- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 3. Bergklint - Bromelius /
1205-1206

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bretonska romaner el. Artursagor - Bretonska språket och litteraturen - Bretschneider, Karl Gottlieb - Brett, William Howard - Brette - Bretwalda - Breuer, Johan Georg - Breughel - Breuil, Henri - Breusch - Brev

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1205

Bretonska språket och litteraturen—Brev

1206

faser kunna urskiljas i deras utbredning i
Italien. Den första är deras inflytande på
Dante och hans samtida. Den andra fasen
visar sig, då under 1400-talet Pulci, Bojardo
och framför allt Ariosto behandla de
franska epopéerna, som då voro omtyckt
folkläsning i Italien, i en överlägsen och skämtsam
stil. Det mest klassiska uttrycket för denna
en senare och förståndsmässigare tids kritik
av allt det överspända i riddardikten är
Cer-vantes’ »Don Quijote». Emellertid har denna
diktning ända in i våra dagar fortlevat som
folkläsning, och med romantiken, som väckte
intresset för medeltidsdikten, uppdöko dessa
gamla sagor överallt ånyo. W. Scotts och De la
Motte-Fouqués skildringar ur riddarlivet,
At-terboms »Lycksalighetens ö» och »Fågel blå»,
Almquists »Arturs jagt» o. s. v. — alla stå
mer eller mindre under de gamla
Artursagor-nas trollmakt. Hit hör även, att Wagner
begagnat flera av dessa gamla sagor till sina
operor (»Parsifal», »Tristan och Isolde»,
»Lo-hengrin»). J. M. (O. W-n.)

Bretonska språket och litteraturen.
Bretonska språket {brezonnek, fr. bas-breton) är
ett keltiskt språk, talat av omkr. 1,300,000
personer, av vilka nära hälften även är
mäktig franskan, i v. Bretagne (se d. o.). Jämte
kymriskan och corniskan tillhör det brittiska
grenen av keltiskan och har undergått starkt
inflytande av franskan, särskilt i fråga om
■ordförrådet. Fyra huvuddialekter finnas, med
städerna Vannes, Quimper, Tréguier och
landskapet Léon som centra; bäst känd
är Léondialekten. Bardernas alstring är
gemensam med den kymriska och tillhör 400
—1100-talet; från senare medeltiden
föreligger ett stort antal mysterier, varjämte dikter
och uppbyggelselitteratur utgetts från
1500-talet. Av högsta värde äro de rika
samlingarna av folkvisor och folksagor, av vilka den
första (okritiska) utkom 1839 och flera senare
utgetts av Luzel 1868 ff. (se »Revue celtique»,
V). På 1600-talet började språket studeras;
bland språkforskarna märks framför allt Le
Gonidec, som skrev språkläror och ordböcker
(1807 ff.). Jfr Loth, »Vocabulaire
vieux-bre-ton» (1883) och krestomati (1890), och H.
Pe-dersen, »Vergleichende Grammatik der
kelti-schen Sprachen» (1909—13).

Bretschneider [brä’tfnåidør], Karl G o
11-1 i e b, tysk protestantisk teolog (1776—
1848), generalsuperintendent i Gotha sedan
1816. B. var en av de duktigaste
företrädarna för rationalismen. Hans »Systematische
Entwicklung aller in der Dogmatik
vorkom-menden Begriffe» (1805) utkom i sv. övers.
1834 med företal av Es. Tegnér. Stort
uppseende väckte på sin tid hans angrepp på de
johanneiska skrifternas äkthet. Som
predikant var han av sin samtid högt skattad.
Hans teologiska ståndpunkt är väsentligen
upplysningstidens; efter det »sunda
människoförståndets norm» prövar han, utan
egentligt inre deltagande, alla kristendomens

läror, och mot alla djupare religiösa eller
spekulativa åskådningar står han alltigenom
oförstående. Men han visar ock några av
den gamla rationalismens bästa drag:
ärlighet, klarhet, manligt uppträdande mot
allehanda missförhållanden. E. Bg.*

Brett, William Howard, amerikansk
biblioteksman (1846—1918). Utsågs 1884 till
föreståndare för folkbiblioteket i Cleveland,
som genom hans initiativ vart en
föregångs-institution. Han genomförde bl. a., att
allmänheten fick fritt tillträde till hyllorna i
biblioteket, upprättade filialer och
utlånings-ställen utanför huvudinstitutionen och
avdelningar för barn samt en skola för utbildning
av barnbibliotekarier.

Brette, fordom stad, se Brätte.

Bretwalda, fneng., »britternas behärskare»,
titel, som århundradena närmast efter den
germanska invandringen i England tidtals
fördes av vissa angelsaxiska småkonungar,
särskilt i Mercia och Wessex, samt då torde
ha inneburit anspråk på supremati över alla
smårikena.

Breuer [bräl’ør], Johan Georg,
mynt-och medaljgravör, troligen tysk (födelse- och
dödsår okända). Blev 1658 myntgravör i
Stockholm, där han även utförde medaljer
över kungliga och enskilda personer. Till de
bästa höra de med porträtten av Karl XI och
Ulrika Eleonora d. ä., båda från 1660-talet.
1669 rymde B. ur landet från den
myntför-valtarbefattning i banken han föregående år
tillträtt. 1675—84 var han myntmästare i
Braunschweig; han vistades senast 1695 i
Altona. E. L—k.

Breughel [brö’gal], flamländska konstnärer,
se Bruegel och Brueghel.

Breuil [bröj], Henri, fransk arkeolog (f.
1877), professor i förhistorisk etnografi vid
det av furst Albert av Monaco grundade
institutet för människans paleontologi i Paris.
B., som är prästvigd i katolska kyrkan, är
den ledande forskaren i fråga om de i grottor
i s. Frankrike och n. Spanien funna
paleo-litiska teckningarna och målningarna (se P
a-leolitisk konst) samt även i övrigt en
av de främsta kännarna av den paleolitiska
perioden. T. O.

Breusch [briHf], flod, se Bruche.

Brev (av lat. bre’ve, kort, kortfattat, med
underförstått scri’ptum, skrift). 1. Brev i
ordets allmännaste bemärkelse betecknar ett
i skrift avfattat, slutet meddelande från en
person till en annan. Ordet användes i vissa
fall även för att beteckna dels för
offentligheten avsedda litterära alster i brevform
(t. ex. apostlabreven, epistlar), dels ock
ämbetsskrivelser från offentliga myndigheter och
institutioner. Av sistnämnda användning,
som t. ex. förekommer i sammansättningen
kungabrev, har framgått ordets egenskap
att mången gång beteckna en urkund av
rätts-giltig betydelse eller ett diplom. Hit höra
sammansättningarna adelsbrev,
faste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 18 02:37:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdc/0777.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free