Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bosse - Bosse, Abraham - Bosse, Harriet Sofie - Bossekop - Bosselt, Rudolf - Bossi, Domenico - Bossi, Enrico Marco - Bosson, Trued - Bossuet, Jacques Bénigne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
929
Bosse, A___Bossuet
930
Bosseléra, utföra drivning i metall; b
osse 1 a g e, drivet arbete; b o s s e r a, skissera
ett plastiskt utkast till skulptur i någon mjuk
massa (lera, vax, plastelina).
Bosse [bås], Abraham, fransk
koppar-stickare (1602—76). Utförde omkr. 1,500
gravyrer, till största delen efter egna teckningar;
utom boktitlar och illustrationer graverade
han serier kulturhistoriskt intressanta
genrebilder ur tidens dagliga liv. — Monografi av
Valabrègue (1892). H. W-n.
Bosse, Harriet Sofie, skådespelerska
(f. 1878 B., som är dotter till en tysk
och en danska, är f. i Oslo, avlade 1897
sånglärarexamen vid Musikkonservatoriet i
Stockholm och debuterade
1899 på Dramatiska
teatern såsom Loyse i
»Gringoire»,
engagerades och slog samma
säsong sitt första stora
slag med Anna i
»Första fiolen». B., som
1901—04 var g. m.
August Strindberg,
stannade vid Dramat,
teatern till 1905 och
spelade där bl. a. Damen i
»Till Damaskus»,
Eleo
nora i »Påsk», Hedvig i »Vildanden» och Isotta
i »En venetiansk komedi». 1906—11 var hon
fäst vid Svenska teatern, där hennes konst
mognade och där hon utom en rad glittrande
komediroller spelade Mélisande i »Pelléas och
Mélisande», Agda i »Johan Ulfstjerna»,
Sa-lome i »Johannes», Indras dotter i »Ett
drömspel», Kersti i »Kronbruden» och Elga. 1908
—12 var hon g. m. skådespelaren G.
Win-gård. Hon var 1911—18 ånyo anställd vid
Dramat, teatern och intog snart ställningen
som denna scens främsta kvinnliga kraft.
Från denna period har man särskilt att
minnas hennes Maria Stuart (Björnsons), Viola i
»Trettondagsafton», Elektra, Liza i
»Pygma-lion» och Henriette i »Brott och brott». Hon
har sedan haft gästspelsturnéer i landsorten,
varjämte B. vårsäsongerna 1919—21 uppträdde
på Intima teatern och 1922—25 tillhörde
Dramat. teatern. — B. har med stor framgång
gästspelat i Oslo, Helsingfors och
Göteborg samt företagit upprepade studieresor till
utlandet. — Fru B :s konst är utpräglat
intellektuell men bottnar samtidigt i ett rörligt
temperament, som lika lätt finner toner för
såväl den flammande lidelsen på gott eller
ont som den skära poesien och komediens
graciösa lek, vilken hon vet att adla med ett
stänk av finaste humor. Litt.: O. Molander,
»H. B.» (1920). G. K-g.
Bossekop, handelsplats vid innersta delen
av Altenfjord i norska Finnmarken. Isfri
hamn. Vid marknaderna i mars och dec.
betydande omsättning av vilt och renhudar från
norska, svenska och finska lappmarkerna.
B :s nordliga läge, 69° n. br., gör det
lämp
ligt för norrskensobservationer. Besöktes 1838
—39 av fransmännen Lottin och Bravais,
1882—83 av internationella polarforskningens
norska avdelning. Brendel tog där den första
norrskensfotografien 1892. Störmer återupptog
där 1910 sådana arbeten i stor skala och
lyckades 1913 taga kinematografiska bilder. B. B.
Bosselt, Rudolf, tysk skulptör och
me-daljgravör (f. 1871). Började omkr. 1900
arbeta för en uppryckning av det plastiska
konsthantverket i anslutning till Peter
Beh-rens’ strävanden. Som medaljgravör
företräder B. den moderna riktning, som i
opposition mot reduceringsmaskinens (se
Medaljkonst), herravälde yrkar på
medaljgravyrens utarbetande direkt i stålet. B. har som
direktör vid Kunstgewerbeschule i Magdeburg
(sedan 1911) och som konstpedagogisk
författare haft stort inflytande. Hans arbeten vilja
återge endast väsentliga linjer och ytor i
förnäm stilisering och förenkling. E. L-k.
Bo’ssi, Domenico, italiensk
miniatyrmålare (1767—1853). Vistades tidvis i Sverige
1797—1811, sedan mest i Tyskland. I Sverige
var B. jämte Sparrgren den främste på sitt
område och övade stort inflytande på sina
yrkesbröder. Han kan sägas ha infört
empire-stilen i svensk miniatyr. Hans talrika
porträtt äga strängt plastisk hållning, kraftfull
karakteristik, handlaget är säkert och fast,
belysningen verkningsfull, ansiktsfärgen stark,
ibland till överdrift. Hans dambilder visa
smidighet, över huvud lämpar han sitt
uttryckssätt efter sin modell. Representerad i
Nationalmuseum. G-g N.
Bo’ssi, Enrico Marco, italiensk
tonsättare (1861—1925), från 1916 direktör för
Ceciliaakademien i Rom. Vann sin största
berömmelse som kompositör av andliga
körverk, såsom »Canticum canticorum», »Det
förlorade paradiset» m. fl. Av hans även i
Skandinavien uppförda instrumentala verk märkas
en orkestersvit och »Intermezzi Goldoniani»
(för stråkorkester). B. var betydande
orgelvirtuos och skrev flera allmänt kända verk
för sitt instrument. Besökte Stockholm 1922
och gav då orgelkonserter. T. N.
Bosson, T r u e d, teologisk skriftställare
(1833—1916). Fil. mag. i Lund 1859, kollega i
Karlshamn 1860—88, folkskolinspektör 1874
—81, prästvigd 1884, kyrkoherde i Källstorp,
Lunds stift, från 1886. Utgav 1895 »Albrecht
Ritschls teologi i dess sammanhang framställd
och granskad», vilket arbete på sin tid åtnjöt
välgrundat anseende. L. W-r.
Bossuet [båsuä’], Jacques B é n i g n e,
fransk skriftställare och andlig talare (1627
27/9—1704 12/*). Född i Dijon, blev B. efter
fullbordade teologiska studier vid Paris’
universitet kanonikus i Metz, där han snart
gjorde sig ett namn genom kyrkligt nit och
framstående talargåvor. 1659 flyttade han till
Paris, uppmärksammades av hovet och
utnämndes 1669 till titulär biskop, närmast med
anledning av sitt berömda griftetal över drott-
III. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
