Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bottenfrysning - Bottenfärg - Bottengarn - Bottengrus - Botten-Hansen, Paul - Bottenhavet - Bottenhäll - Bottenhämtare - Bottenis - Bottenkran - Bottenläder - Bottenmina - Bottenmorän - Bottenrev - Bottensjön - Bottenskola - Bottenskrapa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
989
Bottenfrysning—Bottenskrapa
990
Bottenfrysning, se Bottenis. — Även
tillfrysningen av ett vattendrags hela
vattenmassa benämnes b. B. R.
Bottenfärg, se Skeppsbottenfärg.
Bottengarn, se Fiskredskap.
Bottengrus, se P i n n m o och Morän.
Botten-Hansen, Paul, norsk förf. o.
bib-liograf (1824—69), universitetsbibliotekarie
1864. Utgav 1868 »La Norvège littéraire»
(1868), en med kommentarer försedd katalog
över alla i Norge 1800—67 utgivna arbeten.
Efter att jämte Ibsen och Vinje 1851 ha
redigerat tidningen Andhrimner utgav han 1851
—66 Illustreret nyhedsblad, Norges mest
betydande litterära organ, som utom B:s egna
förträffliga biografier och litteraturanmälningar
innehöll bidrag av Björnson, Ibsen och Lie.
Bottenhavet, se Bottniska viken.
Bottenhäll, se Masugn.
Bottenhämtare, se Bonitering 3.
Bottenis. I insjöar eller floder bildas isen
i regel på ytan, i havet däremot ofta
genom s. k. bottenfrysning, och den uppstiger
därefter ej sällan till ytan, över stora
sträckor täckes då havet av en ojämn isyta,
bestående av issörja eller otaliga på kant
ställda isskivor, s. k. tallriksis, ofta från
botten medförande tång och stenar. Förklaringen
till denna företeelse är först och främst, att
det salta vattnets högsta täthetsgrad ligger
lägre än dess frysningspunkt, under det att
motsatsen är förhållandet med sötvatten.
Sötvatten har nämligen sin största täthet vid
+ 4° C, men när ytvattnet hunnit avkylas
under denna temperatur, sjunker det ej mera
utan ligger kvar vid ytan, där vid 0° C ett
islager bildas. Vid lugnt väder eller stillsam
vågrörelse händer att ytvattnet avkyles
under fryspunkten, och i så fall sker vid häftig
vindstöt eller genom hastigt ökad avkylning
en nästan ögonblicklig tillfrysning av hela
den överkylda vattenmassan. Men även i så
fall stannar tillfrysningen vid ytan.
Havsvattnet åter fryser ej vid 0° C utan vid en
lägre temperatur, växlande med salthalten
(— 1,8° C ä — 1,9° C), och har sin största
täthet först åtskilligt under denna
frysningspunkt. Det fortsätter sålunda att sjunka mot
botten, även sedan det nått intill sin
frysningspunkt eller, såsom vid lugnt väder på
havet nästan alltid är förhållandet, utan
tillfrysning under denna. Sådant överkylt
vattenlager invid botten kan nu i ett ögonblick
genom häftiga strömningsrörelser bringas till
frysning, och den på så sätt bildade isen stiger
omedelbart upp till havsytan. — Även i
floder inträffar understundom frysning vid
botten genom dennas snabbare avkylning på
grund av ledning till eller strålning från
botten. Vid en stundom förekommande
underkylning sker isbildningen plötsligt med
utgångspunkt från skarpa bottenstenar o. dyl.
I Neva vållar fenomenet stor olägenhet genom
kloakledningars tilltäppning. (B. R.)
Bottenkran kallas å fartyg kran (ventil-
Kingstons bottenventil.
kran), som insättes under vattenlinjen och
har till ändamål att lämna till- el. avlopp för
det sjövatten, som erfordras för
fartygsma-skineriets skötsel o.
för vattenbehovet i
övrigt ombord. På
smärre fartyg
begagnas härtill ofta
vanlig kikkran, men
numera har särskilt
å större fartyg en
särskild
ventilkonstruktion, benämnd
Kingstons
bottenventil (se bild),
härför kommit till
användning. Den
består av en rund
metallventil med
konisk
anliggnings-yta mot ventilsätet.
Ventilen är så vänd,
att det yttre
vat
tentrycket pressar densamma mot ventilsätet.
För att hindra att ventilen genom
inträngande föremål råkar ur funktion, är den
försedd med en sil, som kan löstagas.
Bottenventiler böra tillverkas av god och seg metall
samt vara av betryggande styrka. De fästas
antingen direkt på fartygsplåten eller ock på
en särskild strutformig eller cylindrisk fot,
som å fartyg med dubbelbotten genomgår
denna. — På grund av upprepade olycksfall
med bottenventiler, vilka föranlett såväl
totalförluster av fartyg som haverier och skadade
laster, har numera i flertalet sjöfartsidkande
stater (däribland Sverige) i lagstiftningen
intagits bestämmelser om säkerhetsanordningar
för att hindra insläppning av sjövatten i de
olika fartygsrummen genom våda till följd
av felställda kranar eller ventiler. Ax. L.
Bottenläder, dets. som sulläder. Se L ä d e r.
Bottenmina, se Mina.
Bottenmorän, se Morän.
Bottenrev, det sista rev, som kan intagas å
ett segel.
Bottensjön (88 m ö. h.) i n. ö.
Västergötland, mellan Vättern och Viken, kan betraktas
som en vik av Vättern. Vid den v. stranden
Vaberget och längst i n. Forsviks bruk.
Bottenskola, ty. Grundschule, i den
pedagogiska och skolpolitiska diskussionen ofta
förekommande beteckning för den allmänt
medborgerliga skolan, folkskolan, i den mån
denna helt och hållet eller till sin väsentligaste
del utgör eller anses böra utgöra grund för
skolor för fortsatt undervisning, särskilt för
den högre teoretiska skolan. Se vidare E
n-h e t s s k o 1 a. K. E. S-g.
Bottenskrapa, ett redskap, som användes
för undersökning av havs- el. sjöbottnens
djur- och växtliv, består av en fyr- el.
trekantig ram av grovt, tillplattat och framåt
oftast eggformigt förtunnat järn. Vid ramen
fastgöres en säck av duk eller starkt nät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
