nordiska rikenas gränsländer,
fastän staterna voro i strid mot varandra. De
flesta sådana freder tillhöra egentligen
unionstidens historia, men ännu så sent som 1676
slöts en b. mellan Göinge härad i Skåne och
några socknar i Småland.
Bondeförbundet, en sammanslutning bland
svenska lantbrukare i syfte att arbeta för
jordbrukarklassens sociala, politiska och
ekonomiska intressen. Rörelsen uppkom i
Skaraborgs län på initiativ av lantbrukaren Carl
Berglund (se d. o.), som dec. 1910 började
utge veckotidningen Landsbygden och de
första åren var förbundets självvalde ledare.
I mars 1913 hölls i Falköping konstituerande
möte, varvid en riksorganisation bildades.
Under häftiga meningsbrytningar och
strider uppstod s. å. genom agitation av redaktör
E. Dürango en rivaliserande sammanslutning,
Svenska jordeförbundet, med tidningen
Jorden och folket till organ. Denna
sammanslutning gick emellertid senare upp i det 6 febr.
1915 (årsdagen av bondetåget; se d. o.) bildade
Jordbrukarnas riksförbund. I detta uppgingo
samtidigt de under 1914 tillkomna
Bondetågets försvarsförbund och Skånska
bondeförbundet. Även B. hade inbjudits till det
konstituerande mötet men avböjt, enär det ansåg
den nya riksorganisationen alltför
högerfär-gad, storkapitalistisk och försvarsvänlig.
Jordbrukarnas riksförbund utgav Vårt land och
folk (se d. o.). B. var starkast i
Västergötland, Dalarna och Hälsingland men
Riksförbundet i Skåne, Östergötland, Jämtland,
Värmland och på Gotland. Riksdagen 1921 hade B.
9 platser i Första och 19 i Andra kammaren,
Jordbrukarnas riksförbund resp. 9 och 10.
Det mera utpräglat klassbetonade B:s ledande
män inom riksdagen voro E. G. Nilsson i
Vibberbo och J. Johansson i Kälkebo,
Riksförbundets professorerna N. Wohlin och K. G.
Westman samt O. Olsson i Kullenbergstorp.
Av Riksförbundet gjordes förgäves
upprepade gånger förslag till samarbete eller
sammanslagning, men först på möten i jan.
och juni 1921 beslöts en sammanslutning av
de båda förbunden, och i juni 1922 fullbor-
Tord Bondes sigill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
