Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1207
Brev
1208
brev, skiljebrev, mästerbrev,
student b r e v m. fl. Brevets utseende har
växlat, beroende av den använda skriften
och det material, varpå den anbringats. I
Postmuseum i Stockholm kan man genom
avbildningar och original följa b:s utveckling
genom tiderna: Egyptens hieroglyfiska skrift
på papyrus, assyrernas och babyloniernas
kilskrift på lertavlor, gamla kinesiska b. på
papper, pergamentsbrev från medeltiden o. s. v.
fram till nutidens b. Av intresse är, att man
funnit fodral av bränd lera, vilka använts
såsom kuvert för kilskriftsbrev. Även i Kina
tycks man mycket tidigt ha använt särskilda
omslag för b. Det moderna brevkuvertet anses
vara uppfunnet först på 1830-talet av en
bokhandlare Bremer i Brighton. Ännu långt
senare var det dock vanligt att skriva adressen
på samma papper som brevet, vilket veks med
adressen utåt och hopfästes med lack eller,
under en viss tid, med ett slags oblater, s. k.
munlack. För att beteckna, att b. var
brådskande, fäste man gärna vid förseglingen en
eller två fjädrar.
I postal bemärkelse förstås med b. en sluten
försändelse, som uppfyller vissa bestämmelser,
särskilt i fråga om maximivikt och
maximimått, samt taxeras efter brevtariff. B.
behöver icke ovillkorligen innehålla skriftliga
meddelanden, även om detta i alldeles
övervägande grad är fallet. B. användes ofta för
försändning av föremål, i den internationella
postutväxlingen särskilt därför, att b. vinner
betydligt snabbare befordran än ett paket.
Detta sätt för b:s användning har också
legaliserats genom beslut vid
världspostkongres-sen i Stockholm 1924, enligt vilket, under
vissa villkor, b. kan innehålla tullpliktig vara.
För b. inom Sverige är maximivikten 500 g;
maximimått är 40X30X5 cm.
Man skiljer mellan vanliga b. och
värdebrev (assurerade och
rekommenderade). Ä såväl vanliga b. som värdebrev
kan begäras postförskott. För vanliga b.
ikläder sig postverket ingen ansvarighet men
däremot för värdebrev. Vid inlämnandet av
värdebrev får avsändaren ett inlämningsbevis,
och försändelsen utlämnas endast mot kvitto
av adressaten eller dennes ombud.
Såsom viktiga händelser i b:s historia i
nyare tid må nämnas tillkomsten av
frimärket (i Sverige från 1 juli 1855), införandet av
enhetligt porto och världspostföreningens
bildande 1874. Antalet b. per invånare
beräknades 1922 utgöra: i Storbritannien
74, Österrike 61, Danmark 47, Frankrike 37,
Norge 32, Sverige 30, Tyskland 29. Siffran
för Italien visar endast 9 och är för
europeiska länder lägst i Bulgarien (3,6). Inom
Sverige är naturligtvis frekvensen störst i de
stora städerna. Så utgjorde 1923 antalet
brevförsändelser (vari medräknas även brevkort
och korsband) per invånare: i Stockholms stad
237, Göteborgs och Bohus län 75 och
Malmöhus län 72. Lägst stodo Gotlands län med 25
och Norrbottens län med 24. Hela antalet i
Sverige inlämnade brevförsändelser
beräknades till över 370 mill., varav till utlandet
omkring 171/2 mill. I fråga om försändelserna
till utlandet från Sverige kommer Tyskland
främst, närmast följt av U. S. A., Danmark,
Norge, Storbritannien, Finland, Frankrike o.
s. v. Antalet b. från utlandet till Sverige är
mer än 50 % högre än i motsatt riktning.
Om lokalbrev och lösenbrev se
Lokalförsändelse och Lösenförsändelse. E. G—e.
2. Estet. Redan i den klassiska forntiden
klädde man i brevform skönlitterära och
vetenskapliga verk, sedan privatbreven blivit
föremål för stilistisk odling och höjts till en
litteraturart. Fingerade b. författades i
retorikskolorna, och särskilt sofisterna nyttjade denna
form. Hos romarna framträder särskilt det
versifierade brevet, t. ex. Horatius’ epistlar och
Ovidius’ heroider och tristier. Kristna
författare nyttjade brevformen i uppbyggelse- och
förmaningsskrifter, av vilka de mest kända
naturligtvis äro de i Nya testamentet upptagna.
Didaktiska b. skrevos även i rikt mått under
medeltiden, då latinet var det gängse
brevspråket; »minne»-poesien tog dock b. i sin
tjänst. Sedan latinets ställning mot
medeltidens slut blivit mindre dominerande, tog
brevskrivningen ett stort uppsving, som
började i Italien. Annibale Caro, L. Dolce,
Ber-nardo Tasso m. fl. skrevo medvetet litterära
brev, som utgåvos i tryck och togos till
mönster. Efter 1600 blev Frankrike huvudlandet
för en mycket rik och blomstrande
brevlitteratur. Som dess främsta representanter
kunna nämnas Jean Louis de Balzac, Voiture,
Marot, Scarron och Boileau. Ryktbara
litteraturverk i brevform äro Pascals »Lettres
provinciales», Bossuets och Fénelons »Lettres
spirituelles», Montesquieus »Lettres persanes»,
Voltaires »Lettres anglaises» och Rousseaus
»Lettres sur les spectacles». I Tyskland
dröjde det längre, innan brevskrivning på
modersmålet fick litterär betydelse. Först vid
1700-talets mitt är den tyska brevstilen
utbildad och trängde sedan småningom ut
brevskrivningen på latin och franska. Redan hos
senantikens greker hade b. förekommit som
inlägg i berättelser; hela romaner i brevform
skrevos särskilt på 1700-talet, bl. a.
Richard-sons »Clarissa Harlowe» och »Sir Charles
Grandison», Rousseaus »La nouvelle Héloise»
och Goethes »Die Leiden des jungen
Wer-thers». I dansk litteratur märkas Baggesens
och Hertz’ rimbrev, i norsk likaledes rimbrev
av Ibsen och Björnson.
I Sverige skrevos heroider (»hjältebrev») av
Leyoncrona (efter mönstret av Hofmann von
Hofmannswaldau). K. G. Tessin skrev sina
uppfostringsregler för kronprins Gustav (sedan
Gustav III) i brevform: »En gammal mans
bref till en ung prins» (1756), Anders
Schön-berg skrev »Bref af Menalcas», och prästen
Hans Bergenström skrev 1770 »Indianske
bref» efter Montesquieu. Rimbrev författades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
