Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brahe, Margareta - Brahe, Nils (1604—32) - Brahe, Nils d. y. (1633—99) - Brahe, Per (Peder) d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1055
Brahe, N.—Brahe, P. d. ä.
1056
sina båda män ett synnerligen rikt parti. Som
friare anmälde sig greve Ludvig Henrik av
Nassau-Dillenburg, 66 år gammal, änkling för
tredje gången, med många barn och dåliga
affärer, samt den tjugusjuårige lantgreven
Fredrik av Hessen-Homburg, som i Karl
Gustavs fälttåg förlorat ena benet. Den
förstnämnde, som i viss mån uppmuntrats, trodde
sig redan säker, då Margareta B. överraskade
världen genom att välja lantgreven 1661.
Uppbragt häröver, hämnades den försmådde
friaren med en grov smädeskrift, »Die untreue
M. B.», men lantgreven tillbakavisade i en
motskrift beskyllningarna. Margareta B. dog
barnlös. Bester av hennes intressanta
bibliotek finnas i stiftsbiblioteket i Växjö och
läro-verksbiblioteket i Jönköping. Jfr biogr. (av
O. Walde) i Sv. biogr. lexikon, V.
Brahe, Nils, greve, krigare (1604—32), son
till Abraham B. Var 1620 page hos Gustav
Adolf och 1621 närvarande vid Rigas
belägring. Student i Leiden 1623—24, blev B.
kammar junkare 1625 och
fänrik vid
hovregementet 1625, utmärkte sig
vid Mewe 1626 och
Danziger Haupt 1627
samt blev s. å.
överstelöjtnant uch slagen till
riddare. Som överste
för Upplands fotfolk
försvarade han jämte
skotten Leslie tappert
Stralsund 1628;
återvände till Sverige
hösten 1629. B. följde
1630 Gustav Adolf till Tyskland, oftast
tjänstgörande som generaladjutant hos konungen,
deltog i slaget vid Breitenfeld 1631 och blev s. å.
överste för livregementet och chef för
konungens livgarde, vilka tillsammans bildade den
berömda »gula brigaden». Han bidrog genom
sin tapperhet till stormningen av det som
ointagligt ansedda citadellet Marienburg vid
Würzburg okt. 1631, övergick dec. s. å. Rhen
vid Oppenheim och slog den mångdubbelt
överlägsne spanske generalen don Filippo de
Silva. Hade även stor förtjänst om övergången
av Lech april 1632 och blev s. å. general av
infanteriet. Vid Lützen anförde B. svenska
arméns center, där vid Pappenheims angrepp
nästan hela gula brigaden stupade. Själv blev
B. dödligt sårad och avled samma månad i
Nåumburg. Han åtnjöt som krigare
synnerligen stort anseende. S. C.*
Brahe, Nils d. y., greve, riksråd,
amiral (1633—99), postum son till generalen
Nils B. (se d. o.). Som överste för Upplands
regemente (1657) deltog han i Karl X Gustavs
danska krig, hade ett diplomatiskt uppdrag i
Tyskland 1658 och var som överkammarherre
tillstädes vid konungens död i Göteborg (febr.
1660). På grund av dennes på dödsbädden
gjorda utnämning blev han riksråd och
utnämndes tillika till överste för gardet. 1661
slöt han i England en vänskaps- och
handelstraktat med Karl II. Vid i ådsherrarnas
delning på ämbetsverken i dec. 1660 fick B
sin tjänst i Amiralitetskollegium som
ami-ralitetsråd och amiral
(till 1677), men
någon utbildning för
denna syssla ägde han
icke, och när G. O.
Stenbock 1664 efterträdde
Wrangel i
riksamirals-ämbetet, kom flottans
styrelse att vila i
händerna på tre herrar —
den tredje var Klas
Stiernsköld —, som
alla voro främmande
för yrket.
Uppenbar
ligen kunde ej detta lätta de svårigheter,
varmed sjöförvaltningen hade att kämpa, ehuru B.
åtminstone i rådet visade nit för sitt kall och
flera stora skepp nybyggdes. I rådsdebatterna
både om yttre och inre politik var B. en flitig
och slagfärdig talare; till en tid gynnade han
vid 1660-talets mitt M. G. De la Gardie men
gav från 1668 sparsamhetsivrarna sitt stöd
och skilde sig från kanslern jämväl vid
Sveriges allians med Ludvig XIV :s motståndare
s. å. Med flertalet av rådet röstade han
emellertid för franska förbundet 1672, var med
om senare underhandlingar med Feuquières
och avgick vid slutet av 1674 som sändebud
till Köpenhamn, där han träffade avtal om
Karl XI :s förlovning med danska prinsessan
Ulrika Eleonora. På flottan blev han i kriget
nyttjad endast vid 1675 års korta och
misslyckade sjötåg. Genom arv efter svärfadern,
K. G. Wrangel, och farbrodern, Per Brahe,
vorden Sveriges rikaste man, miste B. det
mesta genom reduktionen och förmyndarräfsten
och måste dessutom i april 1682 jämte sju
kolleger nedlägga sitt riksrådsämbete. Utan
stora statsmannagåvor, intog han en
framskjuten samhällsställning och utmärkte sig
för snabb och klar uppfattning liksom för
rättrådig och ridderlig karaktär. G. W-k.
Brahe, Per (Peder) d. ä., greve,
riks-drots (1520—90), son till Joakim B. Vistades
som ung utomlands
bos sin mor och
styvfar och sedan hos
dennes bröder,
grevarna av Hoya, men
återkom 1538,
hem-kallad av
morbrodern Gustav Vasa,
och blev kammarråd
1539. Var överste
mönsterherre under
Dackefejden 1542,
inträdde s. å. i rådet
och vart 1546
riddare. B. var en av
Gustav Vasas mest anlitade rådgivare. Under
Erik XIV lär det varit B., som lyckades få
her
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
