Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandenburg - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1077
Brandenburg
1078
Kartskiss över Brandenburg.
floderna (Oderbruch, Warthebruch,
Havellän-der Luch m. fl.), däremellan är landet något
högre, delvis kuperat (Märkische Schweiz,
158 m). Egendomligt flodlandskap bildas av
mellersta Sprees förgreningar (Spreewald).
Jordmånen är mager, huvudsakligen sand,
stora områden täckas av planterad eller
naturlig barrskog (tall, en), på Fläming finnas
hedmarker. Berggrunden, särskilt av de äldre
bildningarna, träder endast på enstaka ställen
i dagen, t. ex. Speerenberg (gips från permiska
formationen) och Rüdersdorf (musselkalk), men
tertiärbildningar förekomma mera allmänt,
ofta inneslutande viktiga brunkolslager av
miocen ålder, i synnerhet i Lausitz
(Senften-berg). Jordbruket har utnyttjat all förefintlig
brukbar mark (moränlera), och de förr
sumpiga »Brüche» äro torrlagda och uppodlade.
Odlingen omfattar huvudsakligen råg, havre,
potatis (1922 resp. 557,000, 280,000, 5,014,000
ton). Även efter frånskiljande av Berlins
förorter (1920) intager B. betydande ställning
som industriområde. I s. härskar den
världsberömda markiska klädesfabrikationen
(Krossen, Guben, Kottbus, Luckenwalde). Största
stad är Frankfurt vid Oder, regeringssäte
Potsdam. Järnvägslinjerna från Berlin korsa
B. i alla riktningar. Genom kanaler (Berlin—
Stettin-, Finow-, Friedrich Wilhelms-, Oder—
Spree-, Havelländischer-, Rhin-, Plauer-) bilda
floderna ett enda sammanhängande
seglations-system. Om befolkningen se nedan, historia.
Rester av den slaviska befolkningen ha hållit
sig i Spreewald.
Historia. B. utgjorde under Karl den store
slaviskt (vendiskt) område och beboddes av
viltser, heveller och andra stammar. Ett första
tyskt framträngande över Elbe på 900-talet
(Henrik I, Otto I) blev av kort varaktighet,
och den avgörande tyska erövringen inleddes
först på 1100-talet av Albrekt Björnen (reg. 1134
—70) av huset Askanien, som innehade
Nordmark (nuv. Altmark) på v. Elbestranden och
Ostmark (Lausitz) samt därifrån tog
Prig-nitz och Havelland på den högra sidan samt
antog titeln markgreve av B. Tyska
kolonister (westfalare, flamländare) strömmade till,
den slaviska befolkningen utrotades,
undanträngdes eller uppgick i tyskarna, och under
Albrekts ättlingar fullbordades erövringen av
B. (Mittelmark, Uckermark, Neumark). Sedan
askaniska ätten utslocknat (1320), följde en tid
av förvirring och upplösning under furstar av
huset Wittelsbach (1323—73) och Luxemburg
(kejsar Karl IV), men 1415 överlämnade
kej-sar Sigismund B. till borggreve Fredrik av
Hohenzollern (se Hohenzollern), som
följdes av Fredrik II (reg. 1440—70), och genom
dessa återställdes furstemakten, och adeln samt
de nu mäktiga städerna (Kölln, Berlin m. fl.)
tvungos till underkastelse; kurvärdigheten var
sedan 1356 definitivt förenad med B., som nu
var ett av Tyska rikets mäktigaste furstehus.
Reformationen infördes av Joakim II (reg. 1535
—71), och 1600-talet medförde de avgörande
stegen till politisk storhet. Johan Sigismund
(reg. 1608—19) förvärvade besittningar vid
Rhen (hertigdömet Kleve, grevskapet Mark),
Ravensberg i Westfalen och 1618, i andra
ändan av riket, som län under Polen
hertigdömet östpreussen, det forna ordenslandet,
som 1525 förvandlats till ärftligt hertigdöme
under en gren av huset Hohenzollern.
Trettioåriga kriget medförde för B. under Georg
Vilhelm (reg. 1619—40), Gustav II Adolfs svåger,
förödelse och tillbakagång. De olika
landsdelarna samlades, återupprättades och
vidgades av dennes son, Fredrik Vilhelm (se d. o.;
reg. 1640—88), kallad »den store kurfursten».
Genom westfaliska freden vann han åt B.
Hin-terpommern, Magdeburg, Halberstadt, Minden
och Kammin; i en rad av traktater 1656—60
erkändes östpreussen som suveränt
hertigdöme, och segern över svenskarna vid
Fehr-bellin (se d. o.) 1675 befäste B:s ställning
som främsta protestantiska staten i Tyska
riket. Grunden till industriell storhet lades
genom invandrade franska hugenotter.
Fredrik Vilhelms son och efterträdare, Fredrik III
(I), gjorde sig till konung av Preussen 1701.
Katharinenkirche i Brandenburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
