Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronkit, Bröstkatarr, Bronkialkatarr, Luftrörsinflammation, Luftrörskatarr, Lungkatarr - Bronkoblennorré - Bronkofoni - Bronkografi - Bronkolit - Bronkopneumoni - Bronkoskop - Bronkostenos - Bronkotomi - Bronn, Heinrich Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Bronkoblennorré—Bronn
14
former redan i sig själva av allvarsammare
betydelse. Om t. ex. katarren griper över på
de finaste förgreningarna av bronkerna eller i
stor utsträckning uppträder huvudsakligen i
dessa, är den ofta vida betänkligare, i
synnerhet om barn och åldringar angripas av en
sådan s. k. kapillär bronkit. Hos barn
och äldre personer samt även f. ö. vid större
virulens hos infektionen kan den djupa
(kapillära) b. ge anledning till den katarrala
formen av lunginflammation, bronkopneumoni
(se d. o.). En speciell form av b. är den
putrida bronkiten (bronchitis foetida),
då sekretet i bronkerna sönderdelas av
förruttnelsebakterier. Vid fall av bronk-ektasier
föreligger särskilt denna fara. — För
behandlingen av b. fordras i främsta rummet, att
den sjuke ej utsättes för sådana skadligheter,
som underhålla och förvärra sjukdomen,
sålunda att han framför allt undviker nya
infektioner, inandning av kall luft o. s. v. Den
sjuke bör därför, om han under vintern
ådragit sig en akut b., hålla sig inne och, om
sjukdomen är svårare, ligga till sängs.
Svettkurer, turkiska bad o. dyl. användas ofta för
att häva en akut katarr i dess första skede,
men de böra icke försökas utan läkares råd.
Den medikamentösa behandlingen är för olika
former av sjukdomen mycket växlande. Även
om symtomen äro lindriga, bör man ej
underlåta att rådfråga läkare, enär en vanskött
lungkatarr kan bli kronisk eller förorsaka
andra svårare följ dsjukdomar och för övrigt
endast den sakkunnige kan avgöra huruvida
en enkel luftrörskatarr är för handen eller en
börjande tuberkulos lungsjukdom el. dyl.
Kronisk b. fordrar ofta en mycket långvarig
behandling; ett fullkomligt ändrat levnadssätt,
vistelse under vintern i varmare luftstreck,
brunns- och badkurer o. s. v. bliva ofta
nödvändiga. (I. H.)
Bronkoblennorré, kronisk bronkit med
rikliga (100—300 kbcm per dygn), variga,
vanligen tunnflytande, upphostningar.
Bronkofonl (av grek. bro’nchos, luftrör, och
foné, ljud), »luftrörsljud», den vid
auskulte-ring av vissa sjuka partier av lungan
inträffande företeelsen, att den sjukes stämma
förnimmes nästan lika tydligt, som komme
den direkt ur munnen, beroende på att den
lufttomma, sjuka lungvävnaden har bättre
ledningsförmåga än den luftfyllda, friska. (I.H.)
Bronkografl (av grek. graféi’n, skriva),
röntgenfotografering av själva luftrören.
Möj-liggöres genom att dessa fyllas av ett ämne,
som ej genomsläpper röntgenstrålarna i så hög
grad som den övriga lungvävnaden
(kontrastmedel). F. n. användes härtill lipiodol. E. L-g.
Bronkollt (av grek. li’thos, sten), lungsten,
vanl. sammansatt av kalciumkarbonat (krita).
Bronkopneumoni (av grek. pnéu’mon, lunga),
s. k. katarral lunginflammation,
patologiskt-anatomiskt kännetecknad därav, att
katarren från de minsta grenarna av luftrören
(bronkerna, se d. o.), i till en början ärt- och
bönstora, först småningom sammanflytande
härdar angriper lungvävnaden. Härigenom
skiljer sig b. från den vanliga akuta el. s. k.
k r u p ö s a lunginflammationen, vilken har
benägenhet att på en gång angripa större
partier av lungan, vanligen minst en hel
lung-lob på en gång och därför ock kallas 1 o b ä r,
varemot b. på grund av sin till mindre
lung-partier inskränkta utbredning även benämnes
1 o b u 1 ä r. På grund av nu nämnda
förhållanden är det lätt förklarligt, att b. har
benägenhet att uppstå i sammanhang med djupt
ned i lungan spridda luftrörskatarrer,
särskilt hos späda barn samt hos ålderstigna
eller av sjukdom nedsatta individer, hos vilka
upphostningen är bristfällig. Sjukdomen
uppstår även lätt, om i luftrören från munhålan
aspirerats främmande kroppar, t. ex. mat vid
felaktig sväljning, under medvetslöst tillstånd
uppkräkta massor o. s. v., och kallas då
aspirationspneumoni. B. löser sig,
till skillnad från den krupösa
lunginflammationen, icke med s. k. kris samt är i
allmänhet även långvarigare än nämnda sjukdom.
Den är ock en synnerligen farlig
komplikation vid s. k. lungkatarrer efter influensa o.
dyl. hos äldre eller svaga individer samt
antager ett olika häftigt förlopp alltefter
viru-lensen hos de många ojika bakterier, vanligen
kocker, som äro verksamma vid dess
uppkomst. — Av särskild vikt vid b:s
behandling är att genom en kraftig föda uppehålla
den sjukes krafter. Något specifikt verksamt
medel är ännu ej känt. I. H.
Bronkoskop [-skä’p] (av grek. skopéi’n, se),
en rörformig belysningsapparat för
undersökning av luftrören. Den nedföres
antingen genom munhålan direkt eller genom
en förut gjord öppning i luftstrupens främre
vägg, efter ett s. k. luftrörssnitt. Detta
instruments viktigaste betydelse ligger däri, att
man med dess hjälp kan från luftrören
avlägsna främmande kroppar, vilkas
kvarblivande kunnat ge anledning till livsfarliga
lung-affektioner. E. St-g.
Bronkostenös (av grek. ste’nosis,
samman-trängning), förträngning i luftrören.
Bronkotoml (av grek. te’mnéin, skära),
operativt företagen öppning av luftrören. Jfr
Laryngotomi.
Bronn, Heinrich Georg, tysk
naturforskare (1800—62). Blev 1828 prof, i
Heidelberg i naturalhistoria och teknologi och 1832
föreståndare för de zoologiska samlingarna.
Inom zoopaleontologien bragte han ordning
och sammanhang genom att närmare anknyta
den fossila faunan till de levande formerna.
B. hade mycket stort inflytande på
paleonto-logiens utveckling under 1800-talets mitt.
Han började utge samlingsverket »Klassen
und Ordnungen des Thierreichs» (1853—62),
sedan fortsatt av andra och ännu ett av
zoologiens standardverk. Han utgav även
»Le-thaea geognostica» (l:a uppl. 1834—38, 3:e
uppl. med F. Römer 1851—56). K. A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
