Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bosnien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
923
Bosnien
924
Bosniskt landskap.
andliga medelpunkter. Huvudnäring är
jordbruket. Majs, vete, havre och korn,
sockerbetor, tobak och vin odlas; rikaste
jordbruksområdet är kring Banjaluka i n. v. B.
Fruktodlingen är högt uppdriven.
Boskapsskötseln star lågt. Kreatursstocken
omfattar hästar, nötboskap, far, getter och svin.
25,230 kvkm av B.-Hercegovina täckas av
skog (mest bok och ek). Timmer
exporteras, i synnerhet till Italien. B. är rikt på
mineral: salt, kol, järn m. m. Kolgruvorna i
B.-Hercegovina lämnade 915,331 ton kol år
1921. De mest betydande järngruvorna finnas
mellan Prijedor och Sanski Most i n. v. B.
Landskapet är rikt på mineralkällor.
Industrien är ännu, ganska outvecklad.
Hemslöjden står sedan gamla tider högt (mattor, vapen
m. m.). Exporten från B. omfattar timmer,
boskap, spannmål, plommon (torkade,
marmelad, plommonbrännvin), tobak, järnmalm, kol
och kemikalier (soda, oljor, kalciumkarbid
m. m.). Importen utgöres av födoämnen,
textilier och maskiner. Av B:s järnvägar går en
linje från Doberlin i Kroatien till Banjaluka
och en från Brod i Slavonien till Sarajevo
och därirrån över Hercegovinas huvudstad
Mostar till Gravosa (Neum Klek) vid
Adriatiska havet. Dessutom leder en del bibanor
till skogs- och industriområden. Floderna äga
huvudsakligen betydelse som flottleder. E.L-r.
Historia. Urspr. bebott av illyriska
stammar, erövrades B. av romarna, lades först
till Illyricum och tillhörde sedan prov.
Pan-nonien och Dalmatien. På 600-talet befolkades
det av slaver, vilka antagligen gåvo upphov
till namnet B. genom att överföra sin
benämning på floden Bosna (lat. Basanius) till det
omgivande landet. I politiskt avseende lydde
B. under medeltiden först under östgoterna,
östromerska riket, kroatiska och serbiska
furstar och någon tid under egna baner men
kom fr. o. m. 1100-talet i mer eller mindre
starkt beroende av Ungern. På 1300-talet
höjde sig B. till större makt och
självständighet under banen Stefan Kotromanitj (d. på
1350-talet) och hans brorson Stefan Tvertko
(d. 1391), vilken efter betydande erövringar
lät kröna sig till konung av Serbien och B.
(omkr. 1376). Hans efterträdare behöllo
kunga-titeln, men deras rike försvagades hastigt
under inre strider samt började även utsättas
för infall och inblandningar av turkarna, vilka
slutligen 1463 intogo landet men först efter
långvariga strider med ungrarna (till 1528)
lyckades befästa sin erövring. Största delen
av adeln övergick till islam för att få behålla
sina gods och rättigheter, och dess exempel
följdes av en del av det lägre folket. De
övriga utsattes för ett tungt förtryck, ej minst
från sina avfallna stamfränder. Det dröjde
dock länge, innan någon frihetsrörelse
uppstod bland de kristna bosniakerna, varemot
Mahmud II :s och hans efterträdares
reformpolitik framkallade upprepade resningar av
muhammedanerna, från senare hälften av
1820-talet till 1851. De kristnas läge var
fortfarande svårt, och 1875 utbröt i Hercegovina
ett häftigt uppror, som spred sig till B. och
som turkiska regeringen ej förmådde
undertrycka. Efter det i viss mån härigenom
framkallade rysk turkiska kriget 1877—78
bestämdes på Berlinkongressen 1878, att B. och
Hercegovina skulle besättas och förvaltas av
Österrike-Ungern. Ockupationen mötte starkt
motstånd av muhammedanerna men
fullbordades i okt. 1878. H. B-n*.
De ockuperade provinsernas förvaltning
uppdrogs (efter ett uppror 1881—82) åt B. v.
Källay, vars kraftiga styrelse (1882—1903)
medförde stora framsteg i ordning och
välstånd men stundom mötte livligt motstånd
från muhammedansk sida. Arbetet för B:s
ekonomiska utveckling fortsattes i Källays
anda av dennes efterträdare (1903—12) som
österrikisk-ungersk riksfinansminister och
ledare av B:s förvaltning, baron Buriän. Den
på jordbruket sedan turkiska tiden vilande
tionden ersattes 1905 med en modernare
skatte-form. över regeringens vägran att medge
press- och församlingsfrihet klagades häftigt
av serbiska och kroatiska nationalistgrupper.
Då efter den ungturkiska statsvälvningen 1908
Turkiet tycktes vilja återuppliva sina gamla
anspråk på B., som nominellt stod under
sultanens suveränitet, proklamerade
österrikiskungerske utrikesministern Aehrenthal (se d. o.)
5 okt. 1908 B:s och Hercegovinas införlivande
med österrikisk-ungerska monarkien samt
vann efter en med europeiskt krig hotande
kris 1909 först Turkiets godtagande av
förändringen och sedermera även stormakternas,
för västmakternas och Rysslands del ytterst
motvilligt givna samtycke. De båda
annekterade provinserna erhöllo 17 febr. 1910 en
av kejsaren-konungen oktrojerad författning,
som gjorde dem till ett enhetligt
förvaltningsområde under en landsregering i Sarajevo.
Denna sorterade under den geniensamme
österrikisk-ungerske riksfinansministerns högsta
administrativa ledning och hade i spetsen för
sig en »landschef», som även var
militärbefälhavare. En lantdag upprättades och erhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
