Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandenburg - Historia - Brandenburg, Erich - Brandenburg, Friedrich Wilhelm von - Brandenstein, Christoph Carl von - Brander, Erik - Brander, Fredrik - Brander, Ida Maria Charlotta, f. Reis - Brandes, Carl Edvard Cohen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1079
Brandenburg, E___Brändes, C. E. C.
1080
Gamla borgarhus i Brandenburg.
Inom detta konungarike (sedan 1918 republik)
har dock B. alltjämt förblivit huvudlandet (se
vidare Preussen, historia). A. B-n.
2. Stad i prov. B. vid Havel, 32 km v. om
Potsdam; 52,972 inv. (1919). Är betydande
industriort (kamgarn, yllevävnader,
velocipeder, korgvaror) och gammal historisk stad.
Albrekt Björnen erövrade B. från de vendiska
hevellerna 1153, gjorde det till residensstad
och återupprättade ett tidigare där av Otto I
upprättat biskopsstift. B. genomflytes av
Havel i talrika förgreningar och har ansenliga
byggnader från medeltiden (dom, rådhus,
Ka-tharinenkirche, se bild sp. 1078). B. har givit
namn åt prov, (forna markgrevskapet) B.
Bra’ndenburg, E r i c h, tysk historiker (f.
1868). Blev 1894 docent, 1899 e. o. och 1904
ord. professor vid Leipzigs universitet. B. har
författat bl. a. »Moritz von Sachsen», I (1898),
»Die deutsche Revolution 1848» (1911; 2:a
uppl. 1919) och »Die Reichsgründung» (2 bd,
1916) samt utgivit »Politiscne Korrespondenz
des Herzogs und Kurfürsten Moritz von
Sachsen» (2 bd, 1900—04).
Bra’ndenburg, Friedrich Wilhelm
von, greve, preussisk militär och statsman
(1792—1850), son till konung Fredrik Vilhelm
II och hans morganatiska gemål, grevinnan
Sophie von Dönhoff. Blev kavallerigeneral
1848 och s. å. president i ministären
B.-Man-teuffel samt undertecknade 5 dec. den
oktroje-rade författningen. Hösten 1850 var han
underhandlare vid konferenserna i Warschau med
kejsar Nikolaus I, genom vars bemedling
Preussen sökte genom stora eftergifter
undvika krig med Österrike. Hemkommen
lyckades han avråda Fredrik Vilhelm IV från krig.
Jfr Sybel, »Graf B. in Warschau 1850» (i Hist.
Zeitschrift, bd 58, 1887).
Bra’ndenstein [-Jtäin], Christoph Carl
von, greve, tysk finansman och diplomat i
svensk tjänst (d. 1640). Tjänade först
kejsaren, som gjorde honom till riksgreve, därpå
Kursachsen, inledde 1631 hemliga
underhandlingar om inträde i svensk tjänst och
utverkade 1632 av kurfursten av Sachsen sitt
avsked. S. å. fick han av Gustav Adolf i
upp
drag att anskaffa stora penningsummor, blev
svenskt geheimeråd och utnämndes till
konungens »storskattmästare i Tyskland» med
uppgift att leda och expediera »alla
kammar-och penningsaker, benådningar,
kontributio-ner, tullar, räntor och inkomster» i Sveriges
erövrade tyska länder. Fullmakten förnyades
efter konungens död av Axel Oxenstierna. B.
hade åtagit sig att i stor utsträckning bereda
penningtillgångar för arméernas behov och
som belöning härför fått löfte om furstetitel
med däremot svarande område för sig och
efterkommande (han fick ock 1633 av
Oxenstierna bl. a. förläningsbrev på staden och
biskopsstiftet Konstanz jämte abbotstiftet
Reichenau). Under året 1633 gjorde han (mot
nya förläningslöften) svenska kronan högst
betydande finansiella tjänster, som särskilt
bidrogo att stilla oron i Horns och hertig
Bernhards arméer. — Som diplomat nyttjades
B. av Oxenstierna 1635 vid underhandlingar
med Sachsen. Han misstroddes starkt av
Johan Banér och gjorde 1636 knappast någon
hemlighet av sin avsikt att från det till
utseendet sjunkande svenska väldet rädda sig
över till det kejserliga lägret. Bryggan
skulle vara fredsunderhandlingar, och för
sådana anträdde han 1637 en färd till Wien.
På vägen blev han 15 mars anhållen i
Dresden av kurfurstens utskickade och kvarhölls
i strängt fängelse till sin död. Vid
fredsunderhandlingarna åtog sig svenska kronan änkans
och barnens sak, och i westfaliska fredsslutet
stadgades, att B :s änka skulle återfå all henne
under kriget avhänd egendom. P. S.*
Brander, Erik, se Skjöldebrand.
Brander, Fredrik, porträttmålare (omkr.
1705—79). Gick närmast i Scheffels spår, var
kanske dennes lärjunge och påverkades även
av G. Lundberg. Hans porträtt äga alltså
typisk rokokokaraktär. Prov på hans konst
finnas i Uppsala universitet (ett högst
typiskt magnatporträtt), på Gripsholm och i
Medicinalstyrelsen. Flera äro graverade av
J. Gillberg och J. Snack. G-g N.
Brander, Ida Maria Charlotta, f.
R e i s, skådespelerska (f. 1857 e/io), elev vid
Kungl. teaterns balettskola 1865 och vid
Kon-servatoriet 1872. B. var anställd vid Svenska
teatern i Helsingfors 1877—1916, med avbrott
1878—79 och 1907—11, då hon var fäst vid
(Nya) Svenska teatern i Stockholm. B. var
sedan 1885 g. m. skådespelaren Ernst B.
(d. 1894). Bland B:s roller märkas lady
Mac-beth i »Macbeth», Orleanska jungfrun, Hjördis
i »Kämparna på Helgeland», fru Alving i
»Gengångare», Rebecka i »Rosmersholm», Hedda
Gabler, Maria Stuart (Björnsons), Tekmessa i
»Kungarne på Salamis», Kameliadamen. B:s
konst karakteriseras genomgående av
intelligens, temperament, god skola och säker
teknik, ej sällan av ädel höghet och glans. G. K-g.
Brändes, Carl Edvard Cohen, dansk
författare och politiker av judisk härkomst (f.
1847 21/io), bror till Georg M. C. B. Stude-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
