Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bondfångare - Bondgård - Bondkyrka (Heliga trefaldighets församling) - Bondone, Giotto di - Bône - Bonggren, Jakob - Bonghi, Ruggiero - Bongo - Bon gré, mal gré - Bonheur, Marie Rosalie (Rosa) - Bonhomie - Boni - Boni, Giacomo - Bonifaciosundet - Bonifatius (Bonifacius, påvar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807
Bondgård—Bonifatius
808
plundra dem (efter att ha berusat dem, ofta
även genom falskt kortspel, bedrägligt
klock-byte o. dyl.).
Bondgård, se Bostad.
Bondkyrka (eller Heliga trefaldighets
församling), socken i mellersta Uppland,
strax s. och v. om Uppsala, på Fyrisåns högra
strand; Ulleråkers härad, Uppsala län; 39,75
kvkm, 3,897 inv. (1925). Genom v. delen flyter
Hågaån. Marken är lindrigt, i v. något mera
kuperad. I ö. går Uppsalaåsen längs Fyrisån.
I B. ligga Ultuna lantbruksinstitut, Uppsala
hospital och asyl, Eklundshov (se Uppsala),
Ekeby kakelfabrik och tegelbruk. Socknen är
mycket rik på fornlämningar; ryktbarast är
den s. k. kung Björns hög. Kyrkan, som
ligger i Uppsala (se pl. till art. Uppsala),
uppges ha funnits redan 1160. 1,638 har åker,
1,714 har skogs- och hagmark. Bildar med
Börje ett pastorat i Ärkestiftet, Domprosteriet.
Bondone [båndå’ne], Giotto di,
florentinsk målare, se Giotto.
Böne [bån], stad i ö. Algeriet vid kusten;
45,171 inv. (1921), mest européer (29,226).
Viktig exporthamn för vete, vin, boskap, kork,
järnmalm m. m. Ovanför staden det
skog-klädda Djebel Edough. Omkr. 2 km s. s. v.
om B. ruinerna av H i p p o (se d. o.).
Bonggren, Jakob, svensk-amerikansk
författare (f. 1854 7/io). Född i Dalsland,
utvandrade B. 1882 till Förenta staterna, var 1888—
1908 huvudredaktör för Svenska
Amerikanaren och har skrivit flera diktsamlingar m. m.
Bo’nghi, Ku gg i e ro, ital. vetenskapsman
o. politiker (1828—95). Deltog ivrigt i 1847
—49 års revolutionära händelser i sin
födelsestad Neapel men måste fly till Piemonte. Efter
Lombardiets befrielse 1859 blev B. prof, i
Pa-via och invaldes 1860 i deputeradekammaren,
som han med ett kort avbrott tillhörde till
sin död. Var prof, i Turin, Florens och (1870—
95) Rom samt gjorde sig även känd som
politisk publicist. Förutom en mängd
broschyrer utgav han historiska arbeten, ss. »Storia
di Roma» (3 bd, 1884—96) och monografier
över Franciscus av Assisi, Arnold av Brescia,
Cavour m. fl. Som politiker var B. en hetsig
motståndare till trippelalliansen och en av
den internationella fredsrörelsens förkämpar.
Han verkade som undervisningsminister i
Minghettis kabinett (1874—76) för
universitetsundervisningens reformering.
Bongo, negerfolk av den s. k. nilotiska
gruppen i Vita Nilens biflod Bahr el-ghasals
källområde. Dess grannar i s. äro de bekanta
niam-niam. B. leva huvudsakligen av
jordbruk; sin spannmål förvara de i stora, på
pålar stående flätade korgar. De äro
synnerligen skickliga smeder. Kvinnorna bära stora
läppskivor av trä samt baktill ett
svanslik-nande plagg av svärtade växtfibrer
(läppsmycken och »svansar» äro typiska för flera
nilotiska stammar). Det i övre niltrakterna
brukliga nackstödet av trä förekommer hos b.
i form av en trästock, mot vilken hela fa-
miljens medlemmar luta huvudet, när de sova.
Vid de av lera uppförda gravhögarna sättas
utskurna träfigurer, antagligen
förfädersbil-der. B. äro mest kända genom
Schwein-furths resor. K. G. L.
Bon gré, mal gré [bå-], fr., med eller mot
ens vilja.
Bonheur [bånö’r], Marie Rosalie,
kallad Rosa, fransk målarinna (1822—-99),
dotter till djurmålaren Raimond B., som blev
hennes förste lärare. Hon målade mestadels
djur i landskap, oxar
för plogen,
hästmarknad, höbärgning,
fårahjord, ofta i stor
skala, med stark
realism i uppfattningen
och mustig
färgbehandling. Hon vann
världsrykte och
näm-nes bland de främsta
kvinnliga utövarna av
målarkonsten. Väl
representerad i Louvre
och Nationalgalleriet i
London. Monografi av Roger-Milés (1900).
Hennes två bröder och en syster voro likaledes
konstnärer och djurframställare. G-g N.
Bonhomie [bånåmi’], fr., godmodighet,
beskedlig välvilja. — Bonhomme [bånå’m],
hedersman, beskedlig och oförarglig karl. —
Jacques Bonhomme [^äk bånå’m],
skämtsam benämning på franska nationen.
Boni, nederländsk vasallstat och stad på
s. Celebes vid Boniviken.
Bo’ni, G i a c o m o, italiensk arkeolog (f.
1859). Var statsantikvarie i sin födelsestad
Venezia, då han 1898 blev ledare för
utgrävningarna i Rom på Forum och Palatinen.
Bland hans många fynd där märkes en staty
i pentelisk marmor av segergudinnan (från
400-talet f. Kr.). B. hade 1910 tillsyn över
återuppbyggandet av San Marcokampanilen i
Venezia.
Bonifaciosundet [-fa’tfå-] mellan Korsika
och Sardinien, 11,4 km brett. Många klippor
och klippöar, varibland Caprera (Garibaldis ö).
Fiske av koraller och tonfisk.
Bonifatius (ofta skrivet Bonifäcius,
»den välgörande»), namn på 9 romerska påvar.
B. I (påve 418—422) liksom B. II (påve 530—
532) tillträdde ämbetet efter dubbelval och
strid med medtävlare. Båda råkade i fejd med
patriarken av Konstantinopel genom
anspråket på jurisdiktionell rätt över illyriska
kyr-koprovinsen. B. I räknas till romerska
kyrkans helgon. — B. III (påve 607), f. d. påvlig
nuntie i Konstantinopel, genomdrev hos den
bysantinske kejsaren Fokas, att Rom erkändes
som ca’put o’mnium ecclesiärum (alla kyrkors
överhuvud). För att hindra valintriger under
företrädarnas livstid bestämdes på en synod
i Peterskyrkan, att nyval av påve och biskop
finge äga rum först på tredje dagen efter den
avlidnes bisättning. — B. IV (påve 608—615)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
