Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bonnier, Albert - Bonnier, Eva - Bonnier, Gaston - Bonnier, Karl Otto - Bonnueill el. Bonneuil, Estienne de - Bonny river - Bonomi, Ivanoe - Bononcini, Giovanni Battista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
819
Bonnier, E.—Bononcini
820
terade personer och en representant för
donatorerna. Fonden uppgår f. n. (1925) till 225,000 kr.
Bonnier [bå’nje], Eva, konstnärinna,
mecenat (1857—1909). Studerade för Aug.
Malmström och vid Konstakademien samt 1883—
89 i Paris för Courtois och Dagnan-Bouveret.
Målade interiörer, vilkas ljusverkningar äro
besläktade med tidens friluftsmåleri, samt
porträtt, ofta originellt karakteriserande.
Utförde även smärre konstföremål i silver och
brons samt broderier. H. W-n.
Genom testamente tilldelade Eva B.
Stockholms stad ett kapital på 350,000 kr.
Avkastningen av fonden (Eva Bonniers
donationsfond) skall användas att bekosta
dels konstnärlig utsmyckning av offentliga
byggnader i Stockholm, företrädesvis avsedda
för undervisning, dels även prydande av alL
männa platser där med konstverk, dock ej
minnesstoder över personer. Medlens
användning bestämmes av en av stadsfullmäktige
enligt testamentets direktiv utsedd nämnd på
sju personer.
Bonnier [bånie’], Gaston, fransk
botanist (1853—1922), prof, i botanik vid
Sor-bonne sedan 1887, grundare (1889) och
utgivare av Revue générale de botanique. B.
utvecklade ett
mångsi-digt botaniskt
författarskap (fysiologi,
experimentell morfologi,
ekologi, floror,
populära skrifter m. m.) och
blev en av sitt lands
främsta botanister.
Med sin läggning
åt det experimentella
hade han att dragas
med betydande yttre
svårigheter i sitt
sparsamma fädernesland
men lyckades bl. a. få
till stånd ett litet friluftslaboratorium i
Fon-tainebleau (1889). Bland B:s arbeten märkas
hans syntetiska odlingsförsök med lavar samt
studier över klimatmodifikationer (jfr
Ärftlighet slä ra). B. besökte 1878 Sverige och har
skrivit om Sveriges vegetation. — Litt.: H.
Ju-melle, »L’oeuvre scientifique de G. B.» (Revue
générale de botanique, 1924). L.-G. R-ll.
Bonnier [bå’nje], Karl Otto, bokförläggare
(f. 1856 20/6), son till Albert B. Upptogs efter
studier inom facket i
Leipzig och Wien 1886
som delägare i sin
faders firma. Han
övertog den som ensam
ägare 1900 men
upptog som delägare 1912
sonen T o r B. (f. 1883
3/i) och 1917 sonen
Åke B. (f. 1886 4/8).
B. har energiskt
fortsatt att utveckla
förlaget, som under hans
ledning med sig införlivat bl. a. Adolf B:s,
Flodins, Normans, Billes, Beijers, Hæggströms
och Gernandts förlag och vars verksamhet
mångdubblats sedan 1900. Firman är
huvuddelägare i a.-b. Svenska pressbyrån.
Bonnueill [bånö’j] el. Bonneuil, Estienne
de, d. v. s. Stefan från Bonneuil (en ort vid
Marne), fransk stenhuggare, som enl. ett i
Riksarkivet bevarat dokument, daterat i
Paris 1287, då hade för avsikt att tills, m. några
yrkesbröder bege sig till Sverige för att
deltaga i domkyrkobygget i Uppsala. Den förr
härskande åsikten, att Estienne skulle ha
planlagt och lett bygget, har blivit bestridd;
säkert är emellertid, att kyrkans korparti i
sin grundplan är av fransk typ och att
tvärskeppets sydportal både i figural och
dekorativ utsmyckning visar fransk stil. Likaså ha
några dekorativa skulpturer i kyrkan,
gravstenen över Birgittas föräldrar, en dopfunt
från Vaksala kyrka och några figurala
träskulpturer satts i samband med den franska
bildhuggarkolonien. Emellertid kan man icke
med visshet antaga, att Estienne varit ledare
för domkyrkans bildhuggarverkstad; säkert
är endast, att han var förman för sina
reskamrater. Jfr Uppsala domkyrka. —
Litt.: C. af Ugglas i Upplands
fornminnesförenings tidskrift 1912. H. W-n.
Bonny river [bå’ni ri’ve], Nigers
östligaste mynningsarm. Se Niger.
Bonomi [bånå’mi], I v a n o e, italiensk
politiker och publicist (f. 1873). Tog
naturvetenskaplig och jur. doktorsgrad, var 1898—
1903 huvudredaktör för det
socialdemokratiska partiets
huvudorgan, Avanti, tillhörde
de ledande för den
reformsocialistiska riktningen i
deputeradekammaren samt ivrade
för Italiens inträde i
världskriget. I
ministären Boselli (1916—
17) var B. minister
för offentliga arbeten;
krigsminister var han
i Nittis rekonstruerade
ministär (mars—juni
1920) och i kabinettet Giolitti (juni 1920—
juni 1921). Efter dennes avgång bildade B.
en koalitionsministär, där han även övertog
inrikesportföljen. Ministärens ställning i
parlamentet var svag; ute i landet
undergrävdes dess auktoritet av inbördeskriget mellan
fascister och kommunister. Den följdes febr.
1922 av ministären Facta.
Bononcini [bånåntjfni], Giovanni B a
t-t i s t a, ital. tonsättare (omkr. 1660—omkr.
1750). Uppehöll sig 1691—1716 i Wien, där
han för hovet skrev flera på sin tid berömda
operor, sedan i London, där han vågade
upptaga tävlan med Händel. Han skrev även
kyrkliga verk och symfonier och prisades på
1720-talet som en av samtidens yppersta kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
