Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boussingault, Jean-Baptiste Joseph Dieudonné - Boussingaultia - Boussu - Bout - Boutade - Boutarie, Edgar Paul - Bouteloua - Bouterwek, Friedrich - Boutmy, Émile - Boutroux, Étienne Émile Marie - Boutroux, Pierre Léon - Bouts, Dierick (Dirk) - Bouts-rimés - Boutwell, George Sewall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1025
Boussingaultia—Boutvvell
1026
fält- och laboratorieförsök, bl. a.
fundamental-försöket att odla växter i glödgad, humusfri
sand, lämnade han avgörande bevis emot
»humusteorien» (jfr
Assimilation 2, sp. 339
—340). I kvävefrågan
opponerade han mot
Liebigs teori om
luftens ammoniak som
tillräcklig kvävekälla
och hänvisade till
salpetern, vars
gödselvärde B. påvisade genom
odlingsförsök, som
blivit klassiska liksom
hans undersökningar
över
salpeterbildningen i marken. B:s
flesta växtfysiologiska arbeten samlades i verket
»Agronomie, chimie agricole et physiologie» (8
bd, varav ett postumt med levnadsteckning över
B.). Led. av sv. Vet.-akad. 1839. L.-G. R-ll.
Boussingaultia [bosängä’ltia], se
Basel-1 a c e a e.
Boussu [büsy’], stad i Belgien, 11 km v.
om Mons, prov. Hainaut, vid floden Haine;
11,962 inv. (1924). Stenkolsgruvor.
Bout [baut], eng. ord för boxningskamp.
Boutade [bota’d], fr., plötsligt infall, nyck;
improviserad balett; musikalisk fantasi.
Boutari’c [bo-], Edgar Paul, fransk
historiker, arkivtjänsteman (1829—77). Har
bl. a. skrivit »La France sous Philippe le Bel»
(1861) samt utgivit den värdefulla
brevsamlingen »Correspondance secrète de Louis XV»
(1866) samt, jämte Campardon, »Mémoires de
Frédéric II, roi de Prusse» (2 bd, 1866).
Bouteloua [botelö’a], se Grammagrä s.
Bouterwek [bö’t-], Friedrich, tysk
litteraturhistoriker (1765—1828), professor i
filosofi i Göttingen. Skrev de på hans tid
uppskattade »Aesthetik» (1806) och »Geschichte
der neuern Poesie» (12 bd, 1801—19).
Boutmy [bomi’], Émile, fransk sociolog
•o. pedagog (1835—1906). Urspr. journalist och
sedan lärare vid högre arkitekturskolan i
Paris, inlade B. genom den av honom i samråd
med H. Taine 1872 grundlagda École libre
des Sciences politiques och sedan som dess
ledare stora förtjänster om de stats- och
socialvetenskapliga studiernas utveckling i
Frankrike. Bland hans originella och
mycket intressanta socialfilosofiska och
folkpsykologiska arbeten märkas: »Études de droit
constitutionnel: France, Angleterre,
États-Unis» (1885), »Le développement de la
consti-tution et de la société politique en Angleterre»
^1887; 4:e uppl. 1903), »Essai d’une
psycho-logie politique du peuple anglais au XIX:e
siècle» (1901) och »Elements d’une psychologie
politique du peuple américain» (1902).
Boutroux [botro’], É t i e n n e Émile M
a-r i e, fransk filosof (1845—1921). Professor i
Nancy 1876, flyttade han 1888 till Paris som
iprofessor vid Sorbonne och invaldes 1912 i
Franska akad. Av hans många verk må
nämnas de om Sokrates (1883), Böhme (1888),
Pascal (1900) och William James (1911), »De
1’idée de la loi naturelle
dans la science et la
philosophie
contempo-raines» (1895) och
»Science et religion dans la
philosophie
contempo-raine» (1908). B. stod
i opposition mot
positiv ismen, hävdade den
skapande friheten emot
»naturlagarna» och
bestred, att de exakta
vetenskapernas metoder
kunde härledas ur de
abstrakta grundprinciperna. Både personligen
och i sin åskådning stod B. nära Bergson,
Se P. Archambaults inledning till ett urval
av B;s verk 1910.
Boutroux [botro’], Pierre Léon, fransk
matematiker (1880—1923), son till É. É. M. B.
Redan i sin gradualavhandling nådde B.
genom nya originella metoder värdefulla
resultat rörande analytiska egenskaper hos hela
funktioner. B. fördes sedan in på studiet av
vissa av Painlevé behandlade icke lineära
dif-ferentia1ekvationer. B. har även sysselsatt
sig med historiskt-kritiska forskningar över
den matematiska analysens principer och
därvid publicerat åtskilliga arbeten av
spekulativ natur, senast »L’idéal scientifique des
ma-thématiciens» (1920). I bd 38 av Acta mathe
matica har B publicerat en essä över sin
morbror Henri Poincaré. T. B.
Bouts [båuts], D i e r i c k (Dir k),
holländsk målare .’omkr. 1420—75), verksam i
Leuven, utbildad under inflytande av Roger
van der Weyden. Hans främsta verk äro
altar-målningen »Nattvarden» i Petrikyrkan i
Leuven (en flygeltavla avb. vid art. Abraham).
Erasmusaltaret i samma kyrka och två nu i
Bryssels museum förvarade målningar ur
kej-sar Otto III :s historia (se bild sp. 1027). De
smala, sirliga figurerna i B:s målningar visa
stillsamt uttrycksfulla åtbörder och starkt
individualiserade, porträttartade ansikten; hans
landskap och interiörer äga en av hans
samtida landsmän oöverträffad rumsverkan,
grundad på ingående perspektivstudier och skarp
iakttagelse, och hans djupa, harmoniska
kolorit är enastående i den nederländska
1400-talskonsten. — B:s son Aelbrecht B.,
vars verk länge sammanfattades under
anonymbeteckningen mästaren till
Marias himmelsfärd, arbetade föga
originellt i faderns stil. H. W-n.
Bouts-rimés [bo-rime’], fr., »rimslut», på
förhand bestämda slutrim, som skola ifyllas med
versrader; ett sålunda förfärdigat rimmeri.
Att författa b. var från mitten av 1600-talet
ett omtyckt sällskapsnöje i Frankrike.
Boutwell [bau’t<«ol], George S e w a 11,
amerikansk politiker (1818—1906). Tillhörde
III. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
