Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bremen (ärkestift) - Bremer, släkt - Bremer, Fredrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1177
Bremer—Bremer, F.
1178
hausen gemensam styrelse organiserades 1652.
I spetsen för regeringen, som hade sitt säte
i Stade, stod en generalguvernör, som var
krigsmaktens högste befälhavare och
president i regeringsrådet; detta bestod av en
kansler, ett svenskt och ett bremiskt
regeringsråd och handlade .ärendena kollegialt.
Ständerna (representanter för ridderskapet
och städerna) samlades till lantdag med
skatte-bevillningsrätt (Verden hade egen lantdag).
B. låg i nedersachsiska, Verden i westfaliska
kretsen, och Sverige blev således medlem av
båda dessa kretsar av Tyska riket. B. intogs
1712 av danskarna, som 1715 sålde det till
kurfurst Georg av Hannover, som även var
konung av Storbritannien och Irland. I
Sverige uppgjordes vittsvävande planer att
återvinna B., men i freden i Stockholm 20 nov.
1719 avträddes det (liksom Verden) till
Hannover mot en gottgörelse av 1 mill. rdr sp.
B. kom 1803 till Frankrike, avstods för en
kort tid 1807 till Preussen, delades sedan
mellan konungariket Westfalen och franska
dep. Wesermynningarna och återgavs 1814 åt
Hannover. Med Hannover kom det 1866 till
Preussen. — Jfr E. Zetterqvist,
»Grundläggningen af det svenska väldet i hertigdömena
B. och Verden» (1891). J. Th. W.*
Bremer, svensk-finländsk släkt,
härstammande från den i Västerås födde
Åboköpman-nen Jacob B. (1711—85), på sin tid
Finlands rikaste köpman och störste skeppsredare
samt därjämte ägare av flera varv, järnbruk
och sågverk. En av hans söner, Josef B.
(d. 1814), blev genom gifte ägare till Tykö
och Kirjakkala bruk och anlade 1796 på Tykö
Finlands första sandgjuteri. Flera av hans
ättlingar gjorde sig högt förtjänta om
finländsk brukshantering, särskilt sonen Josef
B. (1789—1874; skrev sig efter 1850 B r e
h-m e r), vilken förvärvade Jokkis och Högfors
bruk och på Högfors 1849 anlade det första
puddel- och valsverket i Finland. En yngre
son till Jacob B., Carl F r e d r i c B. (d.
1830), sedan 1804 ägare av Ärsta säteri i
Södertörn, var far till Fredrika B. (se nedan).
Flera medlemmar av släkten deltogo med
utmärkelse i 1808—09 års krig. En brorsons
son till den yngre Josef B., Karl Viktor
B. (1836—84), var ansedd pedagog i
Helsingfors, författare till en svensk språklära
och från 1865 litterär medarbetare i
Helsingfors Dagblad.
Bremer, Fredrika, författarinna, den
svenska kvinnorörelsens föregångerska (1801
17/s—65 3i/i2), föddes i Åbo som medlem av
en rik och högt ansedd släkt. Hennes från
Sverige inflyttade farfar, Jacob B., hade
på eget skeppsvarv byggt sig en hel liten
handelsflotta, som gick i fraktfart »på alla
jordens hav»; genom sin djärva driftighet och
sitt eggande föredöme blev han den egentlige
grundaren av Finlands utrikeshandel. Hans
andra hustru, Ulrika Fredrika Salonius,
Fredrikas farmor, vidmakthöll efter hans från-
Årsta.
fälle den stora firmans verksamhet och ökade
husets glans genom sin ädelt markerade
personlighet, vida känd för en både huld och
storslagen generositet. Fredrikas far, Carl
F r e d r i c B., hade fått sin del av den
excentriska läggning, som gjorde sig bemärkt
inom släkten. Ett anfall av plötslig och
våldsam sinnesrubbning, som drabbade honom i
tjugufyraårsåldern vid ett Stockholmsbesök,
övervanns småningom, men hans sjukliga och
despotiska lynne stadgade sig till en tämligen
beständig plåga för honom själv och hans
omgivning; till och med hans böjelse för ståt
i levernet och en viss gedigen vräkighet fick
därigenom prägeln av dyster mani. Hans
maka, Birgitta Hollström, en stockholmsk
ämbetsmans dotter, var däremot ett lättlynt,
behagfullt och ytligt godsint väsen i
gustaviansk stil.
Carl Fredric B. ägnade sig inte många år
åt de fäderneärvda affärerna. Redan 1804
seglade den unga familjen över tijl Sverige
och bosatte sig i huvudstaden. Kort därpå
inköptes godset Årsta i österhaninge socken,
tre mil från Stockholm, och fastän Bremers
i regeln tillbragte endast somrarna där, ter
sig Årsta ej med orätt som Fredrika B:s
egentliga hem. Det förnämt allvarliga
1600-talsslottet med sina tjocka murar och höga
salar och sitt långa perspektiv över
franskklassiska trädgårdsanläggningar, detta Suecia
antiqua i sammandrag, bildar verkningsfull
motsats till det sjudande, upproriska,
svär-•miska, framtidsdigra ungdomsliv det hägnade
och betryckte. Fredrika B. var en bortbyting i
syskonflocken, full av obegripliga påhitt och
förvetna frågor samt både i utseende och
skick hopplöst fjärran från det
societetsdams-ideal herrskapet B. hade uppställt för sina
döttrar. Hon hyste ett annat ideal: hon
drömde sig som riddare och hjälte, hon
trånade efter höga befriarbragder eller
övermänskliga uppoffringar. Under tiden måste
hon låta övergå sig en påkostad och ihärdig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
