Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bring, Samuel Ebbe - Bring, Sven Libert - Bringa - Bringetofta - Brink - Brink, Bernhard ten - Brink, Jan ten - Brinkman (Brinckman), Carl Gustaf von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1235
Bring, S. L_Brinkman
1236
över Polhem, 1911), »Till frågan om Karl
XII:s död» (i Karolinska förbundets årsskrift
1920) och »Göta kanals historia» (1922). B.
har redigerat minnesskriften »Karl XII. Till
200-års-dagen av hans död» (1918) och där
skrivit »Karl XII:s död, likfärd och
begravning».
Bring, Sven Liber t, teolog (1826—1905),
bror till J. C. B. Blev fil. dr i Lund 1850,
avlade teol. kand.-examen 1855 och prästvigdes
s. å. Han blev 1856 docent i systematisk
teologi och erhöll Torrlösa pastorat 1862; teol.
dr i Lund 1868. B. var en nitisk
församlingsherde och utövade flitigt författarskap i
teologi och kyrkliga frågor. På äldre dagar
sökte han sig tillbaka till akademien och var
1886—97 prof, i praktisk teologi i Lund. Han
blev 1888 led. av kommittén för handbokens
revision och var fakultetsrepresentant vid
kyrkomötet 1893. Av B:s skrifter må
nämnas »Grunddragen af den christliga trosläran»
(2 dir, 1869—77), »Treenighetsbegreppets
ethi-ska betydelse» (1884), »Kyrkans handlande
såsom objekt för den praktiska teologien» (1885)
samt bland de praktisk-religiösa
»Passions-bok» (1875; 3:e uppl. 1911), »Förmaningsord
till ungdomen» (1867; 13 :e uppl. 1912). Hans
»Predikoutkast» utgåvos 1907—09. E. M. R.
Bringa benämnes i veterinärkunskapen den
del av bålen, som ligger emellan boglederna
och upptill begränsas av halsen, nedtill av
bröstbenet. Vid styckning av kött räknas till
b. nedre hälften av revbenen med
bröstbenet, och den indelas i fråga om storboskap
i förbringan, till 4:e revbenet,
mellan-bringan, 4 :e—7 :e revbenet, och tunna
bringan el. bibringan, de återstående
revbenen med en del av bukväggen. E. T. N.
Bringetofta, socken i mellersta Småland
kring Lagans biflod Vrigstadsån; Västra
härad, Jönköpings län; 117,51 kvkm, 1,234 inv.
(1925). N. delen kuperad och höglänt med
flera punkter över 350 m ö. h., bl. a.
Hjär-sölaberget. S. delen jämn och sandig
hedmark. 1,338 har åker, 8,055 har skogs- och
hagmark. Bildar med Norra Ljunga och
Hylletofta ett pastorat i Växjö stift, Västra
härads kontrakt.
Brink, brant backe, brant sluttande strand
(åbrink, strandbrink) eller gata (t. ex.
Köp-manbrinken, Tyska brinken i Stockholm) o. s. v.
Brink, Bernhard ten, tysk
språkforskare (1841—92), professor i Marburg 1870 och
Strassburg 1873. B. skrev flera arbeten om
skalden Chaucer, en epokgörande »Geschichte
der englischen Literatur» (går till
reformationstiden; 1877—93), arbeten om Beowulf
m. m. Bibliografi i Kölbings »Englische
Studien» (bd 17).
Brink, Jan ten, holländsk författare (1834
—1901). B. var professor i nederländsk
litteraturhistoria i Leiden och vann anseende
både som litteraturhistoriker och skönlitterär
författare (t. ex. romanen »Het vuur dat niet
wordt uitgeblusscht», 1868; »En eld, som
aldrig slocknar», 1880). B:s berättelser
utgåvos i 13 bd 1885, hans kritiker i 17 bd
1882—88.
Brinkman (Brinckman), Carl Gustaf
von, friherre, författare (1764 2S/?—184 7
25/ia)-Sändes elvaårig av sin despotiske fader till
den klosterlika herrnhutska
uppfostringsanstalten i Niesky
(Sach-sen); flyttades 1782
till evangeliska
brödra-församlingens seminarium i Barby, där
studierna fortsattes med
en anställning inom
församlingen som mål.
1787 begav han sig mot
faderns vilja till Halle
för att studera
filosofi, historia och
statsvetenskap. 1789
besökte han bl. a. Weimar
och Berlin, allestädes knytande
vänskapsförbindelser med betydande personer. På hösten
1790 återkom B. till Sverige och vart 1791,
efter att ha i Uppsala avlagt kansliexamen,
utnämnd till andre sekreterare i kabinettet
för utrikes brevväxlingen. I maj 1792
utnämndes B. till legationssekreterare i Berlin
under envoyén v. Carisien och förestod efter
dennes död (1794) legationen till 1796.
Under dessa år stod han nära Gentz, bröderna
Humboldt m. fl. och gjorde bekantskap med
den unga Rahel Levin. Med henne förenades
han i en förtrolig och oupplöslig vänskap, och
de underhöllo länge en flitig brevväxling.
Till hans vänner hörde även Fr.
Schleier-macher, som tillägnade honom »Über die
Religion». 1797 utnämndes han till
legationssekreterare i Paris, under Stael v. Holstein,
egentligen för att kontrollera denne och
neutralisera verkan av hans franska sympatier.
Sedan ministern återkallats, övertog B. ensam
vården om legationens angelägenheter. Hans
diplomatiska ställning i Paris var
emellertid osäker och obehaglig, vadan
hemkallandet, dec. 1799, var kärkommet. 1801 sändes
han åter till Berlin, där han 1803 blev chargé
d’affaires. Under denna tid inträffade
förvecklingar mellan Sverige och Preussen, vilka
icke bilades förrän genom båda makternas
deltagande i kriget mot Frankrike. B.
entledigades från sin befattning 1805 i följd av
dessa tvister men gjorde sedan på enskild väg
flera försök att bilägga dem. Han lämnade
Berlin 1806, utnämndes 1807 till envoyé vid
det preussiska hovet, som nyss förut flyktat
till Memel. Av den olyckliga preussiska
konungafamiljen betraktades han som en
förtrogen vän. Preussiska regeringen tvangs av
Napoleon att utvisa honom, varvid han dock
skarpt och modigt sökte hävda Sveriges
värdighet. I sept. 1808 avgick B. som minister
till London, varifrån han återvände 1810.
S. å. blev han kammarherre och förordnades
sedermera flera gånger att under Wetter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
