Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Branting, Karl Hjalmar - Branting, Lars Gabriel - Brantôme, Pierre de Bourdeilles de - Branzell, Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1121
Branting, L. G___Branzell
1122
1919. Från början ivrig anhängare av idén
om ett Nationernas förbund, var B. mycket
verksam för Sveriges anslutning till
förbundet 1920 och lade därvid i dagen stor
optimism om förbundets utvecklingsmöjligheter.
Han hade 1919 varit en av Sveriges
delegerade i Paris för att vid fredskonferensen
företräda svenska intressen i Ålandsfrågan m. m.
och var senare svensk delegerad hos
Nationernas förbunds råd vid dess behandling av
Ålandsfrågan 1920—21 samt vidare förste
svensk delegerad vid församlingens årsmöten
i Genève 1920—24. Då Sverige invaldes i
rådet, blev han svenskt ombud där, fungerade
i denna egenskap från 1923 samt var därjämte
1921—24 led. av »blandade temporära
kommissionen för rustningsminskning». 1922 var han
chef för svenska delegationen vid
Genuakon-ferensen och presiderade sept. 1924 vid
Internationella arbetsorganisationens årsmöte i
Genève. Under sin verksamhet i Nationernas
förbunds råd intog han där en synnerligen aktad
ställning och tillhörde den lilla minoritet, som
emot förhärskande stormaktsintressen sökte
framhålla den ursprungliga förbundstankens
förpliktelser och i allmänhet
rättssynpunk-terna. I en del smärre frågor (om
Saarom-rådet. behandlingen av tyska minoriteter i
Polen m. m.) vann han därvid stundom gehör,
och som rapportör i Mosulfrågan (sept. och
okt. 1924) lyckades han genomföia et/ par
förberedande uppgörelser av värde. M ot
eftergivenheten för Italien i Korfufrågan 1923
avgav han vid församlingens möte en skarp
protest. — Som tidningsman ägde B. mycken
nyansrikedom i uttrycksmedlen och god
förmåga att beräkna deras effekt. — B. erhöll
1921 av norska stortinget hälften av nämnda
års nobelska fredspris.
Litt.: Biografiska skrifter om B. av Z.
Höglund (1910), E. Thyselius (1920), S.
Backlund (1920); Fr. E. Åhlander, »Hj. B. i
Arbetarrörelsens arkiv; försök till en
Bran-tingsbibliografi» (i Tiden 1920); G.
Magnusson, »Socialdemokratien i Sverige» (2 bd,
1920—21). E.B. R. (V. S-g.); Ek H-n.
Branting, Lars Gabriel, gymnast (1799
—1881). Var en av Lings första patienter vid
Gymnastiska
centralinstitutet, väckte
dennes uppmärksamhet
genom sin livlighet och
sitt »rörelsesinne» samt
antogs vid 17 års ålder
av honom såsom
biträde. Senare blev han
även biträdande lärare
i gymnastik och
fäktning vid Karlberg.
Liksom Ling ägnade
sig B. till en början åt
gymnastikens helhet
i praktisk och teoretisk bemärkelse. Han
studerade några år anatomi, fysiologi m. m. vid
Karolinska institutet och Serafimerlasarettet
och blev, ehuru överansträngd till kropp och
själ, småningom genom gymnastik, kallbad
och den strängaste levnadsordning mindre
sjuklig. B. utnämndes 1839 på den döende
Lings förord till dennes efterträdare vid
Gymnastiska centralinstitutet, vilken befattning
han bibehöll till 1862. År 1837 fick han
professors titel. — B:s livsgärning är egentligen
sjukgymnastikens närmare
utveckling. I det tekniska ansågs han överdriva
noggrannheten. Tydligare än Ling utredde
han den länge och ivrigt bestridda grundläran
för hela gymnastiken, att många aktiva och
passiva rörelser ha en framstående »specifik»
verkan, att den bestämmande principen fö’
valet och för rörelsernas indelning icke vilar
på yttre, godtycklig schematisering, icke på
redskap, utan förnämligast på utvägarna att
verka »genom kärl och nerver», medelbart
eller omedelbart, tillförande eller frånförande,
aktivt eller passivt. Detta hans
åskådningssätt mötte starkt motstånd och ansågs
innebära en överdrift. Läkarnas meningar därom
voro mycket delade, överallt, där
sjukgymnastik förekommer, anlitas samma arter av
rörelser och samma grunder för dess
användning, som begagnades av B.; endast namnen
avvika litet. B :s på erfarenhet grundade
strävan efter bestämdhet och enkelhet i valet och
formen har även inverkat på andra
gymnastikgrenar. B. framställde ej själv sin metod
i utgivna skrifter; senare ordnade och utgav
Hjalmar F. Ling »Delar af L. G. Brantings
efterlemnade handskrifter» (3 bd, 1882—85).
— B. var även musikaliskt bildad och
komponerade sånger i strängt flerstämmig stil,
bl. a. till ord av Stagnelius och Ling. Lvn.*
Brantome [brätå’m], Pierre de
Bour-deilles de, fransk memoarförfattare (omkr.
1530—1614). Förlänad med abbotstiftet
Brantöme, var B. mera krigare än kyrkomän,
stred under Frans
av Guise mot
huge-notterna och
flerstädes i utlandet,
bl. a. i Afrika mot
morerna. Kammar
herre hos Henrik
III, avlägsnades
han från hovet 1582
och levde efter ett
fall från hästen i
ständig
tillbakadragenhet, skrivande sina berömda
memoarer;
originella och livfulla i
stil, giva de en naiv
och åskådlig bild av hans samtid. De utgåvos
först 1665—66 under titlarna »Vie des
hom-mes illustres et grands capitaines», »Vie des
dames illustres» och »Vie des dames
galantes». Bästa uppl. av B:s »CEuvres» utg.
1858—93; med biogr. 1897 (av Lalanne).
BranzeTl, Karin, operasångerska (f.
III. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
