Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bordone, Paris - Bordstudsare - Borduna - Bordyr - Bordö - Bore (nordanvinden) - Bore (veckotidning) - Boreaderna - Boreal - Boreas - Borel, Émile - Borelius, Carl Olof Gudmund - Borelius, Hilma Johanna Ulrika - Borelius, Jacques Ludvig - Borelius, Johan Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
843
Bordstudsare—Borelius
S44
även i Paris, Augsburg och Milano. Lärjunge
till Tizian, vars stil han efterbildade;
påverkades också av Giorgione. Som kolorist och
tekniker var han en virtuos; hans målningar
lida emellertid av brist på temperament och
uttryckskraft. Bäst lyckades han med rent
dekorativt arrangerade scener, där hans
lysande kolorit och arkitektoniska fantasi
kunde utvecklas i praktfull rikedom, så t. ex.
målningen »Fiskaren, som lämnar den helige
Mar-cus’ ring åt dogen» (se bild sp. 842), enligt
Burckhardts omdöme världens yppersta
ceremonibild, nu i Akademien i Venezia. H. W-n.
Bordstudsare (ty. Stutzuhr), ett slags finare
(pendel-) ur, avsett att ställas på ett bord-
Bordüna (av it. bordo’ne, pilgrimsstav), en
täckt labialstämma i orgeln, 8- och 16-fot. B.
brukas även för att beteckna en medklingande
basstämma (säckpipa, vielle). T. N.
Bordyr, guldtryckt randornament på insidan
av en bokpärm.
Bordö, en av Färöarna (se d. o.).
Bore (av Boreas, se d. o.), personifikation
av nordanvinden och vinterstormarna.
Bore, en i dec. 1848 i Stockholm av G.
Lal-lerstedt och A. O. Wallenberg m. fl. uppsatt
veckotidning, som skulle i måttfull form
förfäkta frisinnade åsikter. Den blev dec. 1850
daglig och förenades med annonstidningen
Dagligt Allehanda samt kallades »Bore,
Dagligt Allehanda i Stockholm». Ett år senare
nedlades tidningen. Utgivare var först en
kort tid G. F. Ameen, sedan Aug. Sohlman.
Boreäderna, namn på bröderna Kalais och
Zetes, söner till Boreas (nordanvinden) och
nymfen Oreithyia. B., vilka såsom vindgudar
buro vingar, deltogo i argonauternas tåg.
Boreäl, nordlig. Om b. tid se B lytt
Sernanderska klimatperioderna.
Boreas, grek., nordanvinden. I den
grekiska gudasagan uppträder nordanvinden
personifierad (jfr Boreaderna).
Borel [bårä’l], É m i 1 e, fransk
matematiker (f. 1871). Professor vid univ. i Paris 1909
—20 i funktionsteori, därefter i
sannolikhetskalkyl och matematisk fysik. Inom det
funk-tionsteoretiska området ha B:s resultat i
flera fall varit
banbrytande. B. har trängt
djupt in i de hela
transcendenta
funktionernas teori, och
vid sidan av Laguerre,
Poincaré och
Hadamard har han lämnat
de viktigaste bidragen
till kännedomen om
dessa funktioner.
Sålunda har han
under
sökt teorien för divergenta serier och funnit
en ny summationsmetod för dylika serier, B:s
»exponentialsummering» (se Serier). — I
en avhandling, publicerad i Acta mathematica
(bd 20), meddelar B. ett elementärt bevis för
Picards sats, att en hel funktion kan antaga
varje ändligt värde med undantag av högst
ett sådant Framför allt är B. känd som
utgivare av »Collection de monographies sur la
théorie des fonctions» från dess början 1898
(hittills, 1925, 26 bd). T. B.
Borelius, Carl Olof Gudmund, fysiker
(f. 1889 18/i), kusins son till J. L. B.; fil. dr
och docent i fysik i Lund 1915, prof, i fysik
vid Tekniska högskolan 1922. B:s forskningar
behandla huvudsaki. metallernas och de
metalliska blandkristallernas elektriska och
termiska egenskaper. B. har bland annat
experimentellt prövat lord Kelvins
termodynamiska teori för termoelektriciteten samt
studerat Thomsoneffekten vid låga temperaturer.
Borelius, Hilma Johanna Ulrika,
litteraturhistoriker (f. 1869 18/i2), dotter till
J. J. B. Blev fil. dr och docent i nyare
litteraturhistoria vid Lunds univ. 1910. Har
utgivit »Erik Gustaf Geijer åren före ’affallet’»
(1909), »Carl Gustaf von Brinkman». I—II
(1916—18) och »Hedvig Charlotta
Norden-flycht» (1921) samt uppsatser i litterära och
kvinnopolitiska ämnen.
Borelius, J acques Ludvig, kirurg (1859
—1921), med. dr o. docent i Lund 1890,
lasa-rettsläkare i Karlskrona 1891, prof, i Lund
1899. I sin undervisning betonade han vikten
av noggrann diagnos
av sjukdomen och av
bestämd indikation för
det operativa
ingreppet och har därigenom
haft stort inflytande
på den svenska
kirurgiska läkarutbildningen. B. var en flitig
förf, i praktiskt
kirurgiska ämnen och
som utövande kirurg
framstående i
synnerhet inom gallvägarnas
kirurgi. Under hans ledning utvidgades och
moderniserades Lunds lasarett. Inom
sjuk-sköterskeutbildningen nedlade B. ett
förtjänstfullt organisationsarbete som stiftare av Södra
Sveriges sjuksköterskeförening. A. W-dt.
Borelius, Johan Jakob, filosof (1823—
1909). B. blev docent i filosofi i Uppsala
1849, lektor i Kalmar
1852 och var professor
i teoretisk filosofi i
Lund 1866—98. Han
anslöt sig till Hegels
filosofi och låg under
sin ungdom i livlig
polemik med Boström och
Ribbing. Han har
utgivit ett stort antal
filosofiska skrifter, som
utmärka sig för skarp
sinnighet och god stil
I sitt största, senast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
