Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brabant - Brač el. Brazza - Bracciano - Bracco, Roberto - Brace, Charles Loring - Brace, William - Brachiopoda - Brachiosaurus - Brachvogel, Albert Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1039
Brac—Brachvogel
1040
— Provinsen B. har uppstått ur hertigd
ö-m e t B., som bildades på 1100-talet ur
resterna av hertigdömet Nedre Lothringen (se
Lothringen); Henrik I »krigaren» antog
1190 den nya titeln hertig av B. Hertigarna
av B. intogo snart en mäktig ställning
bland omgivande tävlande furstar (segern vid
Woeringen 1288 över Henrik av Luxemburg),
och de brabantska städerna (Leuven, Bryssel,
Antwerpen) växte i rikedom och oberoende
samt förvärvade jämte adel och prästerskap
konstitutionella rättigheter, bekräftade genom
den stora frihetskartan »Joyeuse entrée» eller
»Blijde inkomst» 1356 under Johanna av B.
(1349—1406). Johanna lämnade hertigdömet
B. till sin systerdotter Margareta av Flandern
(se Flandern), gift med Filip II av
Bur-gund, och B. införlivades därefter allt
närmare med huset Burgunds övriga nederländska
besittningar och kom 1477 genom gifte till
habsburgska ätten. Från B. avskildes 1648
Nordbrabant, som erövrats av den nya
republiken Nederländerna och därefter stundom
kallades Generalitetslanden. Även provinsen
Antwerpen har frånskilts. Södra B. kom med
det övriga Belgien 1714 från Spanien till
Österrike. Hela B. erövrades av Frankrike
1794, avträddes formligen dit 1797 och ingick
1815 i konungariket Nederländerna. Genom
1830 års belgiska revolution tillföll södra B
det nya konungariket Belgien, varemot Nord
brabant bibehölls av Nederländerna. B bibe
höll ända till franska revolutionen sina kon
stitutionella rättigheter, noga bevakade av
provinsens ständer.
Brac [brat J] el. B r a z z a, dalmatisk ö i
Adriatiska havet, utanför Spalato; 394 kvkm,
24,408 inv. (1900). Huvudort San Pietro.
Bracciano [bratJVnå], stad i prov. Roma,
Italien, 33 km n. v. om Rom; 5,587 inv. (1911).
Det mäktiga slottet, ett typiskt
medeltids-fäste, byggt av Napoleone Orsini 1480,
tillhör nu familjen Odescalchi. B. ligger vid
Lago di Bracciano (164 m ö. h., 57
kvkm, 100 m djup), vulkansjö; avlopp: Arrone.
Bra’cco [-kå], Roberto, ital. förf. (f.
1862). Under inflytande av främst Ibsen och
Hauptmann inledde B.
med »Il trionfo» (1895)
en lång följd av
idé-dramer, som gjort hans
namn mycket berömt i
Italien. Hans senaste
arbeten, »Il piccolo
santo» (1912) och det
hypersensibla
psykopatiska dramat »I
pazzi» (1922), ha i
hemlandet väckt
oerhört uppseende och
betecknats såsom
höjd
punkten av B:s dramatiska författarskap. B.,
som i många avseenden sökt bryta sig nya
banor, gör sig där till förespråkare för en »ny
teater», som med undertryckande av det direkt
utsagda söker skapa en suggestiv miljö, som
skall på scenen supplera och tydliggöra vad
som ej i ord utsäges. Av B :s rika alstring ha
endast några lättare skådespel i den erotiska
genren, bl. a. »Il frutto acerbo» (»Lika barn
leka bäst») och »Infedele» (»Otrogen»),
uppförts i Sverige. Han visar sig där som mästare
i spirituell dialog, vilken dock utmärker sig
för en mycket vågad ton. B. är en utpräglad
feminist, och ett av hans favoritmotiv är den
unga flickan, som genom sin oäkta börd och
dåliga omgivning kastats ut på lastens väg
men som under gynnsammare förhållanden
kunde ha blivit en god och samhällsnyttig
varelse. Förutom tio band skådespel har B.
utgivit flera kritiska och novellistiska
arbeten, som utgått i många upplagor. — Litt.:
C. de Flaviis, »R. B.» (1920), och Chr.
Koren-Wiberg, »R. B.» (1921). K. A. H.
Brace [bréis], Charles Loring,
nord-amerik. filantrop (1826—90), son till
pedagogen John Pierce B. (1793—1872). Han
studerade 1850—52 i Europa fångvård och
förbättringsanstalter m. m. och ägnade sig
efter hemkomsten åt socialt arbete bland
samhällets lägsta klasser i New York. Han
stiftade 1853 Children’s aid society, vilket
sällskap inrättade härbärgen, läsrum,
söndagsskolor o. s. v. för gatans barn och bl. a.
övertog ett av B. 1854 grundat hem för
tidnings-pojkar. Bland B:s skrifter märkas »The
norse-folk» (1857; en bok med reseintryck från
Sverige och Norge) och »The dangerous classes of
New York» (1872). En dotter till B. utgav
»Life and letters of Ch. L. B.» (1898). V. S-g.
Brace [bréis], William, eng. politiker
(f. 1863). Var gruvarbetare och blev ordf, i
Syd-Wales’ gruvarbetarförbund samt är sedan
1906 led. av underhuset. 1915 blev han
understatssekreterare för inrikesärenden i Asquiths
koalitionsministär, kvarstod 1916—18 i Lloyd
Georges och är sedan 1920 gruvministeriets
rådgivare i arbetarfrågor.
Brachio’poda, se Armfotingar.
Brachiosau’rus, släkte av utdöda jätteödlor,
tillhörande dinosaurierna (se d. o.), funnet i
avlagringar från översta juran och understa
kritan i v. Nordamerika och f. d. Ty.
Östafrika. B. torde av alla kända jätteödlor ha
haft den största kroppsmassan, medan dess
längd på grund av svansens korthet ej var
jämförlig med t. ex. Brontosaurus’. Dess
överarmben är med en längd av intill 213 cm
det största man känner från något fossilt
djur. Frambenen voro i motsats till
Bronto-saurus’ (se d. o.) lika kraftiga som bakbenen.
Den långa halsen antas ha burits ej sträckt
framåt utan uppåt, vilket skulle förlänat b.
en höjd av omkr. 12 m och tillåtit den att
vandra på bottnen i än djupare vatten än
Brontosaurus (jfr d. o.). B:s förmodade
utseende finnes återgivet på planschen till
Brontosaurus. T. O.
Bra’chvogel [-få-], Albert Emil, tysk
förf. (1824—78). Vann som dramatiker
rykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
