Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boström, Erik Gustaf - Boström, Filip August - Boströmsförbundet - Boställen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boström, F. A____Boställen
971
i Första kammaren, där man dessförinnan
önskade en lösning av frågan om övre
Norrlands fasta försvar. Ett principiellt beslut om
fästningsanläggningar vid Boden åvägabragtes
1900 mot andrakammarmajoritetens ihärdiga
motstånd.
B:s »rikspolitik» hade sålunda vunnit en
lång rad framgångar i riksdagen, och
administrativt tog den sig uttryck bl. a. i en viss
antibyråkratisk frigjordhet från hänsyn till
pappersmeriter vid utnämningar till högre
äm-betsposter och vid personvalet i de många
utredande kommittéerna (B:s »överraskningar»).
För att vinna positiva resultat i den från
1890-talets början brännande unionsfrågan
voro däremot B:s begåvning och
riksdagspoli-tiska metoder otillräckliga. Han lät 14 jan.
1893 utrikesministern Lewenhaupt framföra
det svenska anbudet om »gemensam
utrikesminister, svensk eller norsk man», närmade
sig 1895 »unionsrevisionismens» anhängare
genom greve Douglas’ utnämning till
utrikesminister och var medansvarig i
mellanriks-lagens uppsägning s. å. men tillstyrkte 1899
i unionell konselj norska flagglagens
godtagande och genomförde, efter Douglas’ därav
föranledda avgång, som t. f. utrikesminister
okt.—dec. s. å. flagglagens notificering till
främmande makter. Helt oväntat avgick B.
12 sept. 1900 från statsministerposten,
överansträngd och dessutom personligen illa
berörd av den tilltagande schismen mellan
honom och Första kammarens majoritet.
Sedan ministären v. Otter 1901 genomdrivit
en ny härordning på den allmänna
värnpliktens grund men året därpå fallit på sitt
misslyckade försök till rösträttsreform, kallades
B. ånyo till statsminister 5 juli 1902. Han
hade denna gång fått fullmakt att helt fritt
välja sina kolleger (en nyhet i svensk
konstitutionell praxis) och antydde genom
personvalet sin önskan om närmande till
moderat-liberalt håll; vid ministärens tillträde
offentliggjordes dess rösträttsprogram (se
Sverige, historia), som var byggt på
grundsatserna borttagande av census, lika
representationsrätt för stad och land samt
proportionella val. Ett regeringsförslag enligt dessa
riktlinjer föll 1904 men framlades nästan
oförändrat ånyo 1905; innan det då hunnit
slutbehandlas, hade unionsfrågan vållat B:s
avgång. På grundval av den sista
unionskommitténs arbete hade 1902 inletts förhandlingar
om möjligheten av särskilda svenska och
norska konsuler med bibehållande av
gemensam diplomati. En kommuniké av 24 mars
1903 tycktes ställa i utsikt samförstånds
uppnående, men vid den tilltänkta
kompromissens detaljutformning framträdde snart de
djupgående motsatserna ånyo, och B. blev i
Norge föremål för synnerligen häftiga
angrepp, vilka i samband med bristande enighet
mellan honom och hans svenska kolleger
förmådde honom att 7 april 1905 begära sitt
avsked; det beviljades 13 april. Dagen förut
972
hade han valts till kansler för Uppsala och
Lunds universitet. Han behöll den plats i
Första kammaren han innehaft sedan 1894
men framträdde ej mera inom politiken. —
1901 hade B. promoverats till fil. hedersdoktor
i Lund. Om B:s insatser i unionspolitiken se
vidare artikeln Sverige-Norge. Hans i
Riksarkivet deponerade papper få öppnas först
1937. — Litt.: V. Spångberg, »E. G. B. till
Östanå» (1905; en stridsskrift mot hans
politik) ; Hj. Haralds, »E. G. B.» (1907) ; biogr. (av
S. J. Boethius) i Sv. biogr. lexikon, V. (V. S-g.)
Boström, Filip August, riksdagsman,
ämbetsman (1843—1908), broder till E. G. B.
Tillträdde Tynnelsö (se d. o.) fideikommiss
1869 och fick 1878 ryttmästares avsked ur
militärtjänsten. Från 1887 var han medlem av
Första kammaren, där han tillhörde de
moderata protektionisterna och uppträdde till
förmån för den politiska rösträttens
utsträckning, den kommunala rösträttens begränsning,
fideikommissinstitutionens avskaffande m. m.
Var 1894—1906 landshövding i Södermanlands
län och som sådan ivrigt verksam för
jordbrukets höjande och förbättrade
järnvägskom-munikationer.
Boströmsförbundet, stiftat 1908 av G. J.
Keijser m. fl., har till uppgift att bekantgöra,
bevara och utveckla Chr. J. Boströms
livsåskådning och vetenskapliga läror. Det utger
»Skrifter» (1908 ff.).
Boställen äro dels j o r d b ru ks b o s t ä
1-1 e n, dels bostad sboställen. De förra
avse att bereda sin innehavare förutom bostad
även inkomst av jordbruk m. m., medan
bo-stadsboställen endast avse att bereda
innehavaren fri bostad. Jordbruksboställena ha efter
de tjänstemannaklasser, åt vilka boställen
anvisats, indelats i civila, militära och
ecklesiastika boställen.
Genom reduktionerna på 1500- och
1600-talet erhöll kronan i snart sagt alla
landsändar hemman och gods, med vilka dess
tjänstemän kunde i stor utsträckning avlönas. De
flesta statens tjänstemän voro även i äldre
tider försedda med jordbruksboställen. Redan
i början av 1700-talet var boställsväsendet
ordnat huvudsakligen i den form det behöll
till senare tider. Ett flertal boställsordningar
och andra författningar reglerade hithörande
förhållanden. Boställsväsendet var väl på sin
tid en lämplig och ändamålsenlig
avlönings-foim, men då densamma även medförde vissa
olägenheter, som med en stigande utveckling
framträdde allt starkare, blevo i sammanhang
med de under senare hälften av 1800-talet
genomförda löneregleringarna alla militära
boställen samt de civila, med undantag av ett
fåtal länsmans-, numera landsfiskalsboställen
samt vissa boställen vid skogsstaten indragna
till statsverket. Av de indragna boställena
ha de mindre försålts, medan de större
utarrenderats för statsverkets räkning.
De ecklesiastika boställena, till vilka
räknas ej blott de prästerskapet i
församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
