Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brodrick, släkt - Brody - Brodös - Broeck, Elias van den - Broederlam, Melchior - Brofeldt, Juhani - Brofjorden - Broglie, släkt - Broglie, Achille Charles Léonce Victor - Broglie, Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1285
Brody—Broglie, A.
1286
godskonfiskationer där förvärvade vidsträckta
jordegendomar och stort inflytande.
Huvudmannen bär sedan 1717 titeln viscount
Midle-ton. Se vidare M i d 1 e t o n.
Brody [brå’dy], kretsstad i östgalizien,
Polen, 85 km n. ö. om Lemberg, nära ryska
gränsen, vid järnvägen Lemberg—Kiev. 10,867 inv.
(1921). Under världskriget besattes B. av
ryssarna i slutet av aug. 1914, återtogs 1 sept.
1915 av österrik.-ung. trupper under
Böhm-Ermolli. Vid Brusilovs stora anfall sommaren
1916 var B. under juli skådeplatsen för
häftiga strider (slaget vid B.). Se
Polsk-ryskafronten. M. B-dt.
Brodos, yrkesbrodererska (jfr Brodera).
Broeck [brök], Elias van den, boll,
blomstermålare (omkr. 1650—1708), verksam
i Antwerpen och Amsterdam. Målade
blommor och insekter i J. D. de Heems stil och
med utomordentlig finhet. Representerad, i
Nationalmuseum. H. W-n.
Broederlam [brö-], Melchior, flandrisk
målare (känd från tiden 1381—1409),
hovmålare hos greve Ludvig av Flandern och hertig
Filip den djärve av Burgund; huvudsakligen
verksam i Yperen. Av hans målningar känner
man blott två flyglar från en altaruppsats
(nu i museet i Dijon), trots sitt stora format
nära besläktade med den konst, som idkades
av det flandrisk-burgundiska hovets samtida
miniatyrister, och märkliga genom sin
realistiska figur- och landskapsframställning. B.
representerar det stadium av målarkonstens
utveckling, från vilket bröderna van Eyck
utgingo. H. W-n.
Brofeldt, Juhani, se Aho, Juhani.
Brofjorden, en omkr. 10 km lång och 1 km
bred, i n. n. ö. gående havsvik i mellersta
Bohuslän, n. om Lysekil.
Broglie [bräj], urspr. piemontesisk
adelssläkt, först nämnd 1254 under namnet
Brogli a, bosatte sig 1643 i Frankrike och
förvärvade herrskapet Dormans (dep. Marne), som
upphöjdes till markisat 1671. Huvudmannen
är hertig sedan 1742, då Frangois
Marie de B. (1671—1745) erhöll denna
värdighet. Han deltog från 1689 i de franska
fälttågen, var 1724—31 ambassadör i London och
avslöt där förbundsfördraget 1725. Han ledde
under polska tronföljdskriget framgångsrikt
de franska vapnen i Italien, blev 1734
marskalk av Frankrike samt 1739 guvernör i
Strassburg. Under österrikiska
tronföljdskriget föll han i onåd. Hans son Victor
Frangois, hertig de B. (1718—1804),
besegrade 1759 hertig Ferdinand av
Braun-schweig vid Bergen och blev då marskalk av
Frankrike och överbefälhavare samt
upphöjdes av tyske kejsaren till riksfurste. Han
avsattes genom hovintriger 1762. Vid
revolutionens utbrott 1789 blev han krigsminister
men utvandrade efter truppernas avfall,
anförde 1792 en avdelning emigranter och gick
sedan i engelsk och rysk tjänst. Om hans
bror Charles Frangois, greve de B., se nedan.
Victor Frangois’ son Victor Claude, prince
de B. (1757—94), slöt sig till revolutionen
och blev general vid Rhenarmén men fick
avsked på grund av opposition mot dekreten
1792 om konungens avsättning och blev till sist
avrättad. Han var far till A. Ch. L. V. de B.
och farfar till Albert de B. (se nedan). Ättens
nuv. huvudman är Alberts sonson fysikern
Mau-rice, 6:e hertig de B. (se nedan). (B. H-d.)
Broglie [bräj], Achille Charles Léonce
Victor, hertig de B., fransk statsman (1785
—1870), son till Victor Claude de B. Av sin
styvfader, M. R. M. d’Argenson (se d. o.),
uppfostrades B. i liberala
åsikter. Han användes
av Napoleon I i
åtskilliga diplomatiska
uppdrag, bl. a. 1813 som
Narbonnes attaché vid
kongressen i Prag.
Varm vän av den
engelska friheten, blev han
ivrig anhängare av
Ludvig XVIII :s
»konstitutionella karta» och
utnämndes 1814 genom
Talleyrands inflytande
till pär. Likväl röstade B., som 1816 äktat
madame de Staels enda dotter, Albertine, för
Neys frikännande, uppträdde med skärpa mot
reaktionen och grundade 1828 den liberala
tidskriften Revue frangaise. Efter
julirevolutionen inkallades han jämte andra av de
s. k. doktrinärerna i ministären (aug. 1830),
var där undervisningsminister men avgick
redan i nov. B. var 1832—36, utom för
tiden mars 1834—mars 1835, utrikesminister
och 1835—36 därjämte ministerpresident.
Egentligen mera lärd än praktisk politiker,
stod B. 1836—48 nästan helt utanför
politiken. 1847 var B. ambassadör i London.
Invald i nationalförsamlingen 1849, blev han
där högerns ledare. I jan. 1851 president i
säkerhetsutskottet, verkade B. i orleanistiskt
intresse ivrigt för författningsrevisionen.
Efter protest mot statskuppen av 2 dec. 1851
drog han sig tillbaka och ägnade sig åt
litteraturen. 1855 invaldes han i Franska akad.
B. utgav »Écrits et discours» (3 bd, 1863);
postumt utkommo »Vues sur le gouvernement
de la France» (1870, 2:a uppl. 1871) och
memoarverket »Souvenirs» (4 bd, 1886), utg. av
hans son, hertig Albert de B. Biogr. av
Guizot (1870). (B. H-d.)
Broglie [bräj], Albert, hertig de B., fransk
statsman, skriftställare (1821 13/ö—1901 19/i),
son till A. Ch. L. V. de B. Ingick efter
avslutade universitetsstudier 1843 på
diplomatbanan och var anställd vid
beskickningarna i Madrid, London och Rom. Vid
februarirevolutionen 1848 drog han sig
tillbaka till privatlivet och litterära arbeten.
B. skrev historiska artiklar i Revue des Deux
Mondes och deltog i uppsättandet av den kle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
