Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandes, Carl Edvard Cohen - Brandes, Georg Morris Cohen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1081
Brändes, G. M. C.
1082
rade österländska språk; fil. dr 1879.
översatte bl. a. »Kongen og danserinden», »Jesaja»,
»Jobs bok» och »Predikaren» till danska. B.
vart snart en betydande dramatisk kritiker
(se hans »Dansk
skuespilkunst», 1880,
»Fremmed
skuespilkunst», 1881, och
»Hol-berg og hans scene»,
1898). Från
dramatisk kritik gick han
över till dramatisk
produktion och skrev
en rad skådespel, bl. a.
de i Stockholm uppf.
»Läkemedel» (1881),
»Ett besök» (1884),
»En förlofning» (1887),
»En brytning» (1887), »Kärlek» (1888),
»öfver-makt» (s. å.) och »Gyngende grund» (1881),
»Under loven» (1891), »Asgerd» (1895), »Smaa
skuespil» (1898), »Vera» (1904) och »Haardt
imod haardt» (s. å.) m. fl. Inom ett begränsat
köpenhamnskt område innehålla de
vederhäftig livserfarenhet; de präglas av en egenartad,
stilla, intensiv stämning, bitter och vemodig,
på samma gång oförsonlig radikalism och trött,
på förhoppningar fattig mänsklighet. Liksom B.
i sin kritik efter hand utvidgade sitt område
även till litteraturen och en tid på 1890-talet
utövade ett betydande litterärt inflytande
genom sina anmälningar i Politiken, övefgick
han stundom i sin senare litterära alstring till
berättelsen (»En politiker» 1889, »Lykkens
blændværk» 1898, »Det unge blod» 1899). Mot
slutet av 1870-talet kastade han sig in i
politiken och därmed nära förbunden
verksamhet som tidningsman. Genom sitt
folketings-mandat 1880—94 och sitt inträde i
Morgen-bladets redaktion (1881—83) vid Chr. Bergs
och Hörups sida beseglade han den
betydelsefulla alliansen mellan den litterära och den
politiska vänstern. Efter brytningen mellan
Berg och Hörup slöt sig B. nära till den
senare, blev ett slags medledare av hans grupp
i riksdagen och började tillsammans med
honom utgiva Politiken (1884), för vilken han
1901—04 var ensam redaktör. Han är sedan
1906 led. av landstinget och var finansminister
i Zahles ministär 1909—10 och 1913—20. Hans
begåvning och energi, hans starka sinne för
sammanhållning och programtrohet, den
förening av obruten intransigens och snabb,
kallblodig opportunism, som motsvarar hans
naturs blandning av nykter förståndighet och
fanatisk glöd — allt detta har gjort honom
till en betydande kraft och en mycket
utpräglad personlighet i dansk kultur. V. V—L*
Brändes, Georg Morris Cohen, dansk
författare av judisk härkomst (f. 1842 */2),
bror till C. Edvard C. B. Vart 1859 student,
sysslade med estetik som universitetsstudium
och upptogs av de religiösa och filosofiska
spörsmål, med vilka Kierkegaard och den
radikala hegelianismen i Tyskland hade fyllt
de framskridna bland de unga. Han slöt sig
nära till filosofen Bröchner, vilken som
radikal fritänkare stod i skarp opposition både
till den martensensk-teologiska riktningen och
till Rasmus Nielsen, som ville förena tro och
vetande. B. debuterade med en stridsskrift
mot Nielsen (»Om dualismen i vor nyeste
filosofi», 1866) och intog där som fritänkare
stridsställning mot allmänna meningen men
var ännu behärskad av Heibergs estetik. Som
anmälare i Dagbladet och Illustreret Tidende
visade sig B. ännu som ganska rättrogen
beundrare av den heibergska vådevillen, det
hostrupska lustspelet o. s. v. Han hade mot
slutet av 1860-talet på det hela taget en
väl befäst ställning som en spirituell
estetiker med glänsande framställningsförmåga
(»Æstetiske studier» 1868 och »Kritiker og
portrætter» 1870).
Emellertid inverkade hans religiösa och
moraliska kätteri — karakteristiskt uttalat i
de »Ungdomsvers» han utgav 1898 — på hans
estetiska åskådning och kom honom stundom
att opponera sig mot det alltför pryda, naiva,
abstrakt ideella i dansk litteratur. Därjämte
utövade Sainte-Beuve en stark inverkan på
B:s stil och synpunkter. Avgörande för B:s
utveckling var i slutet av 1860-talet studiet
av positivistisk filosofi, Stuart Mills
utilisti-ska morallära och Taines estetik. Här fann
B. en rent naturvetenskaplig syn på livet,
som kunde ge hans psykologisk-analytiska
kritik filosofisk grundval. 1870 disputerade
han för doktorsgraden med avh. »Den franske
æstetik i vore dage. En afhandling om
Taine». Därpå följde en utrikesresa 1870—
71 till bl. a. Paris och Rom. Genom personlig
bekantskap med Taine, Stuart Mill och
Renan påverkades han än mer av deras
åskådning; först genom att jämföra den andliga
atmosfären i Frankrike och England med den
instängda efterromantiken och
efterreaktio-nen från 1800-talets förra hälft kunde B. rätt
mäta i vilken grad tiden höll på att gå ifrån
Danmark. Kriget 1864 hade hos de allvarliga
bland de yngre efterlämnat en känsla av att
landet gick till mötes en avgörande strid för
tillvaron och måste uppbjuda alla sina
krafter till denna. Hos B., som nu kastades ut
i Europa under stormåren 1870—71, växte
denna känsla till en rent revolutionär åtrå.
Vid hemkomsten började han på hösten 1871
med »Emigrantlitteraturen» de namnkunniga
föreläsningar, som i tryck kallades
»Hoved-strömninger i det 19:de aarhundredes
litteratur» (1873—90). »Emigrantlitteraturen»
präglas av en verklig lust att tända eld.
Utgångspunkten är åsynen av den hårdnackade
reaktionsrörelse, som hela 1800-talets danska
litteratur betecknar mot ett 1700-tal, vari
Danmark i verkligheten aldrig fick någon
del, en reaktionsrörelse, som ute i Europa
för längesedan hade övervunnits av
1700-talets moderna fortsättningar. Avsikten med
B:s verk var att leda in det återupptagna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
