Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brahe, Gustav - Brahe, Magnus (1564—1633) - Brahe, Magnus (1790—1844) - Brahe, Magnus Fredrik (1756—1826) - Brahe, Margareta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1053
Brahe, M.—Brahe, M.
1054
Sigismunds följe i Sverige, som han lämnade
för alltid 1599; blev senare polsk fältmarskalk.
B. är mest känd för sin åtminstone i början
besvarade kärlek till prinsessan Anna,
Sigismunds syster, men något giftermål blev ej av.
B. dog i Danzig. Jfr biogr. (av B. Boethius)
t Sv. biogr. lexikon, V.
Brahe, Magnus, greve, riksdrots (1564—
1633), son till Per B. d. ä. Var kammarherre
hos Sigismund 1590—94 men från 1597 hertig
Karls trogne anhängare och hans ombud vid
underhandlingarna efter
Stångebrosiaget 1598.
Lagman i Uppland och
Norrland 1599 (i
Norrland till 1611), satt
B. 1600 i domstolen
över rådsherrarna i
Linköping, följde Karl
till
östersjöprovinserna och erhöll s. å.
Vi-singsborgs grevskap.
Riksråd senast 1602,
blev B. riksmarsk 1607
och underhandlade med
polackerna 1608. Gustav Adolf gjorde honom
till riksdrots (trol. 1611) och 1612 till
landshövding i Småland. 1614 blev B. Svea
hovrätts förste president och inlade som sådan
stora förtjänster om rättskipningens
utveckling. Jfr biogr. (av B. Boethius) i Sv. biogr.
lexikon, V. (B. H-d.)
Brahe, Magnus, greve, hovman, militär
och politiker (1790 2/9—1844 18/9), son till
Magnus Fredrik B. Studerade i Uppsala, blev
1809 kornett, 1810 kabinettskammarherre,
avancerade raskt såväl
på den militära som
på hovmannabanan,
blev 1824
generalmajor, 1830
generallöjtnant och 1834
riksmarskalk; sedan 1839 var
han kansler för
krigsakademien på
Karlberg. — B. kom tidigt i
närmare beröring med
Karl Johan, som i den
gamla högadeln sökte
ett stöd för sig och sin
ätt. Snart var han konungens närmaste vän och
oumbärlig mellanhand mellan konungen och
de många, som sökte närma sig denne. Som
generaladjutant för armén (sedan 1828) var
han konungens rådgivare i kommanuomål. Vid
1828—30 års riksdag var han i många frågor,
framför allt militära, regeringens språkrör,
och under riksdagens lopp övertog han
regeringspartiets ledning. Under de följande åren
växte hans inflytande och därmed hos de
liberala oviljan mot vad man kallade
»Brahe-väldet» eller »Kamarillan». Om vidden av B:s
inflytande äro emellertid meningarna delade.
Han ägde ett sådant inom nästan alla
förvaltningsgrenar, men det torde knappt ha
räckt till de viktigare inre och yttre politiska
frågorna. På konungens till överilade beslut
så lätt stämda sinne övade han ett lugnande
inflytande. Vid statsrådets omorganisation
1840 upphörde hans befattning som
generaladjutant och rådgivare i kommandomål, och
han vägrade att som chef för Lantförsvarsdep.
ingå i statsrådet. Under Karl Johans sista
år tyckes B:s inflytande ha varit svagare. —
Sin kunglige vän blev B. trogen i det sista
och vakade med outtröttlig hängivenhet vid
Karl Johans dödsläger; ansträngningarna
därvid påskyndade hans eget frånfälle. Led. av
Vet.-akad. 1837. M. Sdn.*
Brahe, Magnus Fredrik, greve,
lantmarskalk (1756—1826), son till Erik B.
överhopades av Gustav III med utmärkelser, bar
vid riksdagen 1778 kronprinsen till dopet ocb
blev den förste
innehavaren av värdigheten
»en av rikets herrar»
Kaptenlöjtnant vid
livdrabantkåren 1780,
lämnade han tjänsten
1787, sedan förloppet
av 1786 års riksdag
grumlat förhållandet
till konungen. Genom
sin samhällsställning
intog B. en
framskjuten plats inom
oppositionen än mera vid
1789 års riksdag, då han vid Gustav III :s
uppträdande på rikssalen (17 febr.) gav uttryck åt
sitt missnöje och kort därefter tillsades att hålla
sig å sina rum. Även under riksdagen i Gävle
1792 tillhörde B. oppositionen men försonades
med konungen vid hans dödsbädd. Vid
riksdagen i Norrköping 1800 var B. lantmarskalk
och stod nu i motsatsförhållande till den
av-franska revolutionens idéer påverkade yngre
riddarhusoppositionen. Då B. vid justering av
protokollet ang. antagande av hemliga
utskottets finansplan ej lät inflyta, att särskilt
beslut borde fattas om tiden för bevillningens
utgående, vilket han själv vid propositionens
antagande vidgått, följde — när B. sökte
bortförklara sin tidigare försäkran såsom blott
innehållande hans »enskilda tanke» — det
stormiga uppträde, då en del oppositionsmän
avsade sig, somliga sitt adelskap, andra sin
riksdagsmannarätt så länge B. ledde
förhandlingarna. Under 1809—10 års riksdag
räknades han till gustavianerna, som önskade
prinsen av Vasa till tronföljare; 1812 tillhörde
han hemliga utskottet. Vid sidan av
förvaltningen av sina stora gods var B. kansler för
Uppsala universitet 1813—18, högt aktad för
redbarhet och anspråkslöshet och i besittning
av Karl XIV Johans stora tillgivenhet. V. M.*
Brahe, Margareta (1603—69), dotter till
Abraham B., blev 1633 g. m. riksrådet Bengt
Oxenstierna (»Resare-Bengt») och som änka
omgift 1648 med riksrådet Johan Oxenstierna.
1657 åter änka, var hon genom arven efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
