- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 3. Bergklint - Bromelius /
1017-1018

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bourges - Bourget, Lac du - Bourget, Charles Joseph Paul

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1017

Bourget—Bourget, Ch. J. P.

1018

vudstad i landskapet Berry, fick blomstrande
industri genom Jacques Coeur, Karl VII:s
finansrådgivare, född i B. Universitetet, som
stiftades 1469 (berömd juridisk fakultet), är
nu ombildat till lycée. — B. var på romartiden
de galliska biturigernas huvudort.

Bourget, Lac du [lak-dy-bor^ä’], alpsjö i
franska Savojen, 50 km s. s. v. om Genève,
231 m ö. h.; 44,6 kvkm; avflyter genom
Savièreskanalen till Rhöne. Största djup 145
m. Vid s. ö. stranden ligger Aix-les-Bains.

Paul Bourget.

Bourget [bor-gä’], Charles Joseph Paul,
•fransk kritiker och romanförfattare (f. 1852
s/9). Född i Amiens, där fadern, bördig från
Auvergne, var matematiklärare, fullbordade
B. med utmärkelse sina humanistiska studier
i Paris. B. debuterade som lyriker (1872) och
fortsatte att skriva i bunden form ett tiotal
år framåt utan att röja någon starkare
egen-.art. Lejonklon visade han först som kritiker.
Hans »Essais de psychologie contemporaine»
(1883, ny saml. 1885), följda av »Études et
portraits» (2 bd, 1888), höra till den franska
kritikens klassiska verk; de ge icke blott ett
panorama av det andliga läget i Frankrike
vid en avgörande tidpunkt, efter 1870—71 års
krig, utan också en sorts reviderad
»bekännelse av ett seklets barn», varvid B. söker
•framställa sina personliga meningar såsom
representativa för den nya generation, som av
Taine och Renan lärt sig att tänka
självständigt över sina vägledare. Denna kritiska
verksamhet har B. senare fortsatt, men från en
annan ståndpunkt, i sina »Pages de critique
et de doctrine» (1912; ny saml. 1922).

En skarpsinnig och samvetsgrann kritiker
med bestämda mål för ögonen förblev B. även
«som romanförfattare. Sitt litterära program

Jacques Coeurs palats i Bourges.

uppger han själv ha varit att i en följd av
monografier skildra karakteristiska aspekter
av samtida själsliv. Han fördjupar sig i sitt
människostudium med »en passionerad och
nästan brottslig nyfikenhet». Hans konst är
utpräglat intellektuell; att »vetenskapligt»
uppställa och lösa ett givet psykologiskt
problem är formeln för hans eleganta »romans
d’analyse». Hans tidigare romaner, bl. a.
»Cruelle énigme» (1885; sv. övers. 1887), den
fina Hamletstudien »André Cornélis» (1887:
sv övers, s. å.) och »Mensonges» (1888),
be-nandla passionella konflikter i den mondäna
världen — endast där ansåg han sig, efter
klassiskt exempel, kunna finna »renodlade»
fall. Kärleken, helst förenad med
äktenskapsbrott är huvudföremålet för hans subtila
analyser. Mer än mondän berömmelse vann
han genom sin 1889 utgivna roman »Le
dis-ciple», vari han avsvor sina gamla lärares
moraliska indifferentism och mot denna
uppställde en nyvunnen etisk konståskådning
med starkt social och religiös betoning. Boken
väckte ett oerhört uppseende och fattades som
en stridssignal mot naturalismen. Själv gick
B. icke omedelbart vidare på den sålunda
inslagna vägen, men han moraliserade sedan
mera öppet sina hjältar och hjältinnor. Hans
förnämsta romaner från nittiotalet äro
»Phy-siologie de 1’amour möderne» (1890), en
»förförares dagbok», där en världsmannamässig
ironi får fritt lopp efter Stendhals mönster,
»Un coeur de femme» (1891), »La terre
pro-mise» (1892; sv. övers. 1893), »Cosmopolis»
(1893; sv. övers, s. å.) och »Une idylle
tra-gique» (1896; sv. övers, s. å.). Sina bästa
noveller samlade han i »Pastels» (1889; ny saml.
1891) och »Drames de famille» (1900). Den
verkliga »omvändelsen» kom först med »L’étape»
(1901); här, liksom i »Un divorce» (1905) och
»L’émigré» (1907), är det den rättrogne
katoliken och den svurne traditionalisten, en
»intellektuell emigrant», som går till rätta med
det moderna samhällets andliga skavanker.
I och med att världsåskådningen fixerats, har
B:s konstutövning röjt en bestämd
tillbaka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 18 02:37:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdc/0651.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free