Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandordning - Brandpil (Fyrpil) - Brandpost - Brandrote - Brandrud, Andreas - Brandräv - Brandsignalering - Brandskatt - Brandskepp (Brännare) - Brandskiffer - Brandskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1095
Brandpil—Brandskydd
1096
stämmelserna i brandstadga och däri
anbefallda reglementen och instruktioner erfordras
för ordnande av kommunens brandväsen.
Enligt svenska brandstadgan av 1923 skall den
av en kommun antagna b. för att vara
gällande fastställas av länsstyrelsen. För att
vinna likformighet ha under 1923 och 1924
från Kommunikationsdepartementet utgivits
tryckta handledningar vid utarbetandet av b.
dels för städer, köpingar och
municipalsam-hällen, dels för landskommunerna. R. G—m.
Brandpil (F y r p i 1), fordom brukat
krigsredskap för att sticka hus och fästningar i
brand. Det bestod av en pil (stundom med
glödgad spets) med vidfäst rakethylsa och
avsköts urspr. ur båge men under 1500-talet ur
särskilt konstruerade »fyrpilspjäser». Kom
med artilleriets utveckling alltmer ur bruk.
Brandplet, se Brandgrop.
Bild 3.
Inomhusbrand-post.
Bild 1.
Underjordisk brandpost av
vanlig svensk typ.
Bild 2.
Brandpost ovan jord.
Brandpost, anordning, avsedd att
möjliggöra brandslangs hastiga koppling till en för
eldsläckning avsedd vattenledning. I Sverige
äro b. för att förhindra frysning vanligen
underjordiska. För kommunala vattenledningar
tillverkas numera endast s. k.
nnrmal-brandposter (bild 1), som skola vara
försedda med mutter av för hela riket fastställd
typ, kallad normalkoppling II, för
brandposthuvudets anslutning. För att man
lättare skall finna en underjordisk b.,
anbringas vanligen å närmaste husvägg en s. k.
brandpostskylt, som utvisar avståndet
från skylten till b. Utomlands förekomma
oftast brandposter ovan jord (bild
2). Inom samlingslokaler, större fabriker och
magasin finnas ofta
inomhusbrandpos-ter med påskruvad slang (bild 3). R. G-m.
Brandrote. Allmän brandkår i städer,
köpingar och municipalsamhällen indelas i
brand-rotar, vanligen om 20 man. Är landskommun,
där brandstadgan tillämpas, av större
omfång, eller förekomma inom kommunen byar,
tätt bebyggda områden, industriella
anläggningar el. dyl., indelas den vanligen i
brand-rotar. För varje dylik b. utses en el. flera
r o t em ä s t a r e. — Enligt »lag till
förekommande och släckning av skogseld» är b. i
regel socknen, men länsstyrelsen kan efter
vederbörandes hörande dela socknen i flera
brandrotar eller sammanslå flera socknar till
en b. Stads planlagda område och dylikt
område i köping kunna efter länsstyrelsens
förordnande utgöra en eller flera b. För dylik
b. skall finnas en brandfogde, som
väl-jes av kommunalstämma eller
stadsfullmäktige. R. G—m.
Brandrud, Andreas, norsk
kyrkohisto-riker (f. 1868), sedan 1897 professor i
kyrko-och dogmhistoria i Oslo. Har utgivit
»Klos-ter-Lasse, et bidrag til den
jesuitiske propaganda i Norden» (1896),
»Stavanger domkirkes protokol 1571—
1630» och »Den kristne kirkes historie»
(1913—15). Var 1907—13 medredaktör
av Norsk kirkeblad. Teol. hedersdoktor
i Lund 1918.
Brandräv, färgvarietet av vanlig räv,
se Räv.
Brandsignalering, se Brandalarm.
Brandskatt, den lösepenning, som
städer under medeltiden och under nyare
tidens två första århundraden erlade
till fienden för att icke bliva brända.
Så snart en truppstyrka kom fram till
en fientlig stad, brandskattades denna,
och en särskild tjänsteman,
brandmästaren, biträdd av
brandknektar, fick i uppdrag att utkräva
skatten. Om den ej ordentligt erlades,
föranstaltade brandmästaren om
stadens brännande. — Då skatter
utkrävas av städer, som intagas under krig,
kallas detta stundom ännu b. — Jfr
även Brandväsen, sp. 1105. C.O.N.*
Brandskepp (B r ä n n a r e), med brännbara
ämnen fyllt fartyg, som fordom ingick i en
seglande örlogsflotta. Dess ändamål var att
sätta eld på fientliga skepp. Det fördes fram
till lämplig plats, varifrån b. kunde med
hjälp av vind och ström, sedan besättningen
antänt och lämnat det, föras mot fiendens
fartyg. B. användes särskilt under
1600-och 1700-talets krig.
Brandskiffer kallas stundom svarta eller
bruna lerskiffrar el. skifferleror, som
innehålla så mycket av organiska flyktiga ämnen,
att de låta antända sig och brinna. Hit höra
några svenska alunskiffrar (se d. o.) och vissa
kolhaltiga skiffrar i Skåne. K. A. G.
Brandskydd, varje åtgärd, som stat,
kommun eller den enskilde vidtager till skydd mot
vådeld, vare sig medelst förebyggande
anordningar att hindra vådelds uppkomst eller
spridning över en viss gräns eller genom
åtgärder, varigenom vådeld släckes. Man skiljer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
