Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bouffes-Parisiens - Boufflers, Louis François de - Boufflers, Marie Charlotte Hippolyte de - Boufflers, Stanislas - Bougainville - Bougainville, Louis Antoine de - Bougainvillea - Bougie (instrument) - Bougie (stad) - Bougival - Bouguer, Pierre - Bouguerreau, Adolphe William - Bouhélier, Saint Georges de (Stéphane Georges de Bouhélier-Lepelletier)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1001
Boufflers—Bouhélier
1002
under Offenbachs ledning 1855—62, då
repertoaren mest bestod av dennes operetter. På
1870-talet hade B. en ny glansperiod med fru
Judic som primadonna. 1890 upptog B. först
av alla Paris’ seener de moderna, av Cercle
funambulesque införda pantomimerna;
specialitet alltjämt operetter och pantomimer.
Boufflers [boflä’r], Louis Frangoisde,
hertig, fransk fältherre (1644—1711).
Utmärkte sig i Ludvig XIV :s krig och blev
1693 marskalk, 1695 hertig. Med stor kraft
försvarade han 1695 Namur mot Vilhelm III
och 1708 Lille mot prins Eugène. På
återtåget från Malplaquet 1709 räddade han
hären från undergång.
Boufflers [boflä’r], Marie Charlotte
Hippolyte de, grevinna, fransk
salongs-dam (1725—1800). Var i slutet av Ludvig
XV :s regering en av de ledande damerna inom
aristokratiens opposition mot det kungliga
godtycket och du Barrys mätressvälde. Gustav
III gjorde vid sitt besök i Paris 1771 hennes
bekantskap och underhöll sedan med henne en
omfattande och intressant brevväxling,
utgiven 1900 av A. Vivie. Den rör sig om politik,
litteratur och det enskilda livets högsta och
obetydligaste frågor. Grevinnan, en
brevstilens mästarinna, lägger i dagen den största
hänförelse för Gustav III, parad med en till
svartsjuka gränsande lidelsefull åtrå att äga
hans förtroende och med oförskräckt
påpe-kahde av hans fel. Personligen råkades de
ånyo i Spa 1780 och vid konungens andra
besök i Frankrike 1784. Vid revolutionen 1789
flydde hon till England, där hon mottog ej
ringa hjälp av sin kunglige vän men avböjde
hans anbud om en fristad i Sverige. Hon
återvände senare till Frankrike och satt 1794
under skräckväldet 8^2 månader i fängelse.
Litt.: Th. Westrin, »Gustaf III och
grefvin-nan de B.» (i Hist. Tidskr. 1902).
Boufflers [boflä’r], Stanislas, chevalier
d e, fransk militär o. skald (1738—1815),
fältmarskalk och guvernör över Senegal. Spelade
en lysande roll i salongerna, bemärkt genom
sin kvickhet och sina pikanta erotiska dikter.
Medlem av nationalförsamlingen 1789,
emigrerade han 1792 till Preussen men återvände
1800. Led. av sv. Vet.-akad. (1789).
Bougainville [bogäviT], ö bland
Salomon-öarna, mandatområdet Nya Guineaterritoriet
under Australien; omkr. 9.000 kvkm, 41.712
inv. (1922). Bergig,
skogrik, fruktbar.
Högsta topp: Balbi, 3,100
m ö. h. Hamn: Kieta
på n. ö. kusten. Se
vidare Salomonöarna.
Bougainville [-[bogäviT],-] {+[bogä-
viT],+} Louis Antoine
de, fransk krigare,
siöfarare (1729—1811).
Deltog i amerikanska
kriget 1756 och
fälttåget i Tyskland 1761.
Han ledde 1766—69 den första franska
världs-omseglingen och är näst sin samtida
engelsmannen James Cook den förnämste
upptäcktsresanden i Stilla havet. B. återupptäckte och
namngav Louisiaderna (se d. o.) samt besökte
Nya Hebriderna, Bismarcksarkipelagen och
Salomonöarna, av vilka den största bär hans
namn. Vid ett försök att nå Australiens
fastland fann han Stora Barriärrevet och tvangs
att vända. Resan beskrev han i »Description
d’un voyage autour du monde» (2 bd, 1771—72).
BougainviTlea [bogäq-], växtsläkte, se N y
c-tagi naceae.
Bougie [bo-gi’], fr., vanligen av kautschuk el.
metall förfärdigat instrument, som införes i
urinröret, då man vill undersöka detsamma
eller vidga däri befintliga förträngningar
(strikturer). (T. R.)
Bougie [bo^i’], arab. Bidschaja, stad i
Algeriet vid Medelhavet, 180 km ö. om Alger,
depart. Constantine; 19,440 inv. (1921).
Ne-derbördsrikt och skyddat läge. Viktig
exporthamn särskilt för vin, olja, fikon och
malm. — B. var romarnas Saldae. 1090—1152
säte för hammaditernas dynasti och största
handelsstaden på Afrikas nordkust.
Bougival [bo^ivaT], vackert belägen by på
v. stranden av Seine, omkr. 9 km v. om Paris.
Omtyckt utflyktsort; roddsport.
Bouguer [bogäT], Pierre, fransk fysiker
(1698—1758). Lade grunden till den
experimentella fotometrien (se d. o.). B. deltog 1735
—43 i den franska gradmätningsexpeditionen
till Peru. B. har även 1748 uppfunnit
helio-metern (se d. o.). A. L-m.
Bouguereau [bogorå’], Adolphe William,
fransk målare (1825—1905), verksam i Paris
från mitten av 1850-talet. Behandlade
religiösa ämnen, målade bl. a. en populär
»Madonna som tröstarinna», men hans egentliga
område blev den nakna kvinnliga skönheten.
En stor paradtavla »Venus’ triumf» (1856; se
bild sp. 1003) inledde en lång serie av
idylliska och elegiska motiv. Hans unga kvinnor
äro behagfullt tecknade, idealiserade och
fulländat söta, hans färg är klar, kall och
pors-linsartad, det släta behandlingssättet ger
tavlorna närmast karaktär av oljetryck.
Monografi av M. Vachon (1901). G-g N.
Bouhélier [boelie’] Saint Georges
de, eg. Stéphane Georges de B. - L
e-pelletier, fransk författare (f. 1876 19/s).
Utgav flera litterära tidskrifter, av vilka
Revue naturiste 1897 slog igenom. Där
utvecklade B. en ny diktnings mål, humanitär
tendens, i motsats mot symbolismen. Hans
diktsamlingar, bl. a. »Les chants de la vie
ardente» (1901), vunno mindre erkännande än
hans romaner: »La route noire» (1900), »La
tragédie du nouveau Christ» (1901), »Julia ou
les relations amoureuses» (1903), »Des
passions de 1’amour» (1904), »Histoire de Lucie,
fille perdue et criminelle» (1906) m. fl. Mest
bekant är han som dramatiker. Han rör sig
gärna med dunkla allegorier i en realistisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
